Dramatik i självmordsettan

*lägger tarotkort*
..Alltså vafan är de här korten!? Jaha! Här går man och smider planer, bider sin tid och hoppas på att man inte är den enda som arbetar och så kommer det här!?

Allt det där om hoppets stjärna kommer rusande tillbaka i ett ögonblick och ritar skrik över väggarna. Jag är redo att fly i ett ögonblick: aldrig det igen!

Jag drar kniven i försvar. Ord, jag kastar ord! Mina sista försök att skapa reaktion före jag bestämmer mig för om jag ska svänga 180 grader och stänga alla mina dörrar.

Förnärmad, förolämpad, reducerad till en helt intressant chans men ingen fara om den går förbi. Om du inte kämpar också, vad skulle jag få om jag skulle vinna? Ett halvintresserat hjärta, oengagerat!

*lägger tarotkort*
..Ja ja. Man kan inte förvänta sig så mycket från folk utan stark skorpionbetoning, folk som lever mer på ytan och inte reagerar från det plutoniska djupet. Men man blir cynisk av sådant här. Trött och cynisk.

~ ~ ~

*lägger tarotkort*
Jag kände det där, hörde det genom nivåerna. Okej, alltså, jag tänker inte bara ge upp. Vi fortsätter, yes?

Ska vi göra det rätt nu?

Finland går plötsligt med i debatten om transmännens tvångssteriliseringskrav: Guzenina-Richardsonin avustaja ajoi miesten synnyttämisen mahdollistavaa lakia. Läste en kommentar någonstans att de inte behöver ha en operation för att få juridisk status som man, det räcker med hormonbehandling. Slutar mannen med hormonbehandling kan det vara helt möjligt att bli gravid. I så fall handlar kampen "bara" om att ta bort detta kränkande krav från lagstiftningen.

Kommentarer på nätet varierar från "lagändring javisst, hur kan vi ha det så här!?" till "har vi inte viktigare saker att fundera och sätta pengar på!" och "härregud, män ska vara män och kvinnor ska stå i köket!". Orkar knappt läsa de ålderdomliga kommentarerna om naturligt kön och biologisk determinism. Rörande "viktigare saker" så blir jag bara arg - det kommer alltid att finnas "viktigare saker" än någonting som rör minoriteter, det här är fel och skapar onödigt lidande, ändra på det så kan vi sedan fortsätta diskutera dessa evighetsfrågor om arbetslöshet osv. Visst?

Alla hjärtan syns i butikerna redan

Butikerna börjar redan förbereda sig för alla hjärtans dag. För mig väcker dagen min inre sneak eftersom den ger mig det perfekta sväpskälet att göra nånting ovanligt, corny eller till och med romantiskt. Tja, jag ska hålla mig inom strikta gränser det här året, jag lovar.. Ingen orsak till oro.

Jag tror det är mest intressant med alla hjärtans dag när man är en free agent in pursuit eftersom då har man inte ännu vanan inne att visa värme åt varandra. Ibland tror jag att det är svårare att vara den som får, att reagera inför den andra. Men nåja, även om vissa tycker att dagen är för kommerciell anser jag att det är bäst att njuta närhelst det finns tillfälle och göra lyckliga ting.

Bild från L.A. Unleashed

Träd är att andas!

Målade av mig i januari 2010.

Jag älskar att måla. När jag målar i akryl använder jag starka färger och av någon orsak målar jag en massa träd. Får jag ett oanvänt kanvas framför mig så ser jag genast: träd!

Av någon orsak har många i min omgivning på senaste tiden talat om flyttande och att hitta lägenheter. Jag anser att jag har det mest fulländade lilla stället i studentbyn. Självmordsetta, visst, men jag lever i mitt huvud, jag märker inte att den är liten och behöver jag mer rum går jag ut på promenad vid åstranden. På våren blommar trädet utanför mitt fönster. Då doftar det söt blomdoft och hela trädet är vackert utfyllt med gulgröna blommor, man hör ljudet av dåsiga humlor, härligt! Fåglar finns det också, ibland kommer de in och det är komiskt att vakna på morgonen och se en talgoxe sitta i mitt exotiska hibiskusträd. Jag trivs här.

