Nyinförskaffade böcker

Inspirerad av vissa andra sätter jag också upp en bild på vad jag lyckades släpa hem från Stockholmsresan. Man borde kanske börja med muskelträning så att man kan dra hem större byten.

Fick böckerna I litteraturens underland (festskrift till Boel Westin), I bilderbokens värld 1880-1980 (av Kristin Hallberg och Boel Westin) och den nya bilderboken Den stora smällen. Väldigt lycklig över dessa.

Själv köpte jag Barnboken i samhället, Rosa den farliga färgen, Sweep (Book of Shadows + The Coven + Blood Witch), Kråkflickan, Miss Peregrine's home for Peculiar Children och mangaversionen vol 2 av Soulless.

Läser just nu ungdomsromanen Earth Girl av Janet Edwards, vill få den klar före jag börjar läsa på något nytt, även om min nya bokhög känns väldigt lockande. I Earth Girl känner jag igen vissa drag, sådant jag använder själv när jag skriver scifi, så jag har fler läsorsaker än njutning gällande denna bok. Funderar hela tiden "hur gör hon här?" och "vilken kontrasteffekt skapar det här?" medan jag myser med intrigen.

Fina, fina bilderböcker

Jag går på en visuella studier / litteraturvetenskap kurs om bilderbokens estetik.

Det är en kurs som får en att vilja måla.

Eller åtminstone klotta medan man lyssnar.

Det är inte ett tecken på att jag inte är uppmärksam.

Ofta kommer jag bättre ihåg vad som har sagts på föreläsningarna när jag har anteckningar + klotter. Bara att se bilderna gör att vissa delar av vad som har sagts kommer tillbaka i minnet.

Kursen får en också att vilja köpa bilderböcker.

* * *

En del av en större bild i boken Snäll.

Gro Dahles Snäll är en bilderbok som jag blev riktigt förtjust i. Tycker om måleristilen, det där mjuka med de starka kanterna. Den oöversträngda färgskalan. Bilderna är gjorda på ett stilfullt sätt, man ser att personen kan rita riktigt på riktigt, vilket man inte kan säga om alla bilderböcker just nu. Den är vacker och har en intressant berättelse om en snäll flicka, vilket jag kan relatera till. Är dock smått oroad över slutet - blev hon likadan som alla andra? När folk menar att jag ska anpassa mig till majoritetstemperamentet brukar jag vara bångstyrig och säga "nääe, nu orkar jag inte med er".

* * *

Granpa och i bakgrunden andra kursböcker.

Så har vi John Burninghams Granpa som flera verkade ha lite problem med. En del tyckte att den var ful, andra fattade inte historien. Ja, den var lite ful på vissa ställen, men jag tyckte om de flesta av bilderna, kanske för att den naivistiska stilen passar till texten som är väldigt speciell. Texten och bilden på varje uppslag verkar ofta berätta olika historier, som om man ser en dialog från en viss dag och sedan ser en bild från en annan. Texten är kort och väcker associationer istället för att den skulle utförligt berätta. Berättelsen är ljuvlig. Den handlar om en mor/farförälder och hans barnbarn. Idyll.

* * *

Blodig bilderbok.

Vissa bilderböcker kan vara kontroversiella, så som denna. Kan man..? av Petter Lidbeck och illustrerad av Lisen Adbåge. Härligt grotesk! Skulle antagligen ha tyckt mycket om den som barn. Berättelsen handlar om hur huvudpersonen går omkring och testar på allt möjligt farligt som slutar olyckligt, så som att mata pirajor och locka håret med en borrmaskin. Sidorna varierar turvist mellan frågeställningen "kan man..?" med det påföljande svaret "Nej, det kan man inte" på varje beklagansvärd fundering som flickan försöker sig på. Exemplen innehåller vissa mer realistiskt pedagogiska frågeställningar som skulle ha varit relevant för mig som barn, exempelvis "kan man gå ut i gatan utan att se sig för?" eller det där om man kan skjuta en pil rakt upp i luften och vänta på att den kommer ner. Tja, mina pilar flög nog aldrig såpass rakt att de skulle ha träffat mig även om jag hade gjort så.. Humoristisk bok, förskräcklig och underhållande. Rubbar på förväntningar.

