Jorden vs Mars, eller att välja för idag

Våren rasar, knoppar spricker i rask takt och kontrasten mellan världarna blir stor när jag drar ner hastigheten på mitt eget inre liv. Semester men med arbete och arbetsro, eller väntetid utan den där ångesten som vill ha allt nu. Jag väljer långsamheten, åtminstone idag.

Det skulle bli problematiskt att välja att vara marsian, att rusa på och rusa vidare. För då måste man det. Vidare, alltså. Och jag vill ha det jag har, inte kasta bort och hämta nytt. Jag vill odla det som redan finns.

Tänkte skriva "odla det som jag redan har", men har, det har jag inte. Detta ska för fan förändras eller så måste jag nog bli marsian trots allt. Marsian eller dö.

(Bild av scillorna vi planterade i Tomasparken i höstas, tagen igår.)

Kära Tilda,

Jag hoppas du förstår att jag inte kommer att säga nånting, inte nånting alls. Vi kommer att fortsätta som om inget var fel, medan vår vänskap ruttnar bort. Jag har redan försökt rädda oss, otaliga gånger, medan du har huggit och skurit i vårt kött. Din kyla gör att mina fötter fryser, men jag går barfota ändå, tills jag har vandrat bort från dig, till ljusare tider. Tilda, varför var vi inte värt mer än det här för dig?

Jag kommer inte att säga nånting, inte nu längre. Jag har uttryckt allt ifrån kärlek till sorg, inget rör dig. Din vilja att stänga ut mig, lämna bort mig, skrämmer mig. Du är kall, död.

Blod droppar på detta papper, jag måste nog sluta skriva nu..

PS. Jag kommer inte på din begravning, men Alvin och gänget gråter nog tillräckligt för att göra tillställningen lyckad.

Liv, just nu

Vita hänger mina spetsgardiner. Stilla, stilla.

Framför mig: stora ståtliga Hibiscusblad. Stilla, stilla.

Spänning i kroppen, en hoppressad virvel. Spänning i stillheten. Spänning i andetagen. Jag skriker till av nyfikenhet, men bara inombords. Allting är så stilla, stilla. Min omgivning är en målning, precist och orörligt.

Overkligt. Vad vill hända? Någonting rör sig.

Men ingenting rör sig.

Som att ha ett spöke med sig: den tror att den är säker men jag hör den visst. Eller en varsam person som bara vandrar längs med kanterna, vill - men gör inget, och jag lyssnar på hens steg.

Och jag andas djupt. Släpper. Försöker tänka på annat, så att jag inte drivs till vanvett av väntan.

Födelsedag i gökboet

"You should see her from behind, Gina"
och andra partykommentarer på M's födelsedags/99mining fest!
Där står jag och ser lite borttappad ut längst till höger i vit furcoat och bikini bottom..

Grattis till M som nu är ett fjärdedels sekel gammal! Hurra!! Dessutom tog hon sitt gruvarbetes skicklighet till level 99 i Runescape idag också, vilket tar en ren evighet att göra, kudos!! Vi firade henne med blommor, minneskorsord, popcorn och crazy piece of cake, och jag är glad att vi bor tillsammans. Så skön avslutning på kvällen med film och foton. Dyrbar tid tillsammans, jag sätter högt värde på det.

Den galna växttanten uppdaterar igen..

Måste göra en växtuppdatering! Antagligen är jag den enda i hela världen som är sjukt intresserad av hur de växter, men här, titta! Mina eucalyptus gunnii, de har vuxit sedan sommaren och är myyycket större än de var förra året den här tiden! Alltså, egentligen borde de vara ännu större nu, men.. de lever och gör små grenskott som inte syns på bilden.

Notera den rosa lotusen på nedre bilden. I den finns mitt tredje överlevande eucalyptusskott som mådde dåligt, så jag flyttade den till ett ställe som jag trodde var bättre för den.. med förskräckliga konsekvenser. Sega är de, dock! Har den på "intensive care" i vatten vid min ljusterapilampa och den kämpar som fan!!