Men jag funderar på om det skulle vara en idé att flytta bort och vara två, för det kunde bli riktigt roligt, helt superbt! (Har dock många funderingar om detta som jag ännu processar.) På samma gång känner jag hur syret går ur mig när jag tänker på att flytta in i en betonglåda närmare centrum. Jag tror att om det finns träd inom synhåll eller på vägen in så kunde jag må helt okej, men jag förstår det inte: varför skulle nån vilja bo på ett ställe där man inte är nära förbundet med ett starkt växande liv? Att ha ett träd nära är att andas!

Som tur är Åbo en trädvänlig stad, det finns en hel del gator med träd. Och i vissa fall är jag redo att kompromissa. Man kan ju ha andra härligheter istället, som blomlådor med pelargoner eller nåt (och då kan man säkert få där brevid nån sorts litet appelsinträd också!).

Bild från Desktop Nexus Wallpaper.

Foto jag tog av julgranen vid Åbo domkyrka i december 2011.

PS: jag har också en fascination med att odla små inomhusträd, liksom hibiskusen jag nämnde, azaleor (som brukar dö varje gång jag måste resa bort för en längre tid så just nu har jag ingen), eucalyptus gunnii träd, och så har jag en poinsettia som jag försöker få att se bonsai-aktig ut.

En dag på stranden i januari

Duran Duran. Också jag brukar utbrista: åh ljuva 80-tal!

Härlig känsla. Ser framför mig varma soliga stränder och färgglatt Ljus i lätta flygiga kläder..

Lyssnar idag också på europop: Mr President - I'll follow the sun.

Veckoslut. Tar en pausdag, inget studerande idag, fortsättning följer imorgon (på studierna).

Drömmer istället. Sol och värme och sand.

Vill så gärna göra mer. Men jag förvandlar längtan till stilla hoppfull väntan.

Bild från The Style Stash.

Dagens måleriövning

Kanske borde fortsätta med detaljarbete och fixa vissa ojämnheter, men klockan börjar bli midnatt, calling it a day.

~ ~ ~
Sweet hermit.. Jag känner impulsen att bara ta din hand och dra dig med mig bortåt från alla gränser mot både tal och tystnad, vi har en rytm när vi kan andas dra in syre djupt. Kommer du ihåg när vi talade första gången på nätet och det var så roligt knäppt fantastiskt? Ord. Har vi inga fler sätt? Har vi bara väggar och pinande tystnad med många öron i rummen, ögon som undrar, en tung ljudlöshet som bryts hårt som is fastän vi skulle viska. Har vi inga ursäkter till hej eller hemliga stigar? Jag sitter alltid och funderar, försöker trotsa hård självkritik och göra mer.. Det här är svårt.

Gravida män, ska det vara shockerande?

Dokumentärfilmscover från MoviePosterDB.

Kanske jag har sysslat med kvinnovetenskap för (tillräckligt) länge när jag tycker att det är konstigt att någon reagerar på gravida män. Vad spelar det för roll? Jee att de kan genomgå en viss omvandling från kvinnlig kropp till manlig och fortfarande bli gravida!

I artiklen Ett halvt könsbyte öppnar för ett tredje kön berättas det om den ålderdomliga synen att det finns två klara biologiska kön med regler som inte kan brytas. Det handlar förstås om normer men det talas om "natur" isället, vilket är ett enkelt sätt att legitimisera sin ståndpunkt. Man säger bara ordet "naturligt" eller "biologiskt" och sedan behöver man inte förklara mer. Eller?

Det finns ingen orsak att säga att man måste välja antingen eller när det finns möjligheter. Samhället kollapsar inte om vi inte upprätthåller tanken om två naturliga komplementerande kön.

Dessutom har vi redan "ett tredje kön" och allt möjligt annat. Se Middle Sexes på youtube.

Artikeln Solklart brott mot mänskliga rättigheter säger att "Det råder stor internationell samstämmighet om att tvångssteriliseringar är oförenliga med mänskliga rättigheter." Därför kom det som en shock för mig att höra att Sverige, som annars är bra på att föra fram minoritetsrättigheter, har tvångssterilisering för transpersoner. Att vi har det i Finland också förvånar mig mindre, för vi låter ju inte ens våra homosexuella ha ett äktenskap (ännu).