* * *

Till sist vill jag nämna en Ulf Stark bok illustrerad av Anna Höglund: Min syster är en ängel. Boken vann Augustpriset 1996. Visst, verket behandlar döden och hur det är att älska någon som inte finns där, men ärligt talat så var det när han klädde sig till sin syster som fick mig att fastna för berättelsen. Ja, det var ett fint sätt att bearbeta att systern inte fanns där, men dessutom får man se hur omvärlden reagerar på "könsbytet" samt hur han känner sig i peruken och den röda klänningen. Han tar själv inga problem över det hela, det var hur naturligt som helst att klä upp sig till flicka. Något störande är det att han konstaterar i slutet att han inte behöver göra det igen. Det är på sätt och vis som om Stark måste understryka att pojken nog återgår till de konventionella könsgränserna. Antagligen är poängen att han har bearbetat systerns död, men historien skulle ha mått bättre utan konstaterandet.

* * *

Fridolin och frukost?

Jaha. Framför mig sitter Frida och frestar med frukostbröd. Frida kan koka ägg på ett mästerfullt sätt och sätter dem på bröd med avokado. Dags att sluta skriva och skaffa mig lite kvällsfrukost också!

Fördröjt snusk äntligen här

Åh suck, har tänkt publicera detta inlägg i flera veckor nu, dags att få det färdigt!

En vän postade på facebook om denna sajt: oglaf.com (OBS: K18). Någon dag senare har jag läst igenom hela sajten, skrattat, njutit, undersökt deras comic-stil och är så gott som redo att köpa den signerade bokversionen. Älskar deras färgval, detaljerna, deras friska tag i att blanda könen utan problem och humorn.

Lite liknande som Maran av Lina Neidestam blandas en frisk erotik med litterära hänvisningar samt inslag om problem författare stöter på. Jag köpte Maran för en tid sedan, kände igen det där med att vilja skriva någonting fint, respektabelt, hur det känns som om vår litterära kanon både inspirerar och skrämmer, samt hur egna berättelser plötsligt oplanerat faller ner i någon sorts erotikkategori. Förhoppningsvis känner också andra igen sig i något av detta och jag inte är för självutlämnande..

Hos Oglaf hittar vi också olika författarteman som problem att skriva och funderingar kring språkanvändning. Deras inställning är i ännu högre grad parodisk än hos Neidestam, de har större utrymme för konstiga utsvävningar tack vare formatet.

Konstigt nog blev jag kvar med en relativt heterosexuell stämning efter att ha läst Maran, trots att vi stöter på en hel del blandade par (och grupper). Försöker sätta fingret på varför, men just nu fattar jag det inte. Hos Oglaf möter vi kvinnor som inte presenteras i relation till en man och vice versa för män, och deras historia berättas i korta strips på några sidor var. Kanske det ligger något i formatet och i sättet hur könen blandas..? Jag tror jag kastar mig emot de flesta recensionerna med denna oväntade känsla. Tror knappast att hetero är vad Neidestam tänkte när hon skrev den heller. Måste fundera vidare.

Oglafs lätta comic stil gör den förstås lite enkel i relation till Maran där vi har flera berättarnivåer. Neidestam använder sig av en huvudkaraktär som drömmer eller skriver om andra berättelser, verklighet och illusion blandas, i slutet är det svårt att veta om man befinner sig i primärvärlden (normala verkligheten) eller sekundärvärlden (drömmarna). Gillar också den visuella verkställningen som inte överdriver utan håller en ganska passlig balans på kroppar och hur det sexuella illustreras. Och ja, feministiskt snusk kan man kalla den, personerna är agerande i berättelsen och följer sin kåthet istället för att fungera som enkla underhållande objekt.

