fredag 23 mars 2012

Jaha, så nu tar det roliga slut?

Om jag kommer igenom alla kurser till våren kommer jag att ha avklarat 80 sp detta läsår. Nästa år kommer jag att ha 3 kurser + kand, that's it, behöver egentligen inga mer kurser. Efter det behöver jag inga mer kurser igen och kan bara fortsätta med att skriva magistersavhandlingen genast efter kanden. Vafan säger jag bara. Det här är mitt andra år på littvet, vill inte sluta ännu. Aaargh, ångest.

onsdag 21 mars 2012

Så vad fan betyder det där?

Har gått omkring med ena handen på svärdet. Jag är kvick att halshugga, har låg tolerans för sneakerier. Fick tillräckligt av det förra gången, då gick det riktigt blodigt till. Magin satts i gång, förbannelsen. Jag halshugger före det går till på samma sätt, jag är på offensen, tänker inte bli slaktad den här gången. Inget lamm, under det fromma ligger tänder.

Men jag är en rättvis avrättare. Plead your case, jag lyssnar. Svärdet är framme men jag rör inte en muskel före jag vet mer. Men nu: möte och efterföljande vinmöte. Mer senare.

Subkulturhumor

Ska läsa/skriva nåt om jag, jaget som någon har funderat på alltså och skrivit om, och när boken dök upp fick jag en awesome astro-joke thing i mitt huvud som ingen skulle ha fattat, men jag tyckte det var otroligt festligt att jag får läsa jag.. vågen som man är.. med väduren (jaget) som sin motpol.

(Jag är vi. Vågen härskar över och lever i vi, du och jag som enhet, fattar inte alls det där med uberindividualism och att inte vara fler än en, ser det helt enkelt inte, går helt förbi. Nåjo.. Det var jätteroligt, tro mig!)

Dessutom satt jag och min motpol brevid varandra på kursen. Hon med ett biologiskt hjärta kring halsen, jag med ett symboliskt hjärta kring halsen, båda i samma stil. (Jag kände på mig att hon skulle ha på det, så jag satte på mitt också.) Hi-la-ri-ous! Eld och luft, den fysiska våren och den glömska hösten, impulsen och funderingen, det råa och det civiliserade, det köttsliga och det symboliska.
Orförande och vice. Kanske tutor och tutor. Plans to take over the literary world. We make a great team.

tisdag 20 mars 2012

Tisdag, hisnad, inget lugn under krisdag

Tisdag. Nervösdag. Alltförmångakurserpåendag-dag. Men denna vecka har vi ingen jämställdhetskurs, så jag har tid att andas djupt ett tag.

Man vet aldrig vart denna känsla leder. Ibland blir det för mycket och de där stenarna man tycks ha ätit blir fler och jag sjunker under tyngden och flyr, sitter stilla och läser. Ibland irriterar de inuti mig så mycket att jag bara go for it av frustration, ångest, upphetsning, glädje. Jag försöker att påminna mig om att det finns andra dagar och speciellt idag, mördartisdag, så borde jag kanske kräva mindre av mig själv förrän jag brinner upp av kraftansträngningarna.

Känner mig ohyggligt duktig. Får saker gjorda. Planerat kurser. Tittat på framtiden. Har en klar idé om vilka uniarbeten jag ska ta itu med till näst. Fyller i formulär. Ansöker om att bli tutor. Vem är jag egentligen? Jag känner mig kroppsligt hemsökt av någon annan, någon duktig som vågar och vill, allting går på automatik och före jag fattat vad som händer har jag gått med på någonting nytt igen. Där inne sitter lilla jag, den söta lilla vågen som bara vill ge och sitta i parken och blåsa såpbubblor, och tittar lugnt på. Det är en konstig känsla. Jag går framåt på impuls, inte som egen aktör. Kanske det är en del av någon omvandlingsprocess..?

måndag 19 mars 2012

Repen

Hade otaliga repliker idag, i mitt huvud, saker som jag tänkte mig att så där skulle jag säga.

Vi kunde diskutera rep, jag skulle fråga om de mjuka fibrerna faller i smaken eller ska det vara hårt, så att det håller? Vi kunde binda ihop en konversation med skratt och lek och underliggande annat. Knyta hårt så att intensiteten kunde fysiskt kännas..