Från vad jag förstår så har denna tvångssterilisering ingen medicinsk orsak (se denna artikel t.ex.), det är bara så att det skulle förvirra personer om vi avvek från tvåkönsmodellen. Dags att tänka om, säger jag.

Torsdag på litteraturvetenskapliga institutionen

Ska skriva uppsats om könsperformativitet i min omgivning, hittills är det nog väldigt lamt. Kanske de förväntar sig att vi har ett liv och erfar något annat än dag efter dag i Arken? Nåja, jag har mitt "ace up the sleeve", mina egna quirky queer stuff som visserligen inte är speciellt radikala, men ändå.. Nåt har jag.

Annat idag:

Mitt första jobb som vice ordförande: satte upp en lapp!

Den nya generationen glada littvetare samt en förmörkad 2ra årets studerande.

Mörkret faller och vi sitter ännu här, vi studerar och tar roliga bilder och talar udda saker och vissa av oss undersöker våra gemensamma sibboska rötter. Distraherande men roligt. Vi hade möte med Ahlbäck om humanistiska fakultetens framtid idag också, vilket kändes bra.

Hela dagen i mörka Arken. Saknade solljuset. Helt rolig dag idag, dock.

Manshatare my ass, you go girls!

Stötte på denna artikel i Sydsvenskan idag: Feministisk kör möter motstånd. Dessa flickor från Heleneholms gymnasium (Malmö) har fått höra en hel del fula ord för att de sjunger om problematiska värderingar och jämställdhet. En annan flickgrupp "fikagirls" hade inga problem att komma med i skolkatalogen medan Systerskapskören fick kämpa.

Artikeln citerar rektorn som menar att ett utskott måste vara politiskt och religiöst obundet. Det är sorgligt att jämlikhetsfrågor betraktas som någonting politiskt istället för ett av skolans självklara värden. Å andra sidan känns det säkert politiskt för dem som anser att kvinnor och män har medfödda skillnader och roller.

Körens facebook-sida har samlat på sig fula kommentarer så som dessa:

"Jag tror inte de är feminister som vill ha jämställdhet utan jag tror helt enkelt att de bara hatar män..."

"det finns inget jag hatar mer än maktgalna kvinnor som inte vet sin plats i samhället! ni har bara fått för lite kuk, det är fan sant och ni vet det! --- Jag ska leta upp er och knulla er i ansiktet era jävla slynor!"

"Nämen kvinnor förstår inte ironi. Det är därför de är lägre ställda."

Oförståelse, aggressivitet, hot, förringande. Bevisar inte kommentarer som dessa att det behövs en feministkör i skolan?

À la Danielle Steel

Trots att jag satt och huttrade i det överventilerade universitetshuset Arken flammade fantasin hett under en gömmande fasad av flitigt studerande:

Vi passerar varandra i korridoren och utbyter några rutinmässiga meningar, jag söker sympati och räcker dig min hand för att demonstrera hur kall man blir i detta hus, du reagerar på min köld och jag viskar: hetta upp mig.

Verkligheten är dock brist på fantasi. Jag letar efter tillfällen att förändra vardagen, jag kunde hänga i dörrkarmar, men.. men.. gör jag ursäkter? Vi borde göra nånting, men hur?

Bildkälla: amazon.ca

Mad Monday

Idag. Två saker.

<3

Fick in min uppsats före deadline och joinade Prosas styrelse.

Arbetsamt

Skola hela dagen. Vi satt där, läste och skrev, åt bulla med kaffe, talade. Imorgon samma sak. Denna vecka: inget veckoslut.

Väntar. Längtar. Sömnig - önskar att jag kunde somna där, typ framför teven, lutande mot dig, med din arm omkring mig, värme och ro. Vaknade hundra gånger förra natten. Allmän oro. Kan inte riktigt sätta ner den, sätta bort.

Barn och krabbor

Minimala människor springer genom korridorerna i Arken. De kastar två små bollar som flyger och studsar. Deras skratt ekar mellan de förskräckta vita väggarna. De är filosofernas barn. Otroligt glada. Fulla av energi. Jag blir nästan matt av att se dem springa förbi. Men vackert är det.. Byggnaden förändrar karaktär och blir.. konstigt kall. Här finns så många hörn och rummen är inte byggda för ljud. Livets ljud. Eller ociviliseringens. Det där som finns före man lär sig att sitta ner och vara tyst.