Det har tagit en lång tid att få detta inlägg skrivet eftersom jag är som Sir Coffee i denna oglaf strip och anmäler mig frivillig till alltför många projekt och kurser. Om inlägget verkar virrigt så har det någonting att göra med alla dessa järn i elden. Dags att återgå till arbetet!

Bokpåsk

Efter 2t i tåg kan man unna sig Roberts kaffe.
Trodde jag skulle få nåt med -lite- grädde på....
Chock, much?
Appelsinkyss är den här.

Hade systrarna Å med mig i Helsingfors och fotade dem i smyg.
Mwuahahaha. ..Okej, fotade dem så att de såg också.
De är fina. De gick efter klänning, jag gick till böckerna.

Hittade allt möjligt cheap! Ale - rea all over the place.  5 euro, 3 euro..
Tänkte ta den här, men kom plötsligt ihåg att svenska är inte originalspråket, ju.
Originalspråk or die.

 Bild på random person och himmel vilka många fina böcker!
Min sedvanliga runda..
ungdomslitteratur, illustrerade barnböcker, comics,
svenskspråkig skönlit, lesbisk lit, new age / religion,
lite titta på trädgårdsböcker och sucka längtansfullt,
och tillbaka till de grafiska romanerna för feelgood före slutet.

Hittade en jättecool barnbok om färg, med blindskrift.
Sidorna inuti var svarta med småupphöjda figurer, vit text och punktskrift.
Läsaren kan låta fingrarna löpa över konturerna och uppfatta innehållet på det sättet.
(Hur läsbara de uppfattas av blinda vet jag inte.)
Bland annat såg jag någon sida om grön och konturerna av löv..?
Verkar cool åtminstone så här snabbt igenomtittat. En bra idé.

Köpte dessa.
Neil Gaiman / Dave McKean: Crazy Hair: berättelsen är enkel, illustrationerna är helt otroliga.
Kanske den har en viss creepiness factor, men den halvrealistiska abstrakta konstnärliga stilen rules.
Kazu Kibuishi: Flight vol 3: olika sorters korta fantastiska berättelser av olika personer, vilket ger ett
superbt urval av olika sorters illustrationsstilar, idéer och fokuseringar. Många monster, "the other".  Är helt såld på pärmbilden och köpte därför vol.3 istället för ettan.
L.L.Raand: Blood Hunt: het bok med vampyrer och varulvar. Har inte hunnit långt i berättelsen ännu, men hur
förhållandet mellan de första två varulvarna beskrivs har fascinerat och trollbundit mig till att läsa vidare. Lesbisk erotik.
Kicki Edgren Nyborg: Satungsverserna: tänkte först att det antagligen är en dryg bok med liknande
cynisk bitter inställning som väldigt många av de 20-nånting människorna jag känner kastar ur sig redan före de
har skaffat barn.  Har inte läst den ordentligt ännu, men den verkar ärlig. Får se om jag tröttnar på det
griniga efter ett tag. Det är viktigt att skriva om det som är svårt, hur man påverkas, med humor, men jag kanske är
för kritisk för att känna mig riktig tillfreds efter en sådan här läsning. Jag blir så arg när folk inte vårdar sin
kärlek. Och det där sättet att tala om svårigheter på ett maktlöst sätt. Boken påminner mig om arketypen av
den moderna människan som ska ha och inte kan släppa sig själv. För folk som har genomgått detta barnhelvete
och varit tvugna att leka god förälder och inte klaga måste denna bok dock vara mycket nyttig. Det kanske är det bästa
med boken - att den frigör och talar om saker som kanske anses vara skamliga. Ska bli intressant att läsa noggrannare.

Långfredag hos farsan. Gjorde påsksallad och mer mat på är väg..

Svart katt hör till, förstås.

Även om det är långtråkig långfredag ser jag nu på
"Så ska det låta" på SVT World och dricker lite vin.
Ha lite glad påsk vettja.

Idag, snabba tag, nå!

Lite tid. Rusar. Gick till Aboa Vetus & Ars Nova för att se Andy Warhols Mao och annat. Roligt! Hinner inte, ska vidare. En timme kvar, ät nånting, skriva senare. Men sådär hastigt först detta..