Jag hoppas att de kommer att fortsätta att växa och bli små träd, så att jag kan ge en till den andra galna växttanten i huset..

Så här är nu

Tack vare den fascinerande, aktuella och nyttiga kursen Bloggriot slash feminism har jag hittat Bettie von Fraucht, som jag finner väldigt kroppsbejakande att läsa, hurra! Satte till henne i mina länkar.

Annat om livet just nu? Tja. Älskar min arbetsplats. Sparar pengar för potentiellt hundköperi (en liten hund, tidigast om ett halvår, troligen väntar jag längre, vill ha säkerhet för hunden och klarare insikt om min situation och huruvida hund skulle passa in i den framtiden). Planerar kand. Har födelsedag snart. Har så mycket att göra att jag inte hinner spela Runescape under arbetsveckan. Etc..

Och skriver saker.

Det isar till i mig när våra blickar möts. En köldvåg av rädsla för vad jag kommer att se i dina ögon, eller den höjda hand som ögonmötet kunde ge upphov till, handen som skulle träffa min kind och göra mig röd. Jag sväljer och tittar ner i marken. Inget hände. Men jag brände mig ändå, den extrema kylan är det samma som extrem hetta, jag förblir stående en stund medan elden flammar över min kropp som trånar hårt. Du och jag.. och "ingenting" som hände.

Smulor

Dagar utan slut, inramade och upplagda i scheman. En kakbit åt jobb och en kakbit åt kurs och en kakbit åt medlemskapsjobb och en kakbit åt studier och.. så finns det bara smulor kvar. Tycker om, men har för lite kaka för att vara nöjd, för att kunna nå perfektion.

Och så går vi i mörker. I tystnad, där blickar bara möts under den bråkdelssekund då vinden ruskar om träden så att lite ljus slår ner, slår oss, eller bara slår mig rakt över kinden och det hettar till. Sedan faller tystnad och min blick igen.

Vinter. Denna eviga snö. Det spelar ingen roll vilken årstid det är, det hittar alltid sätt att snöa. På midsommaren satt jag i parken och det föll små kalla flingor överallt. Nu är de lätta som dun och jag jagar bort dem, schas, jag har annat att tänka på. Ska baka mer kaka. Det blir väl vår sen nångång. Tystnad behövs just nu, säger jag och känner mig ansvarsfull.

Moln, moln, moln..

Jag skulle gärna skriva nåt om våra härliga gulisar som det har varit ett stort nöje att börja lära känna. Jag skulle vilja skriva om hur jag trivs på jobbet, platsen som är fylld av värme.

Har inte styrka. Kan inte knacka dit bokstäverna som ska bli ord.

Jag sade ju: dvala!

Sommaren blev en sömn, som förväntat.

Ljuset försvann när solklotet stannade längre på himlen. Nu drar den prisade eldgloben sig undan igen, sommarromansen med norden är över. Kanske ljuset kommer tillbaka med mörkret.

Jag sitter hemma med stegring och lyssnar på Märta Tikkanen, låter mig inspireras och nickar, inbillar mig att det finns folk som tror att jag inte förstår det där och blir arg, anmäler att jag är en Diva och tycker inte om när folk talar nedlåtande med mig. Så låter jag det roligt argsinta gå ner och jag funderar på om jag ska försöka äta (inte mycket av aptit idag), måla nåt, skriva, läsa, eller låta mig slappna av helt och hållet med ett spel. Sova skulle ju vara bra, men jag hittar inte ro, jag ligger i fem minuter och så hoppar det till i kroppen på mig.

Sedan sitter jag här och mår lite smådåligt, illamående, men är glad.

Tikkanen talar om konstnärsäktenskap. Det har säkert sina sidor, men visst finns den idyllen någonstans där i bakhuvudet, hur hamnade den där? Kanske för att det är speciellt viktigt att ens arbete blir förstått och respekteras? Eller har det någonting att göra med att man är liknande typs själar av nåt slag?

