Kultyyr, livet är en fest, yo!

Jaja, först går man på Picturas vernissage på onsdagen och njuter av deras goda mat, vin och helt otroliga bilder..

Dåligt foto på superbra foton. Gå se dem i Arkens aula.

Nästa dag såå fin kvinnodagskoncert på Sibeliusmuseumet.. Först förelästes det om historiens kvinnokompositörer och sen var det koncert. Det kändes som om den första sångaren väckte alla mina celler till liv igen, det var helande och mycket njutbart.

Föreläsare från Turun Yliopisto och en helande sångerska.

Och idag Prosa - Muusa - Prometheus möte om samarbetad fest! Exciting!! The power of literature unite as ONE!

..och avslutningsvis idag katt vs fejs fest hos två fiskar som fyller år omkring nu.

Katt i kamoflerande ljus. Kattöron från Leasstudio.

Kommer att sitta hela veckoslutet i Arken och förbereda inför kurser och läsa på tent. Kanske man klarar sig igenom ytterligare ett veckoslut utan fritid tack vare dessa andra uppiggande händelser.

Hoppas vi ses igen, Finnmanga

När jag kom hem för en stund sen fanns denna tidning framför mina fötter vid dörren. Finnmanga är en tidning som publicerar personers egna berättelser ritade i mangastil. Jag har varit prenumerant för kanske lite över ett år,. Jag tycker det är oerhört fascinerande att se hurudana historier folk (ungdomar) vill berätta och hur deras konststil ser ut. Det bästa har varit tidningens kommenteringssektion i slutet där en panel ger feedback på berättelserna som sänts in. Deras kritik är nyttig och intressant, de som målar får veta vad som fungerar och vad som kunde göras bättre.

Manga är en av mina favoritstilar, jag brukar själv också måla sådant ibland. Jag hade några drömmar om att också deltaga någon dag, men å ena sidan kände jag mig lite för gammal för publiken och å andra sidan har jag aldrig tagit mig tid att göra färdigt en hel berättelse. Feedback på vad man gör är alltid nyttigt, så bara för den sakens skull skulle det ha varit bra att vara med.

Nu meddelar redaktionen att tidningen läggs ner åtminstone för tillfället. Jag hoppas på dess återfödsel någon gång i framtiden, för jag hänger inte i sådana cirklar där jag skulle få se alster så som dessa och dessutom var det alltid en glädjande överraskning att hitta den i tamburen (den utkom ganska sällan så man hann alltid glömma bort att den skulle komma). Dessutom diggar jag tidningar som publiceras av folket för folket. Sådant behövs.

Kalle Anka och den föråldrade kvinnosynen

Rädda barnen från Kalle Anka? Jag kommer ihåg hur förargad jag var över hur de karaktärer som jag annars identifierade mig med - Knatte, Fnatte och Tjatte - betedde sig mot flickscouterna och Kajsas systerdöttrar. Deras hån och iscensättandet av dumma könsroller. Det var löjligt och fel, tyckte jag, och jag kände mig avvisad och utstött ur den gemenskap jag ofta kände med de tre små pojkankorna. Men i nästa berättelse var det förlåtet, jag kunde vara Tjattig igen. Jag minns inte hur gammal jag var, men någonstans där mellan lågstadiet och högstadiet.

Jag kommenterade på Lady Dahmers inlägg så här:
Jag är nog med i gruppen som läste det som liten och har ändå vuxit upp till en normbrytande feminist. Jag vet inte hur det är med de riktigt små, men när jag var där kring 12 så var jag nog medveten om att Kalle Anka lekte med stereotyper och speglade olika sorters roller, inte tog jag det som en sanning om hur jag ska vara eller som en beskrivning av "normal verklighet". Underskatta inte barnen.


Visst blir vi socialiserade som små och lär oss roller, men jag tycker att tricket är att lära ut så många roller som möjligt och frihet och förmåga att välja själv. Vissa personer är väldigt Kajsa-Ankiga, andra är Tjattiga, det är inte rättvist att neka folk att spela "traditionell kvinnlighet" med pink om de tycker att det är roligt, det viktiga är att vi får välja och att samhället inte skuldbelägger personer för den roll de väljer. Det är frihet. Det är jämlikhet.

Så länge det finns andra rollmodeller omkring flickbarnen så kan de väl inte växa upp och tro att de ska bli Kajsor. I dagens samhälle ser vi många starka kvinnor som alternativ till den mjukare versionen, är det ens möjligt att växa upp till en 50-tals husfru mera? Det blir inte heller bättre av att vi byter ut 50-tals husfrun mot en G.I. Jane, då sitter vi fortfarande fast i samma gängor.

Jag hör till dem som tycker att om vi vill ha ett annorlunda samhälle måste vi börja med vår verklighet, inte med konsten. Konsten anpassar sig till samhället. Det är svårt att säga vad barn förstår och lägger vikt på, det viktiga är att vi ger dem verktyg att bearbeta och behandla sin verklighet. Att vissa personer är noga med att vara smala och vackra, tja, det är deras börda, deras normer, det är inte alls självklart att barnen lär sig från tidningen eller fiktionen att det är så man ska vara. Jag skulle hellre sätta skulden på verkligheten som ger tyngd och värde åt denna fantasi.