Prosa har styrelsebytarfest idag, woohoo! Vi har herrtema, WTF?

Väntar på böcker från adlibris.

- Understanding Comics (Scott McCloud), har med mitt lilla biämne visuella studier att göra. Vetenskaplig text presenterad i formen av en comic, det är ju lite brilliant!

- Maran (Lina Neidestam), en comic som är kanske relaterat till sådant jag vill specialisera mig på och den har fått en hel del bra recensioner.

- Samvetet och det dolda (Hannes Nykänen), har länge velat läsa denna. Har gått på nån av hans kurser och såg honom tala om avsaknaden av kärlek i samhället i något tv-program och var imponerad. Brukade studera filosofi före jag gick över till litteraturvetenskap.

- Pojkarna (Jessica Schiefauer), också en som ser ut att ha fått en hel del bra recensioner och är dessutom relaterat till mina studier och mitt liv och sådant jag är intresserad av och alltihop, jee! Ser mycket fram emot denna.

Väntarväntarväntar!!

PS: veckoslut, blah.

Sånt som man gör på veckoslutet istället för att städa..

1. Favoritbok i barndomen?

Narnia. Jag och syrran samlade på bokserien.

2. Vad läser du just nu?

Kurslitteratur, bibbaböcker (se nedan), Tiger av Mian Lodalen.

3. Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?

-

4. Dålig bokvana?

Börjar läsa, hittar annat som fascinerar, återvänder inte för att läsa färdigt.

5. Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?

Ett par böcker om att skriva, Skämmartecknet av Lene Kaaberbøl.

6. Har du en läsplatta?

Ja. <3

7. Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?

Slalom all the way, baby. Det är sällan som en bok äter upp mig helt och hållet.

8. Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?

Nej.

9. Sämsta boken du läst i år?

Tyckte inte om Tomas Indal av Mikael Lybeck. Tidsandan, handlingen, karaktärerna, språket.. Inget av dessa intresserade mig.

10. Bästa boken du läst i år?
Svårt att komma ihåg vad jag läst.. Tyckte mycket om Cirkeln (M.Strandberg, S. Bergmark Elfgren). Diktsamlingen Husfrid av Sonja Åkesson fasnade jag för förra månaden. Janson's History of Art var ljuvlig också, den läser folk i konstvetenskap.

11. Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
När jag har tid så kan jag börja läsa nästan vad som helst av ren och skär nyfikenhet.

12. Vilken är din läsebekvämlighetszon?

Barnböcker (text + illustrationer = <3), ungdomsböcker (inte hetero pojkböcker) oftast med magi/mystik eller LGBTIQ, lesbisk romantisk erotik, diktsamlingar som berör, böcker med vetenskapliga teorier inom humanistiska ämnen eller kvinnovetenskap / gender studies.

13. Kan du läsa på bussen?

NEJ. *spyr*

14. Vilken är din favoritplats att läsa på?

Spelar mindre roll, är ju inne i boken. Vad jag får vara tillräckligt i fred och platsen inte är för vacker (för då vill jag måla)..

15. Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?

Om den är ny, ta hand om den så gott det går utan att vara crazy about it. Lämna den tillbaka efter ett år för efter det glömmer jag att den är ute på vift.

16. Viker du hundöron i dina böcker?

Nej!

17. Skriver du någonsin i bokens marginaler?
Nej. Jag vill inte komma ihåg vilka dumma tankar jag hade, får ångest, är självkritisk. Dessutom får jag det inte att se snyggt ut, får estetik-ångest. Är fascinerad av folk som skriver och streckar under i sina böcker, tycker det ser fint ut..

18. I studierelaterade böcker då?
Nej.. Det kunde störa folk?

19. Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?

Engelska, helt klart. Undantaget är poesi, då helst på svenska.

20. Vad får dig att älska en bok?

Temat och språket tror jag..

21. Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?