Jag måste nog lägga mig ner ändå. Feberyra. Avslutar med katter som är i lådor med vatten. Enjoy.

Från tumblern Verxace.

Från tumblern Assiest.

Smutsigt

Just nu är jag nervös av mig. Tittar med stora ögon bakom varje hörn före jag stiger ut. Så mycket är uppe i luften, kanske jag inte hinner ta i, kanske allting bara faller *krasch* på golvet. Kanske det är okej, man får bara sopa efter och ändra planer lite. Men kanske allt i luften är en undflykt, kanske vad jag egentligen oroar mig över är ifall jag inbillar mig saker. Tänk om jag sedan får till svar: "men suck, har jag inte varit tillräckligt tydlig, försvinn!" Och vad gör jag då? Sopar mig själv från golvet, och sedan..?

Jag är tyst just nu. Uppgifter, intervju, städning, ordning. Men nånting borde göras lite senare.

And in other news..

Image from this site, portrays blacksmith Rachel David.

Grattis Meo till din blacksmithing level 99 igår!!!! 

Jag blev kallad hamster idag..?

Lite mindre rådd? Hörnet med en massa kanvas och målerigrejer. Ska ha ett staffli att stå där sedan.
På väggen två torkade minnesblommor från en jul då en julblomma gavs bort...
Perspektivet lite konstigt eftersom datorn (webcam) är relativt lågt nere.

Jag hittade min cykelnyckel och ritplattan + sladd men - ritpennan! Oredan håller sakta på att vika undan för mina.. *host* ..otroliga ordningsförmågor! Egentligen har jag fortfarande många kassar fulla av papper att gå igenom, men sådant får vänta till efter vissa uppsatser och arbeten som ska in, typ, nu. Nästa gång jag flyttar ska jag bara ha en bråkdel av allt detta kvar. Bäst att börja reda ut det redan nu, speciellt eftersom jag kommer att ha Pluto i 4:e huset i min nästa sol-retur karta (aktiveras nästa 21.Okt).

Sommar

Staden tystnar. Parken stillas, grenarna lägger sig till ro, kvarnen stannar, fjärilarna går upp i rök. Ljuset drar sig undan, staden mörknar. Jag vandrar barfota tillbaka hem och förundras över hur ont det gör, det trodde jag inte. Jag visste ju på förhand, vissa saker kan man räkna ut, man behöver bara vänta på tidpunkten och så händer den och så.. och så... blir allt stilla. Staden tystnar, ljuset drar sig undan. Jag går i dvala.


Jag vill inte gå i dvala.

Flyttfågel

Hela kroppen värker. Undrar om jag är gammal, ur kondition, eller både och? Vissa "gamla" verkar yngre än jag själv. Kanske inte fysiskt, men i deras inställning till livet. Och vissa genom hur de beter sig, ha! Men det är helt okej och kan vara charmigt, även om man får hoppas att nästa gång så går det mindre dramatiskt till. Hmm, men nu har jag avlägsnat mig från flytten. Alltså, flyttade många många många saker idag och sover första gången i nya stället nu. Får se hur det går. Rummet är i kaos. M's föräldrar hade bil och många andra hjälpte till. Stort tack till dem. Fin dag.

Jag hade lämnat fönstret öppet där hemma och när jag öppnade dörren hade en talgoxe hittat in. Den pilade ut snabbt och målmedvetet. Det var härligt. En sista gång, mina vilda fåglar, inomhus.

(Vill gärna skriva mer, men kroppen vill ha vila. Skriver i pulser mellan pauser.)

Repen

Hade otaliga repliker idag, i mitt huvud, saker som jag tänkte mig att så där skulle jag säga.

Vi kunde diskutera rep, jag skulle fråga om de mjuka fibrerna faller i smaken eller ska det vara hårt, så att det håller? Vi kunde binda ihop en konversation med skratt och lek och underliggande annat. Knyta hårt så att intensiteten kunde fysiskt kännas..