..eller bara diskutera, utforska idéer och inte binda oss vid regler. Lätt och accepterande med vingar, fjärilsrörelser, att bara flyga framåt från en sak till en annan.

Men vi känner oss bundna, eller hur? Jag vet inte riktigt varför. En rädlsa för att störa nånting sovande som borde hållas knutet, kanske. För det att bara säga det som är betyder ju inte att nånting skulle behöva göras genast, det behövs tid för att göra rep av trådar. Var ligger det svåra?

söndag 18 mars 2012

Lycka är en fågel?

Vaknar och har svårt att stiga upp: vad ska motivera mig idag? Inget speciellt fel med dagen. Okej, känner mig fortfarande sjuk, men inte för sjuk för att sitta framför datorn och ha det roligt. Kanske städa lite. Packa inför flytten. Till sist stiger jag upp bara för att jag vet att om jag inte gör det så kommer jag att drabbas av migrän. Fluktuerande sovvanor är en trigger för mig.

Sätter ihop en tre-fröers rätt för mina fåglar och sjunger "feed the birds, tuppence a bag.." och känner mig lycklig i hela kroppen. Tänker på hur det var när de var små och oerhört högljudda, pep starkt varenda sekund, och de var så stora och fluffiga att det var absurdt att tänka sig att de var yngre än deras föräldrar som flög brevid hela tiden. Det var både pain och pleasure att ha dem vid mitt fönster då. Men mest gav de glädje.

Sitter nu med kaffe och tittar ut på mitt träd, min gravgård, min sandväg. För mig är det här det vackraste stället på jorden och jag känner mig ambivalent inför flytten. Mest är jag glad över att få bo med två superfina människor, men jag kan inte längre sitta i mitt rum och njuta på samma sätt sedan. Estetiken är okej, men inte rätt, huset är åt fel håll, ljuset faller förbi. Ljus är viktigt. Jag får söka mig annanstans.

(Det är nu jag brukar ta upp att jag är ju vågen och estetiken och harmonin i min omgivning är oerhört viktig för att jag ska känna mig lycklig. Ljus. Någonstans att sitta och skriva/arbeta och titta ut på sådant som ger mig ro.)

Min känsla för estetik går nog mot pastoral romanticism, jag tänker tilllbaka på hur jag stortrivdes i England i Surrey och Somerset där det var nära till tåg och små centrum medan jag ändå vaknade upp med små bruna harar i trädgården och ljudet av kor i den stora hagen brevid.

Kor riktigt nära huset i Egham.
Nåjo, men nu bor jag i Åbo stad och jag hoppas på att jag fortfarande får mata fåglar, för jag känner djupt att nånting fattas.. Mitt liv är helt bra, ändå söker jag motivation när jag ska stiga upp. Inte ska det väl vara så här?

lördag 17 mars 2012

Disputation, djuriskt, difference

Gick på Monica Ålgars doktorsdisputation igår. (Hon är skorpion och bara ett år yngre än mig, det kändes väldigt annorlunda att se på en disputation som var så "nära" mig på flera sätt.) Hon disputerade inom psykologin med Shapes and Sizes – Body Image, Body Dissatisfaction and Disordered Eating in Relation to Gender and Gender Identity.


Det kom en hel del statistik som visade på att kroppsmissnöje inte är bara de unga kvinnornas sak och jag hurrade (tyst i mitt sinne) när det kom fram att hon hade undersökt transpersoner och kommit fram till att könskorrigering kan göra en del av dem lyckligare. Det verkar ju ganska logiskt och det brukar behövas undersökningar för att få till stånd vettiga lagar.

Upplevde den smått oroväckande effekten av att ju mera de talade om kroppsmissnöje desto obekvämare blev jag i min kropp, precis som i hennes exempel om hur kvinnor kunde bli mer osäkra efter att ha sett en massa timglasformade vaser. En liten tid in i disputationen satt jag samtidigt och funderade på hur jag kunde effektivera fettförbränning i min vardag, typ genom att satsa mer energi när jag går i trappor, buttcrunches, och till slut gjorde jag mini-magmuskelcrunches medan jag lyssnade. Osäker? Jag brukar kunna visa mittfinger till samhällets normer till en viss del. Antagligen är jag på något plan oroad om att vara otillräcklig för någon annan, ens bara lite. Äh, dumheter alltså, men det är lite så, man försöker vara lite påfågel och skaka fjädrarna för uppmärksamhet för man vill, vill, vill så gärna att de ska bli ens egen.