Direkt eller via bloggen? Här räcker det att jag har tyckt om den. Direkt åt någon annan, då ska det nog vara relevant till deras personlighet/tycke/vad de sysslar med just nu.. eller om boken var riktigt bra.

22. Favoritgenre?

Fantasy i olika former (speciellt crossover/allåldersböcker), modernistisk poesi, illustrerade barnböcker (med ordentlig berättelse, inte alltför låg åldersinriktning)..

23. Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?

Skräck.

24. Favoritbiografi?

Räknas David Lynch Catching the Big Fish?

25. Har du någonsin läst en självhjälpsbok?

Åh, många. Tänkte i yngre år söka in till psykologin, men det medicinska passar mig inte alls (och egentligen är det inte det som är min huvudsakliga passion). Fascinerad av människor och helande. Har dessutom new age bakgrund och inom den genren räknas nästan varje bok som självhjälp.

26. Vilken bok i din bokhylla är du mest stolt över?

Lord of the Rings trilogin i välanvänd jättetjock pocketformat. Bryr mig inte så mycket om att ha gamla böcker eftersom jag inte idealiserar någon från historien just nu, men det är min dröm att senare ha en gammal vacker version av Alice in Wonderland.

Sonja Åkesson: Husfrid

Kent Fernström läser Vara vit mans slav.

Efter att jag fördjupat mig i Sonja Åkessons diktsamling Husfrid för en kursavslutning känner jag att jag inte kan lämna henne utan att skriva något litet först. Det var hon som skrev Äktenskapsfrågan, eller Vara vit mans slav som den också kallas. Jag gillar sättet Kent Fernström läser dikten, tycker det passar så. (Se video ovan.)

Kvinnodikter, kvinnoupplevelser, kvinnospråk.. Åkesson skriver så bra från kvinnans position, det går att relatera till vad hon säger fastän diktsamlingen utgavs 1963, för nästan 50 år sedan. Fortfarande kämpar vi med samma könsbundna reglerande traditioner och söker sätt att bara vara oss själva. Enn Kokk säger litet om hur dikten gjorde intryck på den tiden, i en tid "som fortfarande till stor del var hemmafruarnas tid", och jag försöker föreställa mig hur det kunde ha varit men har egentligen ingen aning. Det var före min tid. Mycket har förändrats, det är som om vi monterat ner huset men strukturen står ännu kvar.

Läste i Nordisk kvinnolitteraturhistoria (4:de delen) om hur hon använde sig av ett kvinnospråk: enligt undersökningar talar män och kvinnor olika, kvinnor använder fler adjektiv så som "härlig" och pratar mer inom privatlivet än i offentligheten. Det är viktigt att man gör saker på "kvinnosätt", eftersom sådant har ofta blivit nedvärderat i historien. Nordisk kvinnolitteraturhistoria är förresten rysligt intressant läsning, rekommenderas för varje litteraturhistorieintresserad person.

Det finns någonting oerhört tilldragande i Åkessons vardagspoesi, kanske för att den innehåller ironi och kritik, men jag gillar också bildspråket och hur dess teman behandlas. Och så gillar jag naturligtvis sådana dikter som låter mig analysera meningen av ett fat och komma fram till att.. tja, här är dikten först.

Fatet.

Hjärtans gärna ramlar fatet i sjön. Fatet kan segla, är en hejare på att dyka, att ta sig fram, såväl som till lands som till vatten. Fatet är som en fågel, fastän flatt. Det glänser som olja glänste förr i Turkiet. Det tror att det glänser så. Det hoppar och dyker, ropar till alla det möter. Det ger sig upp mot himlen, under molnen, det glänser bland molnen. Ett sjuflytande-flygande fat. Snart landar det i grantoppen, fnittrar och vinkar däruppe, blänker som ett skatbo. Fatet är som en fågel som är ett fågel-bo. Som är en båt utan last eller frakt. Som sitter på grantopparna på vågtopparna och skrattar så det skakar. Som bråkar som ett barn när det inte får som det vill. Ett ganska bortskämt fat. Men glatt. Ett solskensfat, egentligen. Men flatt. Ett fat.