..eller bara diskutera, utforska idéer och inte binda oss vid regler. Lätt och accepterande med vingar, fjärilsrörelser, att bara flyga framåt från en sak till en annan.

Men vi känner oss bundna, eller hur? Jag vet inte riktigt varför. En rädlsa för att störa nånting sovande som borde hållas knutet, kanske. För det att bara säga det som är betyder ju inte att nånting skulle behöva göras genast, det behövs tid för att göra rep av trådar. Var ligger det svåra?

Genki desu ne?

I need whatever they're having..

Började vakna periodiskt efter 6-7 timmars sömn på grund av inre spänning. Steg upp helt genki efter ett tag, känner mig fortfarande alltför peppig i jämförelse med tillfredsställt sömnbehov - anar att jag kommer att somna i bokrummet senare idag. Eller kaffe.. kaffe är bra.. mycket mycket kaffe!!!

Plotting and planning: har ofullständiga idéer, sånt som kan genomföras bara med random luck of opportunity, men hjärnan arbetar hårt på det!

Studier: vafaaaan, ska välja mellan att förbereda mig bra för två kurser eller läsa på TENT OF DOOM. Allting, absolut allting, händer på tisdag. Nå okej, en kurs börjar på onsdag också. Men annars..

Sommarjobb: måste förbereda mig väl före jag ringer eller så går min finska åt skogen, mjeh. Ser inte så ljust ut på den här fronten ännu. Har ju nog mina egna skillz, men att gå från inaktivitet till ~500 eur i månaden kommer att bli intressant. Men jag har fan vassa tänder och drivkraft för sådant just nu, korten är positiva också. Mrr!

Okej, för mycket energi och svordomar i texten, måste vila lite före jag går ut till uni. Världen rusar på. Allting händer nu. Vad hände?

PS: Jag brukar behöva 8,5 timmar sömn.

Eldvarning: TMI (too much information)

Idag är litet av en ord-dag.. Har suttit och funderat på hur jag kunde beskriva.. och bestämde mig för att jag borde läsa mer erotik för ett större ordförråd. Lyssnade på föreläsning om ikonografi och plitade ner ord som: låta fingrar springa längs hår, låt mig.. låt mig.. låt mig.., slicka sucka suga slemmig sakta stunder samman, medan jag ritade en eld och skrev ner het i den.

Det handlar alltså inte om att jag vill skriva erotik utan om att skriva en sorts lovsång, att hylla och få erfarenheten uttryckt i ord.

Och så ska jag skriva nånting konstigt: det är det nya som inspirerar och tänder på idag. Ser bra ut vettja.


PS: mer konstigt, inga hidden messages, bara övning:
Månen vandrade i snabb takt förbi sunday, solens dag, och hon vaknade till att det var måndag morgon. Solen var annorlunda nu, den gjorde krock med hennes svettiga panna och förblindade henne med ett kallt ljus. "Stig upp!" ropade skenet rakt in i hennes näthinnor. No mercy, alltså. Kanske är det därför som sunday heter söndag på svenska, för efter den är man söndrad och arbetet tar vid. Hon rörde vid den halvvåta handduken på sängen och hennes kinder började blossa. Ja, hon var ju i åbo nu, i staden där man får vad man älskar.
...

Sjätte husets lektioner börjar

Solen har just gått in i fiskarna och jag känner mig tilltufsad i min dagliga verklighet (fiskarna = 6:e huset för vågen). Okej: städa, sov mer, ät bättre saker, gå tillbaka till att börja dagen med motion och säg inte ja till alla projekt.. Höll på och brista av stress i slutet på dagen, behöver en hel del lugn och ro.

Början på dagen var inte heller speciellt fin. Läste nåt som jag tolkade som vardagslycka: lekande barn och att få syssla där hemma och göra nåt vettigt istället för att springa över till TYS (hyresvärden här) för deras senaste påhitt och känna som om man aldrig är hemma egentligen förutom för att sova, men vad skulle det nu vara för poäng i att vara här anyway.. Att läsa om annat frambringade både glädje och en känsla av tomhet och meningslöshet.

