Lyssnade på Merete Mazzarella idag gällande mitt favorit-topic: kärlek, relationer. Hon satte fingret på vad som stört mig länge gällande det där med polyamori, den delen som är det uber idealistiska, orealistiska, det där individ-centrerade skrikande barnet som ska ha allting men vågar inte sätta sig själv på spel. Mazzarella drog parareller till hippietiden och hur dessa samma ideal inte fungerade då heller. Det är lite det jag tänkte också, att ärlighet löser inte alla problem, avundsjuka botas inte med idealism, free love i all ära men man mister också saker då man går den vägen. Och sedan tidsbristen. Man kan inte hänge sig relationen på samma sätt, det måste delas upp, alla får mindre delar. Jag vill hänge mig, kasta mig ner för klippan och dö i kärleken. Jaja, dramatiskt, det bor en Madame Bovary i mig. (Detta är knappast en stor överraskning för nån.)
Själva föreläsningen hette "otrohetens lockelse" och Mazzarella förde oss genom Odysseus hemresa där han träffade kvinnor som han stannade hos av olika skäl. Hon talade om den klassiska femme fatale Circe, den mjuka älskande manipulative Calypso, och den unge Nausicaa som genom ett förhållande skulle symbolisera en ny start i livet. Måste man gifta sig med någon ung för att känna sig som då förut, före kriget och eländet i livet? Kan man inte få en ny start med vem som helst? Kanske det underlättar för vissa, kanske är jag som 30-åring inte tillräckligt gammal för att ha insikt? Jag längtar verkligen inte till någon nystart som 20, eller värre - ännu yngre. Nej tack, hade dom åren redan.
Kärlek, otrohet, längtan, hettan.. Vi försöker vårt bästa att hitta vägen till värmen och helheten. Jag är inte lättpåverkad av Circe, försöker undvika emotionella snärjor som Calypso som håller fast en även när man vet att man borde gå, och lilla Nausicaa låter inte mogen för ett riktigt förhållande som är "built to last". Trots det är man här och undrar hur man kommit in i dessa komplicerade situationer där det är 100% längtan och en massa hinder, i motsats till vad som diskuterades efter presentationen om hur i denna dag personer inte behöver vänta så länge utan hoppar i säng bara sådär. Jaha, det låter ju roligt.. Vissa andra gör sitt liv mera Twilight-aktigt (sådär som det är i början av boken), inte avsiktligt. Hur blev det såhär? Fel bok. Behöver mindre glittrande vampyrer, mer.. tja.. vilken bok borde man ha som rättesnöre?
Tack för sammanfattning av föreläsningen :) Hann tyvärr inte dit.
SvaraRaderaJa, va synd! Det har gått en hel del tid igen sedan vi sågs senast. Hon sade nog en hel del mer förstås, det var riktigt intressant, hela den här flammande kärleksserien har varit rolig att gå på. :) (Och det fortsätter ännu några dagar.)
SvaraRadera