..Ja? Det finns belägg för att dra parareller från fatet till ett livsglatt barn, ett flickebarn tycker jag, inte bara för att Åkesson skriver mycket från ett kvinnoperspektiv, men också för att fatet fnittrar (vilket kunde vara en ung pojke också, men:), fatet kunde vara en yngre variant av kvinnosymbolen skålen. Både fat och skål serverar mat (traditionell kvinnoroll) och är hemobjekt. Kommer barnfatet att växa upp till en kvinnoskål? I denna tolkning skriver Åkesson om både frihet och bundenhet på samma gång. Fatet är fritt och inget verkar hindra dess glädjefulla liv, men det är ett fat, det har en form och en roll som den är bunden till.

Jag slutar här och tillägger att jag blev lite hooked på hennes dikter och överväger att köpa boken Vara vit mans slav : och helt andra dikter i urval av Jenny Tunedal. Det står att boken innehåller kommentarer och efterord, jag är väldigt nyfiken!

Studerar?

Trollig och mestadels naturell på insten på en lördag. Sitter här med Frida och ska skriva om hur Dostojevskij använder sig av storstadsmiljön i sin roman (den romanen av the big D). Hittills har vi varit extremt produktiva (*host*), men det är i högsta grad mysigt att sitta här med kaffe och parlera. Solen kommer sakta in genom fönstret, lyser upp blad och stolar, och vi är hungriga och ska hämta mat från Subway. Efteråt ska jag tackla Dostojevskij och ha helt ledig dag imorgon, det blir fruktansvärt tungt om man studerar dag efter dag utan paus.

Jag har inte läst hela Brott och straff. Planerar nog att göra det.. någongång. För att jag är litteraturvetare och det hör till och kanske man missar något otroligt om man inte läser den. Men inte idag.

PS: Här finns 3 andra littvet-relaterade personer på Arken på en lördag. Vi är lite sådana.

Du är väldigt söt..

De sågo under tystnad på varandra,

ett knytt, ett skrutt. Och sommarmånen sken.

Kanhända knyttet inte är att klandra

för att han blev så svag i sina ben -

Förlorad i sin blyghet sade han:

jag skriver vad jag menar... och försvann.


© Tove Jansson

Lite barndom på nytt

Prövade Ahlgrens bilar: saltlakrits idag, jääättegott. Smaken av originalbilarna men med det där goda salta också. <3 Detta kanske inte är nån stor nyhet för de flesta, men jag brukar inte gå å köpa en massa godis från matbutiken, så att ha hittat det här gjorde mig glad.

Och på tal om andra barnsliga nöjen så sitter jag och tittar på Harriet the Spy filmen av Nickelodeon, med Michelle Trachtenberg i huvudrollen. När jag började läsa boken tyckte jag inte alls om den, men filmen har övertalat mig att ge den en andra chans.

Vid tidpunkt 4:18 i det här klippet kommer de till någons hem/trädgård som verkar väldigt kreativ och rolig. Lite så skulle jag vilja ha mitt hus också, att när man kommer fram så är det tydligt att man har hittat en bohem, men estetiskt fint också.

Läste tidigare idag nån analys om hur boken indirekt stödde unga lesbiska i den tid den kom ut. Igår sade jag att veckoslut är bra för att koppla av och nåt om hur jag läser för mycket.. Ändå hamnade jag på nåt sätt in på analyser och författarbiografier. Ska fortsätta se på filmen nu och försöka koppla av på riktigt..

Dearest Butler

Tillbaka till vad vi ska läsa för kursen litteraturteori. Har länge tänkt läsa Judith Butler istället för att bara läsa om henne, hon är ju genial, men oj, det är inte alldeles lätt text att komma igenom. Har börjat på kapitel 1 och försöker fundera ut om hon talar om konstruerad kategori "kvinna" bara i ett politiskt sammanhang (hur det används/skapas där), eller om hon menar det helt allmänt; att det inte är vi/samhället som skapar "kvinnor" utan det är politiken/systemet som gör det. Jag räknar med att hitta nån sorts smart förklaring på det hela på internet senare...

