Visar inlägg med etikett arg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett arg. Visa alla inlägg

söndag 30 juni 2013

Fri

Jag. Individ. Jag tror jag är trött på att folk bara uppfattar
syster, moder, studerande.
Jag är jag!
Individ.
Ingen äger mig.
Jag äger ingen. Fastän okej, han får inte kyssa den där.
Eller gå på dejt.
Min.
Men vi är fria. Vi definierar inte.
Inte gifta.
Gift är gift. Så gammalmodigt! Haha! Jag är F R I.
Jag är inte en syster
kalla mig inte mitt efternamn, jag tillhör inte min släkt, mina gener är mina egna
de har kommit till mig, naturligt
naturen är F R I.
Jag behöver inga kontrakt
förutom när jag vill ha pengar
men annars är jag fri
från materialismens bojor, fastän jag vill ha pengar, en lyxbåt och resor
och ingen ska tro att den kan komma och flörta med honom
men jag är fri.
Va? Varför skrattar du?

onsdag 21 mars 2012

Så vad fan betyder det där?

Har gått omkring med ena handen på svärdet. Jag är kvick att halshugga, har låg tolerans för sneakerier. Fick tillräckligt av det förra gången, då gick det riktigt blodigt till. Magin satts i gång, förbannelsen. Jag halshugger före det går till på samma sätt, jag är på offensen, tänker inte bli slaktad den här gången. Inget lamm, under det fromma ligger tänder.

Men jag är en rättvis avrättare. Plead your case, jag lyssnar. Svärdet är framme men jag rör inte en muskel före jag vet mer. Men nu: möte och efterföljande vinmöte. Mer senare.

onsdag 14 mars 2012

Kom, Uranus..

Arbeta, arbeta, arbeta. Lägger bort en kurs (som skulle ha börjat idag) och funderar på hur orka med allt annat. Måste ta itu med denna rädlsa för att skriva. Hittar ingen hjälp, vet inte var jag ska börja, men sånt e livet. Och mycket att fixa med flyttningen. Och så att må fysiskt bra, inga mer dumma "halvsova i humfbibban för att det är tent nästa dag" dagar.

Och framtiden? Kall vårdoft från fönstret, påminde mig om England. Känns som det pågår för mycket osäkert där, vill inte flytta, men känner att livet här är tråkigt i längden, behöver nånting som gör det värt det. Tänker på friskusar som far omkring världen och fotas med apor kring halsen. Vet inte riktigt om det passar min natur eller om det är det jag söker..

Frustration. Vill att människor ska fungera som skyttar: ärligt, rakt ut, dra inte ut på saker, om nånting ska sägas så säg det då. Annars blir livet lätt så här. En massa tid som bara kastas bort. Och så vaknar man om 10 år och märker att livet är precis likadant som det är nu. Hurra..?