Source: CriEnglish.com
Sedan sade Ålgars ordet evolution och jag ryggade tillbaka. Kroppslighet är viktig, åh ja, har diskuterat detta fram och tillbaka i kvinnovetenskapliga kurser i flera varv, men jag tycker illa om att förklara mänskligt beteende i biologiska termer (beyond the very basics, alltså). Teorierna baserade på evolutionstänkande tenderar att tycka att allting har med överlevnad och fortplanting att göra, vilket i och för sig är ett intressant narrativ, men eftersom psykologin ämnar att göra livet bättre för verkliga människor så är jag mindre road när jag personligen tycker att de gräver i fel jord. Jag har inte själv läst Ålgars avhandling så jag kan inte kommentera hur hon använder evolutionsteorin, det kanske var en helt bra bas även om jag ryser för att dra analytiska slutsatser om beteende från sådant. Om vi ska tycka om Barbie och Ken enligt symmetri- och evolutionsidén så har nog någonting gått väldigt fel inom psykologins forskningsfält. Har de tillräckligt många queer personer som fattar att forska i annorlundahet och förstår att tolka inom andra ramar än de normativa?  Jag känner mig något lugnad av att de åtminstone har Ålgars som gör arbete där, enligt vad hon skriver i kolumnerna så ger hon intrycket av att vara en smart, djuptänkande person som har kapacitet att se saker.

fredag 16 mars 2012

Sådant man plötsligt känner på en mörk dammig stadsväg..

När jag gick hem kände jag plötsligt den doft jag associerar med dig. Det var högst oväntat, omgivningen var ful och bilar rusade förbi. Mörkt och småvått från snön var det också. Sedan fanns du, där och inte där. Jag kände hur rädslan för allt det som vi måste pröva på blandades med den starka längtan som doften betyder för mig. Den där berusningen jag kan få av dig är räddningen, det eggar mig mot framtid trots att allting verkar så stort och som så mycket att ta in. Vampyriskt driver det mig framåt, men det är förstås inte bara blodlust, hjärtat slår för sin sak också. Varifrån doften kom fattar jag inte.. Plötslig hallucination? Man är väl lite benägen för konstiga erfarenheter.

torsdag 15 mars 2012

Häxeri

Ångestrop. Fällan som slog igen igår är en som någon annan hade satt igång för många år sedan. Denna person tog några ord och förhäxade dem så att när de kommer upp igen så skär de i mig och i vissa specifika fall bildar de en ring som fångar mig totalt. Jag har arbetat länge på att hitta anti-häxning, men min egen magi vill inte riktigt bita på det..

Ironin är att personen knappast ämnade sin förhäxning att vara så stark och hålla i sig längre än någon vecka. Fällans magi har tagit sig en egen ande och jag tror inte att ens häxerskan kunde demontera fällan nu. Men det finns hopp.. Du och jag öppnar en större kraft då vi vänder värme mot varandra, porten till Anahata öppnas fullt och ordens förhäxade smak faller bort. Porten hålls inte öppen hela tiden, bara buddhor sysslar med sånt, men det gör inget. Den finns där som räddning när skuggorna kommer.

Det är mindre viktigt att veta orden och undvika fällor, jag vill inte skapa murar och regler, ingen ska behöva akta sig för de förbannelser jag står under. Det viktiga är att vi har porten, så när jag flyr av rädlsa behöver du bara hålla om mig - metaforiskt, på distans eller på riktigt, så öppnas dörren, anahata..

onsdag 14 mars 2012

Kom, Uranus..

Arbeta, arbeta, arbeta. Lägger bort en kurs (som skulle ha börjat idag) och funderar på hur orka med allt annat. Måste ta itu med denna rädlsa för att skriva. Hittar ingen hjälp, vet inte var jag ska börja, men sånt e livet. Och mycket att fixa med flyttningen. Och så att må fysiskt bra, inga mer dumma "halvsova i humfbibban för att det är tent nästa dag" dagar.