Dagen består av mat och böcker..

Håller på och blir frisk tror jag, för idag åt jag lunch (min favorit: enkel risotto med majs/ärter/paprika mix + avokado on the side) och nu har jag cravings för både kaka och varma smörgåsar.

Kämpar mig fortfarande igenom Little Women och börjar känna mig mer och mer insane efter att ha spenderat alltför många timmar i systrarnas sällskap. Läsarna på Librivox har blivit bättre, handlingen är helt intressant nog, men någonting känns väldigt fel och nu längtar jag till slutet bara för att få komma tillbaka till min egna (sane?) värld igen.

Läste någonting jag gärna skulle fråga mer om, men då skulle jag behöva erkänna att jag läst det. Äh, hemligt liv har sina drawbacks.

Ska baka nåt som heter Solskenskaka / Kerstinkaka. Med eko-ägg och växtriketsfett istället för margarin. Jag brukar inte köpa hem mjölkprodukter så ofta, har typ aldrig mjölk eller smör hemma. Njuter dock av ost ibland, jag tycker så om ost.

Unga kvinnor och bröd i sjukyran

Little Women är en awfully lång bok. Det var roligt i början, men bara 3 kapitel in så väntar jag på att den ska gå framåt.. mycket framåt.. nära slutet framåt. Lyssnar på den på Librivox, tycker inte att läsaren lyckats bra, men den var snabbast att hitta. Är sjuk, you see, och ligger och vilar hela tiden, orkar inte hålla i en bok eller fokusera på text, så audiobok är bäst.

Jag tror att vid något ställe slutade karaktärerna verka som riktiga människor och därför tappade jag intresset. Eller så clash:ar jag så väldigt med deras idéer om hur kvinnor ska vara att jag är för irriterad för att kunna se dem som personer istället för dogma. Är förstås väldigt förtjust i Jo, men jag vet hur det slutar, goodbye lesbian dream, vilket får mig att känna någon sorts förbittring varje gång jag delight i det hon gör.

Funderar på hur man sätter "små/unga" och "kvinnor" ihop. Och vilken sorts barn/ungdomssyn boken speglar, de talar ju hela tiden om hur de ska/måste vara. Och på något sätt slipper man aldrig ifrån det historiska perspektivet, så jag önskar att jag hade en mer detaljerad idé om kvinnosynen under författaren Louisa May Alcotts tid.

---

On a different note.. Bakade snabbt bröd. Har tappat min aptit men känner hunger, så det lönar sig kanske inte att koka mat, men bröd kan man äta lite i gången och eget bröd är väldigt mättande. Har en massa fina frön i dem. Använder basreceptet:
4 dl vatten
en torrjäst påse
2 msk olja
1 tsk salt
..och så kastar man i olika sorters mjöl, flingor, kryddor tills det ser bra ut. In i ugnen på ca: 200 grader C tills de verkar vara färdiga.

Har tent på torsdag. Måste bli frisk. Dessutom börjar kursen diktens dimensioner, förhoppningsvis inte med en massa uppgifter. Väldigt mycket arbete i period 1..

Den nervösa musen

Sökte på mitt namn, jittermouse, och fick veta att det är namnet på en kattleksak (not surprising) och ett fiskbete!? Har obehag för att fiska med vassa krokar (vill ogärna skada fiskarna) och med den där så ser det ut som om man dränker en råtta också. Hu!

Eftersom det kan kännas ensamt ibland så har jag stundom funderat på att skaffa råttor. Har hört att de är väldigt intelligenta. Tänkte ha två och kalla dom Lotte och Jerusalem efter personer som har med Den unge Werthers lidanden att göra. Ja, jag vet, alla hatar den boken. Det gör det bara roligare att jag finner nöje i den. Det är inte så att jag idealiserar den sortens kärlek, jag kan bara relatera på nåt sätt, dock inte så där att det är så jag skulle göra på riktigt. Men på ett emotionellt plan så kan jag fatta det. Åtminstone till en viss grad.