Fin måndag

Trodde dagen skulle vara tråkig och ledsam, men så varde ljus och det var glädje! Härlig, härlig, härlig! Njutning förankrad i en jordad känsla av värme och trygghet. Drömde sedan länge om att hålla om, kramas, blandas. Drömma kan man.

Borde jag skriva om nånting "vettigt"? Har sysslat hela dagen med ett projekt efter ett annat, flickkurs och visuell analys, jag vill gärna sluta formulera brillianta satser nu. Är frestad att skriva nåt om den nya konstutställningen i Arken, den är hypnotiserande vacker, men skulle gärna ha några bilder först.. Får man ta bilder måntro?

Filmveckoslut: Midnight in Paris / Bumblefuck, USA / Mary Lou

Såg en massa film på veckoslutet. Skulle gärna ha sett mer av Vinokinos utbud, men jag lever på studentbudget, så lite får man kompromissa.

* * *

Gick först på vanlig bio med Frida och såg Midnight in Paris. Romantisk komedi i Paris (av Woody Allen), det låter kanske horribelt, men den var ganska innovativ, rolig och fin. Det blev klart redan i början av filmen att huvudpersonen Gil och hans fästmö Inez är inget att hurra för. Hon visar förakt för honom (och är annoying). Han har valt det säkra före hjärtats väg men börjar vakna upp för att han vill göra annat med sitt liv än tjäna lätta pengar och ha en fin men opassande fru. Good for you! Så börjar det roliga: han hittar ett sätt att resa till den tidsperiod som han tycker är den bästa tiden i Paris och han träffar en mängd konstnärer och författare och det är väldigt roligt, och härligt! För en litteraturvetare med konstvetenskap som biämne var detta himmelskt!

Positivt: Gil växer genom filmen. Det andra förhållandet illustrerar hur viktigt det är att hitta ett  förhållande som passar även när man är helad från vissa issues, för ibland attraheras man på grund av vissa sår och helar den ena sitt sår så kan det splittra relationen.

Negativt: Gil har några vissa Woody Allen drag som kunde ha tonats ner litet speciellt i början. Inez blev en karikatyr istället för person - var det nödvändigt att vara så övertydlig gällande allt hon gjorde?

Se trailern här.

* * *

Bumblefuck, USA heter en av Vinokino-filmerna jag lyckades se detta år. Alexa reser från Amsterdam till nåt ställe i USA där hennes vän Matt har gjort självmord. Hon kommer dit och börjar filma en dokumentär om hur det är att vara gay i staden. Hon är självständig, mer den tysta sorten, och gör crazy things som att klättra in genom en persons fönster trots att personen sagt att den är upptagen idag. Hon hyr ett rum av nån typ som ser ut att tycka om henne lite för mycket. Hon har sex med nån annan typ, men faller för konstnären Jennifer och freak förstås out över att hon (Alexa) har känslor och blah.. Det har inget att göra med att det är gay-känslor, hon är bara lite omogen eller oerfaren. Det var en vacker film. Slice of life. Dock inte en som jag kommer att minnas länge. Det intressantaste tyckte jag var dokumentären hon gjorde, det som folk berättade.

Positivt: Väldigt skrämmande våldtäktsscen. Realistiska porträtt av människor utan påtvingad dialog. Presenten i slutet ruled, det var omtänksamt och ljuvligt. Jennifer var en intressant karaktär och hade mer sense, så det blev någon sorts balans.

Negativt: Kall självupptagen huvudperson som kanske eller kanske inte blev något bättre i slutet.

Se trailern här.

* * *

Mary Lou. Tyckte den var väldigt tragisk, men gjord på ett spännande sätt med sångnummer à la Glee och psykologisk plotline. Den är en serie i 4 episoder, gjord för tv, som vi såg i ett på Vinokino-tillfället. Handlar om en pojke Meir vars härliga mamma plötsligt packar sina väskor och lämnar honom och pappan. Meir försöker förstå och klara av händelsen genom att söka ledtrådar och hitta på historier om vad som hade hänt henne. Han växer upp med Shuli, en flicka med en egen tragisk familjebakgrund. Sedan dyker den hotta Gabriel upp och både Meir och Shuli faller för honom. Gabriel blir ihop med Shuli och är homofobisk mot Meir, men bakom fobin döljer sig rädlsan för hans egna begär. Relationsdramatik följer.

Positivt: Att Meir och andra klär sig till kvinna framställs inte som ett problem, även om en del karaktärer har problem med det. En relation där det finns lite över 10 års skillnad mellan partnerna framställs inte som ett problem, snarare är det det vettigare, hälsosammare valet och en helt normal kärleksrelation. Filmen var så rörande att vid vissa ställen kunde jag höra en man som satt på min rad snyfta. Många olika porträtt, olika typs människor. Tog upp temat om våld emot folk som inte klär sig enligt normen. Karaktärerna och händelserna var för det mesta mångdimensionella. Meir växer och når självinsikt, filmen leder någonstans och berättar en hel historia.