Krabban är tecknet som styr allt som har med hem, barn och familj att göra. Jag har inte så mycket krabba i mig, men det är mitt 8:de hus, vilket visar på att jag är som en krabba när det gäller att släppa folk nära och låta folk veta vad jag behöver. Krabban har skal och klor. Den går med sidan före och har en stark eremitisk sida. Det är inte så enkelt att veta vad som händer inne under krabbans skal.

Jag tycker om krabban. Jag känner en viss bångstyrig tvilling som har sin sol riktigt nära gränsen till krabban och ascendenten där också. Härlig kombination! Det bidrar till hennes karisma och gör att folk har en viss respekt för henne, för man vet aldrig när det kommer ut en rättande klo istället för oskyldigt tvillingshyss. Och jag tittar på henne med mitt skorpionsinne och tänker för mig själv: Ha! Jag känner igen det där, jag ser något av vad som finns där under, jag vill dit. Jag och krabbor, ser ni.. Vi är själsfränder av nåt slag. Jag söker djup och de kan komma med mig dit. (Men de vill ju i allmänhet inte öppna sig, så det tar sin tid.)

8:de huset är andra folks stuff. Undrar om det också gäller barn? Kanske mitt 8:de hus i krabban tyder på att jag är har en viss sannolikhet att adoptera ett barn eller två. Det är lite så som jag länge har känt mig faktiskt, men man får se hur livet blir.

Gästinlägg

Jag vill ha choklad nu! Sa hon.
Just så. Aldrig är man nog. Jag hade suttit i flera timmar och underhållit henne. Ritat bilder och skrivit historier, lagt ner all min energi på att få henne att skratta, att se henne glad. Jag hade fått henne att skratta, skratta tills hon grät, tills tårarna glittrade på de djupblå ögonbottnen. Med varsam hand hade jag placerat det glittret där, och med en enda mening rev hon sönder allt. Jag hade aldrig känt mig så tillintetgjord.
Jag vill ha choklad nu! Sa hon. Och så gick hon iväg. Med henne.

Hahahhahahahahhaaa :D

Hej, jag heter Karin och jag tycker om att skriva absurda historier. Den här handla om när Jennifer just låtit mig börja skriva gästblogginlägg och sedan plötsligt lämnade mig för att gå med F och köpa choklad. Mycket dumt gjort, nu har jag ju hennes dator. Nu skall berätta om min och Jennifers dag, för vi har praktiskt taget spenderat största delen av dagen tillsammans. Vi har t.o.m. lunchat! Det är stort det, i min värld.
Tillbaka till vad vi gjort idag.
Vi har suttit och skrattat och fotat och pratat med roliga röster och ritat och jag har skrivit historier och så har vi ibland av misstag studerat, fast vi inte skulle vilja erkänna det. Vi är ju inte loosers precis. We has a life asså.

Nu skall F visa en jättebra bild på en hemul när hon varit på toa så jag skall tacka för mig och kanske jag någondag återkommer med en blogg, och utmanar Jennifer.
(Somehow I feel victorious already... Mwuahahahahhahahaaaa.. Nånej skämta bara :P)
Tack o hej!
Mvh. Karin aka. Jr.

Snöa på bara

Snö, det faller, det blir drivor, det halkar under fötterna.. Jag går, går, går. Snö blir ljus. Ljuset finns där, det leder till henne. Snö i ansiktet, snö i skorna. Smälter rinner vått. Kyssar.

Hur blir man ateist?

Min religionsvetenskapliga bakgrund kommer tillbaka och spökar för mig. Temat dyker upp om och om igen plötsligt. Nu hittar jag detta i min inbox, och jag är frestad:

Tomorrow, 15-17, aud. Armfelt, Arken, Åbo Akademi University
Guest Lecture by Prof. Phil Zuckerman: “What we Know about Atheists and Irreligious People – A Social Science Perspective.” Response by prof. Grace Davie.