(Upphovsman: jag själv. Media: digitalt.)

Tillbaka till råttorna. Av nån anledning ritar jag en massa möss. Mitt artistiska alter ego är en mus eller halvt mus-människa. Bara för den skull skulle det vara roligt att ha några råttor, eller möss. De skulle påminna mig om att måla "for fun", leka mera, pröva. Och så skulle de vara sällskap. Men vi får se.

Paus

Tar en liten break från mitt läsande och skriver här istället. Stötte på nån på nätet för en tid sedan som skrattade och sade att han inte läser böcker. Han har nog inte haft den här erfarenheten. Man lever med karaktärerna när man läser dem och blir chockad när boken-författaren bestämmer sig för att ta livet av den där typen också. Så chockad att jag måste ta en break. Vissa händelser kan man bara inte fortsätta från bara så där.

Har äntligen kommit ifrån sådant som hållit mig ifrån läsandet, jag känner att det finns rum för att läsa nu. Har flera böcker på gång, men koncentrerar mig på Cirkeln (av Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren). Fick en knagglig start när jag försökte börja på den medan jag var på "semester" i sibbo (konstanta avbrott) och hade problem att hålla reda på vem som var vem för en tid, men nu går det inte att sluta läsa. Det känns som om jag har en vampyrbok väntande där på sängen, den kallar på mig och vill dricka mitt blod, den vill att jag ska öppna den igen..

Ja, jag kan inte motstå. Slut på pausen.

För att man inte minns

För nå't tag sedan var jag inspirerad till att skriva ner detaljer av mitt liv, känslor mest, en del händelser, för objektivitetens skull. Inte för att dokumentera den objektiva verkligheten, jag tror det är en myt som folk intalar sig själv om mest för att det skulle vara mycket enklare om allt kunde mätas och instämmas om. Men för att minnet förändras och så plötsligt fattas det bitar.

Det har gått nästan 3 år nu. Då hela världen förändrades. Jag har många starka minnen, men knappt några anteckningar från det hela. Minnen korrumperas och ändras, det känns osäkert, inte alls som ord på papper. Vad hände? Jag försöker fortfarande komma till den plats där jag är helt okej med alltihop. Men jag har kommit till någonslags kompromiss-stadie. Det är okej att vi exploderade, det är inte så farligt, jag dog flera gånger men lever ännu, och om vi får vara vänner så har vi ett lyckligt slut.

Orsaken till de få anteckningarna var den där Tystnaden. Det var som att äta sig smockfull på känslor och desperat hålla andan för att inte låta ett känslohopp flyta upp ur magen, ut ur munnen och upp i skyarna. Ingen fick veta. Det var så hemligt att jag inte vågade sätta det i ord. Farligt. Förbjudet på flera sätt. Vad skulle mamma tänka, vad skulle pojkvännen känna, vad skulle hon tycka, skulle vänner stöda eller förebrå? Min säkra framtid krashade, världen förändrades och jag har inga anteckningar.

Jag bar allting själv för en lång tid. Det var tungt. Ensamt. Maddening. Därför skriver jag nu, tyst som en mus, i hemlighet, så som Celie i The Color Purple, men om mindre hemska saker. I boken står hennes liv bara mellan Celie och Gud, för mig är det bara jag och min låsta elektroniska anteckningsbok. Ja, och mindre dramatiskt. Jag vill kunna läsa om hur det var nu och minnas tillsammans med texten. Visst kan saker och ting verka fjantiga senare när man vet hur det gick, men är man en obotlig romantiker som jag så vill man komma ihåg dumma detaljer som blicken från dörröppningen, om det var sol ute den dagen eller inte, de söta röda stövlarna, skrattet, oväsentliga kommentarer som betydde så mycket för att det var som näring till en uttorkad växt.. Ja, ni fattar. Kanske kommer det en dag då allt det här är irrelevant, men å andra sidan om jag är 90 och ännu skriver poetiska tankar om den här, då vill jag nog ha mina anteckningar kvar som stöd.