Det är lätt att tveka när man har dagar som det här. Har suttit och försökt tolka: är det okej om jag.. , borde jag försvinna och ge fred och ro? Jag vet inte. Tänker på andra händelser och vibbar och tyckte det var positivt. Fortsätter framåt. Jag kan inte bära hela ansvaret, folk måste meddela på något sätt vad dom vill speciellt då de vill ha mer ro.

Astro.com har lagt upp en ny Zodiactopia comic strip igen. Ja de där ljuvliga krabborna.. Jag är inte lika okunnig som vattumannen i strippen, men ibland är man i mörkret när det gäller att gissa (eller vibba) sig fram till vad som pågår under skalet. Har ett "thing" för skal, dock, så det är inget klagomål, det är väldigt tilltalande, en del av attraktionen. Det har nåt att göra med vad som finns där under.. The soft center.

Dagbok torsdagen den 9:nde

"Ohmygod so effing cute I'm gonna DIE!!!" ..och egentligen var reaktionen starkare än det, jag försnällar svordomar för att jag vill vara civiliserad. Men jo, vi passerade varandra och jag dog, så är det.

Jag frågade mina guider genom mina kort igår ifall de kunde visa mig nåt från ett av våra förra liv. De svarade ja. Förstås när jag vaknade på morgonen hade jag glömt att jag frågade och det mesta av mina drömmar tynade bort, men en sak stannade:
Någon ledde mig till en spegel och jag såg inte mig själv i reflektionen. Där stod en man, helt snygg väl, mörkbrunt hår, lite så där square-jawed Brad Pitt-aktig typ, men med en helt vanlig attityd, inte en ego typ. Och jag tyckte det var lite obehagligt att jag såg ut så där, för jag vill att folk ska behandla mig som en kvinna nu, oberoende av hur jag ser ut eller känner mig inuti.
Och drömmen fortsatte med helt annat..

Annat idag: stora koppar kaffe (med mycket mjölk, tack), ny begagnad bok om trädgårdarnas historia som jag köpte billigt för några dar sen och pulkkamöte! Prosa is going to RULE fastlaskiainen, I tell ya!!

Hittade en tidsskrift på humfbibban som är VACKER och intressant. Storyworlds, om allt möjligt narrativt. Might come in handy!

Yup, that's random stuff från idag. Jee.

Djungelliv

Ord! Jag som annars inte brukar tveka så mycket har konstigt mycket problem att få ut hela meningar. Blir det en vana så kunde det börja löpa det här, visst?

Tysta söta svar. En enorm kraft av härlighet som hålls tyglad. Du får mig att vilja måla. Jag vill göra mer!

Chanser är svårfångade djur. Jag kan inte gå och avbryta för att tala oväsentligheter, berätta om min dag eller fråga nåt om din. Vi behöver djungeltid, naturlig samvaro, men hur händer det nu sen när det är så här? Små vanor är mitt hoppfulla grässtrå som jag griper tag i.

Vi kunde ha hemligheter, djungeltrummor och gömda ögon mellan bananträden och fågelblomman.
Och efteråt kan vi göra smygstigar.

Men nu har vi annat. Jag väntar på Pictura möte där en HBL-fotograf ska presentera. Sedan uppsatsskrivande. Och du har ditt. En dag med något litet är bättre än alla dessa dagar av stagnation. Fortsättning följer.

Fredag, kväll.

Frida och Karin gjorde mycket glatt ljud hela kvällen, vi gick till Fridas och åt hennes mat och sade konstigheter. Nu är det midnatt och alldeles ljudlöst, hemma. Har fått så litet gjort på sistone att jag planerar in studiedag imorgon. För en del fortsätter natten ännu, men jag bryr mig inte, det finns inget för mig där ute, jag kommer inte åt det.

Spelar upp minnen: mörka ögon, söt som bara den. Drömmer att det är framtid och jag får dela värme med dig, länge. Stänger ögonen, somnar lycklig..