Vad får folk att vara ateister? Är det så att det inte händer en massa konstiga paranormala saker i deras liv och därför blir det logiskt att anta att världen fungerar på ett annat sätt? Jag är nyfiken.

En viss karismatisk lärarperson menade att vi ska ha en kurs där vi behandlar häxor och wicca och sånt som fiktion. Alltså visst, häxflicka i litteratur, men.. hur sätter man bort allt det där om "den andra verkligheten" och den tradition folk lever? Det är som att diskutera en stadsmiljö utan att associera till en stad. Väl? Kanske. Får se! Det är nog inte det som är viktigt hur som helst. Anar att vi ska tala mer om flickskap och maktpositioner och sådant.

Spelhjärna

Min hjärna är inte tillräckligt verbal idag. Jag tror det är pga förra nattens sömnbrist. Spelar Runescape med Meo. Kanhända tömmer det hjärnan.

Skrev detta snabbt på telefonen idag: den jämna värmen av din presence, ger ljus trots lack of sight..

Brukar göra små anteckningar under dagen så att jag bättre kommer ihåg känslan senare när jag kan skriva mer. Kände värme idag, kände att det spelar en stor roll att hon är var hon är även om inget händer eller vi inte ses. Jag kan inte uttrycka just nu hur stor betydelse det har, fastän det kan verka som så lite.

Har börjat tala mer engelska än vanligt på sistone. Det oroar mig något. Varför denna förändring?

Sykväll med vin och choklad

Vandrade över till Meos lägenhet med Satu igår. Stickorna kändes fruktansvärt främmande. Jag höll i de långa grå redskapen och kände mig som om jag hade blivit bett att bygga Eremitaget - helt och hållet okvalificerad inför en stor uppgift av magnifika proportioner. Nåjo.. Meo visade hur man skulle göra och sen gick det helt bra! Bilden ovan: Satu ser koncentrerad ut för att hon berättar om någonting djupt, hon skapade sina mormorsrutor med lätthet.

Jag gör en enkel halsduk av mitt myskogarn. Jee!

Och Malin gör uberpatterns och här är en del av Satus rutor.

Avsked i koppar

       

Fem koppar, åtta koppar, längre bort från tio koppar.
Svar på varför vet jag inte, allt är dömt till förändring.
Vi kastar bort sånt som ännu lever, som kan leda till förvandling,
och enskilt har vi inga val.

Jag ser hur båten görs redo, avfärd är planerad,
med ovilja packar jag min väska,
men enskilt har jag inget val.

Ska jag stå där vid stranden och bara vinka?

Luft! Och ljus!

Så sveper vinden förbi.. Det är nog inte meningen att jag ska känna av den. Här finns ingen, mina träd står stilla, men jag känner ändå doften av luften som sveper förbi annanstans, ljudet som inte hörs här. Finns det något annat sätt att beskriva det? Min värld är lite konstig, tror jag. Men det är riktigt bra så.

Jag undrar vad som pågår. Vind kommer inte med ord, den berättar ingenting, den bara känner. Svagt, otydligt. Hur har du mått idag? Luften vibrerar annorlunda nu, den har en annan styrka. Jag vet inte. Det känns som om vi mimar ord till varandra genom hinnor och dimensioner, det finns för många lager, du är otydlig där borta.

Korten talade till mig igår om stagnationsvanor. En del tycker om att vara säkra, så även när deras kvicka luftsjäl vill göra nytt så kastar deras vind träd över deras väg så att förändring kräver hårdare arbete, sågen ska fram. Det är inte förändringen som oroar mig, om det kommer att gå bra eller inte om det är ett "ja". Jag ser framför mig skräckvisioner av hur ditt nej ekar högt och alla ser. De har inte rätt att se.

Just nu är jag inställd på att bygga. Vi gör det tillsammans, lite här och där, sätter till ett ord då och då.

När jag tittar på dig ser jag in i ljuset. Jag ser både våra möjligheter i olika grader (success på level 1, success på level 2, etc..) och vårt potentiella nedfall. Jag tycker om att titta in i sådant, att stirra in i ljus, ljus, ljus och se luddiga bilder. Titta inte in i mörkret för mycket, de kanske är potential men vi kan. Vi har skills. Vi har gjort det här förut, right?