Och framtiden? Kall vårdoft från fönstret, påminde mig om England. Känns som det pågår för mycket osäkert där, vill inte flytta, men känner att livet här är tråkigt i längden, behöver nånting som gör det värt det. Tänker på friskusar som far omkring världen och fotas med apor kring halsen. Vet inte riktigt om det passar min natur eller om det är det jag söker..

Frustration. Vill att människor ska fungera som skyttar: ärligt, rakt ut, dra inte ut på saker, om nånting ska sägas så säg det då. Annars blir livet lätt så här. En massa tid som bara kastas bort. Och så vaknar man om 10 år och märker att livet är precis likadant som det är nu. Hurra..?

måndag 12 mars 2012

Genki desu ne?

I need whatever they're having..

Började vakna periodiskt efter 6-7 timmars sömn på grund av inre spänning. Steg upp helt genki efter ett tag, känner mig fortfarande alltför peppig i jämförelse med tillfredsställt sömnbehov - anar att jag kommer att somna i bokrummet senare idag. Eller kaffe.. kaffe är bra.. mycket mycket kaffe!!!

Plotting and planning: har ofullständiga idéer, sånt som kan genomföras bara med random luck of opportunity, men hjärnan arbetar hårt på det!
Studier: vafaaaan, ska välja mellan att förbereda mig bra för två kurser eller läsa på TENT OF DOOM. Allting, absolut allting, händer på tisdag. Nå okej, en kurs börjar på onsdag också. Men annars..
Sommarjobb: måste förbereda mig väl före jag ringer eller så går min finska åt skogen, mjeh. Ser inte så ljust ut på den här fronten ännu. Har ju nog mina egna skillz, men att gå från inaktivitet till ~500 eur i månaden kommer att bli intressant. Men jag har fan vassa tänder och drivkraft för sådant just nu, korten är positiva också. Mrr!

Okej, för mycket energi och svordomar i texten, måste vila lite före jag går ut till uni. Världen rusar på. Allting händer nu. Vad hände?

PS: Jag brukar behöva 8,5 timmar sömn.

söndag 11 mars 2012

Vetandets blommor

Om jag inte hade korten så skulle det vara enkelt för mig att misstolka, för där finns så få strån att ta tag i. Å ena sidan är det lite zen master, å andra sidan kan det vara som en stängd dörr. Få strån, inga blommor bland med, inga tecken. Väldigt zen.

Kanske det är därför jag brukar vara lite övertydlig. Jag oroar mig mer om att folk inte förstår känslan bakom vad jag säger än om vilken information jag kanske ger ut. Brukar tala med Meo som gillar måttlighet gällande vad folk vet, jag å andra sidan är arg nånstans inuti och vill hellre att folk vet och behandlar mig illa än att folk inte vet och skulle behandla mig illa om de visste. Men det här är lite irrelevant nu, off on a tangent..

Korten säger jeejeejee! Och jag tittar på dem och tänker: jaha, vågar jag tro det..? Kollar energierna. Allt bra, more or less. Jaha. Nå, jag fortsätter med min mars i skytten, för andra goda planer har jag inte just nu.

lördag 10 mars 2012

Långsam lördag

Började morgonen med att spela Runescape och lyssna på Melodifestival-avsnitt jag har missat. Alltför många svaga låtar, men roligt ändå, och ibland vaknar man till av nånting. Ska ut och läsa på tent men ämnar vara hemma igen om 7 timmar och 51 minuter då finalen går igång.

Har lovat att med S desgina märke/poster för Muusa/Prom/Prosa-evenemanget, så om jag blir distraherad och börjar rita så har jag åtminstone en bra ursäkt den här gången, right?

fredag 9 mars 2012

Kultyyr, livet är en fest, yo!

Jaja, först går man på Picturas vernissage på onsdagen och njuter av deras goda mat, vin och helt otroliga bilder..
Dåligt foto på superbra foton. Gå se dem i Arkens aula.
Nästa dag såå fin kvinnodagskoncert på Sibeliusmuseumet.. Först förelästes det om historiens kvinnokompositörer och sen var det koncert. Det kändes som om den första sångaren väckte alla mina celler till liv igen, det var helande och mycket njutbart.
Föreläsare från Turun Yliopisto och en helande sångerska.
Och idag Prosa - Muusa - Prometheus möte om samarbetad fest! Exciting!! The power of literature unite as ONE!