Jag känner ingen vind mera. Sådant kommer och går, jag blir distraherad eller tune in till en annan kanal. Jag tittar på klockan: picturamöte om en timme, kanske jag går dit eller kanske jag går hem? Jag börjar läsa en bok och väntar på att vinden kommer med budskap om reaktionen till detta inlägg.

Det sköna röda

Jag var helt nöjd. Men på natten tänkte jag djupt och allvarligt på situationen.
Soluppgång. Något missnöjt misstänksam stiger jag in och ser rött: passionsrött, blodrött, my mind is blown, föregående tankar faller bort och jag vill *ha*.
Så mjuk, mjuk, mjuk och rött. Jag vill stanna och titta. Jag vänder ansträngt på huvudet och går vidare. Vill bli kvar. Så vacker. Jag går. *Så vacker*. Min väg går förbi men inte dit.
Hemma, mycket senare, blir jag tokig på att du kan göra så där.
Här går jag och försöker vara allvarsam!
Och så kommer du och bara *wow* och *pladask*.
Just så.

Det påminde mig om hur viktigt det är att se på varandra, att alltid ibland ägna sig åt dyrkan av det sköna.
Att märka. Röra. Tycka om.

Jag tror att vi kunde vara två lyckliga bloddrickare tillsammans.

Tjuven, rättvisa och garn

Polisen menar att vi får ersatt vad sakerna var värda, men hur ska jag sätta pris på det som fanns på datorn? Sakerna får vi inte tillbaka, de är redan sålda. Ingen chans att ge ordentligt med böter heller så att typen skulle få känslan att det helt enkelt inte lönar sig att göra sånt här. Ganska hopplöst är det alltså..

Antagligen har han inte det så lätt i livet heller, men man kan inte göra så här. Vi har en fungerande socialhjälp i landet. Man får inte en massa alkohol och kläder får såna pengar, men att gå å ta från humanister som lever på studielån, vafan, det finns inget Robin Hood i det.

In other news..

Jag ska försöka sticka. Senast jag gjorde det var väl i lågstadiet eller högstadiet för att vi måste. Tyckte aldrig speciellt om det för det var så förknippat med "riktig kvinnlighet" och de där fånen som inte var snälla vare sig mot mig eller med varandra. Nu har jag Meo som mentor och Meo är cool, så det här går nog bra.

Valde bögvänliga färger också på mitt garn, heh heh. Leve regnbågsfolket!

Har huvudvärk. Ska vila, sedan måla och skriva om det sköna röda. Mer blogging later, alltså.

Tja, onsdag..?

Så här blev bilden jag arbetade på idag på uni. Vissa justeringar behövs, så går det när man sketchar freehand med bläckpenna, men det blev ungefär så som jag tänkte mig. Håret på den andra är inte helt utritat för jag har tänkt mig att en större solstråle skulle komma förbi ungefär där, för att betona hennes soltema. (Bilden går att klicka på för att få fram en större version där man ser detaljer.)

~ ~ ~

"Okej, okej, chansernas chans! Nu, vad kan jag säga?? .. Nej, på riktigt, hjärna, kom igång, hitta på nåt smart som säger sanning men inte är för aktiverande, liksom att säga det men inte direkt, då klarar vi av det helt säkert. ... Nämen!! Kom på nånting då!!"

Jaa, nääe.. Nå, nånstans kommer man utan det där också. Men suck vad jag är hopplös ibland!

~ ~ ~

PS: vi ska träffa polisen imorgon klockan två, vi sticker säkert från uni redan efter lunch. Det ska bli skönt att få det här med tjuven undan, så kan vi alla gå vidare mot ljusare tider, förhoppningsvis.

Full moon madness

(Kvickt gjord, hade inte så himla mycket tid idag.)