..och avslutningsvis idag katt vs fejs fest hos två fiskar som fyller år omkring nu.
Katt i kamoflerande ljus. Kattöron från Leasstudio.
Kommer att sitta hela veckoslutet i Arken och förbereda inför kurser och läsa på tent. Kanske man klarar sig igenom ytterligare ett veckoslut utan fritid tack vare dessa andra uppiggande händelser.

onsdag 7 mars 2012

Dramallama-dag

Dagen går i vågor, jag går upp och lyfts närmare solen och luft för att sedan sköljas ner i skuggor och stor sorg.

Det är svårt att inte kunna göra nånting. Vet inte var gränserna går. Hittade inga dumma frågor eller sväpskäl.

Och så vet jag inte. Tid, processer: vänta eller fäkta eller fly?

Vågor. Försöker stilla mitt sinne.

Hitta sätt.

Hur?

tisdag 6 mars 2012

Inre strider

Jag vill tro att orsaken till att du inte ser på mig så ofta, att du inte möter mina ögon lika hungrigt som jag söker din blick, beror på att du vet att jag kommer att se rakt in i dig och se allt. Jag vill tro att orsaken till din tystnad ligger i att jag kommer att fånga dina ord, hålla dem i bur och kräva mer. Jag tar min dumma avundsjuka och gräver ner den i parken utanför medan jag sitter här och skriver på min uppsats. Stirrar på träden, stirrar på skärmen. Försöker glömma fantasin om att dra in din kroppsdoft i mina lungor, in i mitt jag, min livsenergi. Jag skulle luta mig framåt som en vampyr och hitta det sårbara blottade stället där din nacke går ner mot nyckelben och andra ben och jag.. ja, väntas nu, har en uppsatsdeadline att skriva på, ju.

söndag 4 mars 2012

Flyttfågel eller bobyggare?

Random hus i Åbo härifrån.
Folk omkring mig talar om att flytta. Jag kunde flytta med dem. Jag och Meo har samma behov av träd och inomhusväxter. Vi skulle gärna ha katt. Frida talar ofta om husdjur också. Vi tre skulle högst antagligen vara i harmoni. Så vad är problemet?

Kanske det att jag är lycklig var jag är nära ån, med ett blommande träd utanför fönstret och fåglarna som kommer in på sommaren.

Kanske det att jag vill flytta ihop för kärlek, inte bara flytta omkring mina saker som en rolös studerande.

Och så ska Meo bort till hösten för en tid. Och jag hoppas på att nya möjligheter skulle öppna sig för mig så att jag kunde börja på det liv jag på riktigt vill leva. Och Frida har vi inte hunnit diskutera med ännu..

In the mean time så känner jag mig på nytt inspirerad att kasta ut saker och göra mig mer redo för plötsliga omvälvningar. Jag vill ha förändring. Det kan vara shockerande och nytt - vad beträffar förändringar i fjärde huset så är jag redo att ta emot det. Så går jag omkring och sjunger på den här..

fredag 2 mars 2012

Tro, hopp och vår

Och så.. lugn. Tack. Det är lättare nu att gå vid fönstret och titta på hur snön sakta smälter. Det känns som om jag har varit i dvala i flera år. Jag har väntat på vår men den kom aldrig. Nu.. Jag känner doften av frisk fruktbar vind och det börjar spritta i kroppen som så länge fått vara stilla, så det kan vara svårt att bara vänta. Det kan vara svårt att tro att vår kommer på riktigt nu, senare, kanske. Efter dessa år av tro och besvikelse. Men jag väntade mycket lojalt åtminstone. Uthållighetsprov.

Jag återgår till mina kartor. Jag vet ju att där står att allting tar sin tid. Det står inte storförändring i min årskarta, så jag vet ju att det mesta av detta år har gått åt till att förtydliggöra värdegränser och pröva hur mina färdigheter håller. Jag läser nästa års karta och vet inte hur långt jag vågar dra slutsatserna. Jag ser andras kartor och ser processen, men vet inte om det kommer att gälla mig. Har jag venus i första huset på grund av en reaktion på smärta eller tack vare glädje? Jag vet inte hur det kommer att gå, men idag har jag lugn.. och lite glädje och en hel del tålamod. Och ute lyser solen och smälter sakta isen..