~ ~ ~
Sötare än söt när hon svarar tyst och försvinner, oemotståndligt. Men när är deadline? Jag känner på mig att nu saktar vi in, universum varvar ner, någonting annat ska hända. Ängelkorten säger ja: paus. Jag förstår inte varför och undrar om vi har tid för det här eller bara sitter i köket medan vardagsrummet brinner.
~ ~ ~
Inget klick. Facebook står kall och oberörd. Jag behåller mina meningar, leker med dem inne i magen, de hoppar upp och stöter till hjärtat. Mår lite illa ibland av hur mycket det rör sig. Jag går utanför, bakom gränser, tittar in på dem som leker offentligt. Jag tycker om det där, jag tycker om detta också.. Jag säger oftast ingenting. Det känns inte meningsfullt och önskvärt att försöka med det längre.
~ ~ ~
Kollapsar på sängen. Ful rund skiva stör mig, glor från himlen, full är den. Ligger stilla men går av och an: kanske jag inbillar mig, kanske inget är sant, vad är sanning, vad ska jag göra..

Målar i tystnad

Jag ska bara måla för en liten stund.

...

*tittar upp* VA!? Är klockan över midnatt!??

Är fortfarande inte nöjd med hur det ser ut, men någonstans måste man sätta punkt.

Hittar inte ord för mer idag. Allt är som vanligt. Vi fortsätter imorgon.

God natt.

Tänker. Målar.

Resultatet av dagens måleriövning.

Det värsta med att bara måla delar är att man så gärna skulle fortsätta måla ett helt porträtt. Har inte tid. Måste äta nåt och ska göra mig redo för att träffa kamrater. Sitter och funderar. Kartor är bra, men de betyder inget om man inte aktiverar sig. Jag ska aktivera mig.

"There is a magical, elusive and dreamlike quality inherent in this relationship which is likely to arouse some very strong erotic feelings..."

"But one of the things which has brought you together is a deep need in you both for change and the breaking of old ties and attitudes..." 

"Many important changes are likely to be set in motion in both of you through your attraction for each other, for there is a quality of unpredictability in your partner which both fascinates and threatens you. In her company you may experience considerable anxiety and unease around your ability to communicate your ideas to others..."

Stress, redan?

Det stressar mig att ha för mycket att göra, att ha för många små projekt som inte hör ihop. Så istället för att ta itu med dem med kaos inuti mig målar jag en stund. Försöker hitta lugn.

Folk fungerar olika under stress. Jag bara låser mig och allting går saktare. Ska undvika sånt jobb som kräver att man tar itu med väldigt många olika sorters saker på en gång, sådant som inte går att sortera under ett tema. Det där med att kvinnor är bra på multitasking är nog en lögn. Personlighetsdrag måste det ju handla om. Eller kanske jag inte är tillräckligt kvinna.

Det gör inget om 4 av 6 projekt inte blir av. Men jag vill. Jag ska. Envis är jag. Nu, arbeta!


PS. Temat påminner mig om denna tolkning av våra kartor.. och ja, visst är jag fascinerad.
~ ~ ~
Because you are a realistic and sensitive person, deeply concerned with the immediate needs of others and well-grounded in ordinary living, you are bound to feel safe and secure with your partner's own pragmatic and sensible approach to life. The two of you have few illusions about the effort needed to build a solid relationship, and both of you are prepared to work hard for what you want from love and from life, for you are cautious souls who expect nothing for free. You are also attracted by your partner's more rational and reasoning attitude toward problems and conflicts, and the clear and lively qualities of her mind stimulate and fascinate you.
~ ~ ~
Det här är bara en aspekt, det fortsätter med annat, så som "The two of you also have the ability to laugh together" och "Your relationship tends to bring a quality of playfulness and vitality out of both you and your partner", med mera.

Nnnnneeejjjj.. Dammkornen vann!

Sketchade just snabbt det här. Jag ser lite ut så här just nu. Varför? För att jag bestämde mig igår för att idag skulle vara min stoooora städningsdag.

Hur mycket har jag städat?

Noll. Nada. Inte ett dammkorn har flyttats på.

Har istället gått igenom månader och månader av facebook statusar som måste rensas före jag byter till timeline layouten. Har funderat på allt som hänt, sörjt över spilld mjölk och tittat på kartor och funnit att ja - vår vertex är på vår descendant, "fated". Det visste jag väl! Det kände jag av redan första gången vi möttes. Okej, så vi skulle sätta igång en process i varandras liv. Vadå, ska vi stanna här, eller? Känner du av vad vi var förut? Det var fint, vetdu! Vah, ska jag stanna här i den här verkligheten och det här livet..? Men hej, visst borde vi göra mer, njuta, skapa nåt bra..?