Negativt: Kunde vara längre, mer detaljerad, för där hände så mycket och vissa saker blev bara ytligt behandlade. Det är lite luddigt om Meir fattar hur han påverkade sin vän så att det ledde till hans död. Vissa sånger var kanske lite för långa, men det kanske beror på min smak.

Se den inhemska (israeliska) trailern här.

* * *

Nervös konst..

Okej, man vet att det är dags att göra om sin portfolio eller websajt när tanken på att nån kanske ser den får en att kvickt ta i en penna och doodle nånting nytt. Visserligen borde man säkert arbeta under pure inspiration, men pinsamhet fungerar också. Gjorde denna doodle i hast, under en timme, känner mig mer at peace nu när jag fått nånting ur mig.. Vill ha nånting uppe på nätet som jag vågar visa, jag måste ta mig i kragen och uppdatera och, ja, våga.

Allt börjar imorgon.

Lång dag imorgon. Intro till konstvetenskap börjar kl. 10, sedan lunch, info för littvet och efter det Prosa möte. Med lite tur så kan jag börja på tentläsning kring kl.15? Eller tja, borde läsa vad det nu var som vi ska läsa för Petersburgskursen. Barnlitteraturteori börjar också denna vecka, jee!!

Så nu blir det dags för sanning. Kommer jag att orka med konstvetenskap, eller borde jag ta visuella studier som litet biämne istället? Får se..

Hursomhelst vill jag kombinera visuell konst, kvinnovetenskap och litteraturvetenskap till nånting klyftigt. Jag skulle gärna göra sådan konst som har flera nivåer, hänvisningar till konst och litteratur och teorier och allt möjligt. För att klara av det ska jag studera mera. Men jag skulle gärna arbeta akademiskt också i framtiden.. Vi brukar skämta med Frida om hur vi kommer att stanna där på insten och vara lite sådär som Mia och Mia som är härliga och arbetar där just nu och inspirerar oss.

Varför videon med Katy Perry där uppe? Jag är van med att få gå vart jag vill, när jag vill, och njuta. Nu ska jag hit och dit och får längta istället. Okej, det är nu mest fullbokat bara den här måndagen, och visst kan jag njuta lite imorgon också, jag är bara så spoiled från sommartiderna att det svider lite! ;) Jaja, inte så allvarligt alltså..

Nattens konst

Det var alltså konstens natt i Åbo igår. I must admit, jag kände mig på dåligt humör den kvällen eftersom jag önskade efter mer än vad jag hade, så jag hade tänkt skippa alltihop, men sedan lade jag märke till att vattenutställningen på Wäinö Aaltonen museumet går mot sitt slut, och det kunde jag ju inte missa! Sprang iväg och hann på en guidning. Njöt av utställningen, även om inte allting föll i mitt tycke. Där fanns verkligen fina fotografiska verk, intressanta ljud/videoverk.. Ett metalliskt verk som ska föreställa vatten stannade speciellt i minnet. Och de tre idylliska fotona med fotografens döttrar på bryggan. Dessutom fanns där ångestfyllda vatten-apocalyptiska verk. Och politiska verk om Östersjön. Jag rekommenderar att check it out före den slutar, sista dagen är 21.8, på söndag alltså.

Det här är inte museumet, inte heller vattenutställningen, tyckte bara det såg så fint ut när jag rusade förbi det till nästa evenemang, som började 8 minuter efter att guidningen hade slutat på WAM. Springa, springa..

Försökte alltså hinna i tid till Music of the Spheres, jag kom precis i tid, men hela åbanken var ju smockfull av folk. Hittade dock en passlig plats att stå, såg riktigt tillräckligt..

Den sista suddiga bilden är alltså typen som spelade flöjten, han satt i en mindre bubbla. De andra bilderna är av akrobaten. Det var nog helt roligt att se på, helt okej. Musiken var lite konstig? Visuellt var det fint. Tror jag tyckte bäst om att ta foton..

Gick sedan via Galleri Titanik som hade någon gräslig utställning uppe. Jag antar att det är meningen att det skulle vara så. Det var väldigt grovt.

Begav mig hem via värsta Stephen King vägen. Spooky upplyst dimma! Kom dock hem utan vampyrmärken på nacken eller rispor från varulvar. Vet inte om jag ska vara lycklig över det eller besviken. ;P

Måste läsa.. Anorexi comic!

Bilden ovan: LÄS DEN HÄR

Serien helt från början, klicka här.

Det här är helt sjukt bra, har länkat till den förut på facebook. Är alltid lika imponerad av både hur hon behandlar ämnet och hennes ljuvliga klara comic-stil. På något plan kan jag relatera, fastän jag aldrig ens har prövat på diet. Har för mycket ego för sådant, att banta skulle ta på min stolthet, är fast besluten att bara anpassa min livsstil så att jag får det resultat jag vill ha. Jag kan vara jäkla envis. Därför skrämmer det mig lite att jag kan känna igen tankesättet och empatisera, eftersom viljekraften finns där och kunde användas fel, men det är inget att oroa sig över, jag har mina envisa principer som räddar mig.

I högstadiet hade vi en vän som led av anorexi. Hon blev bara skin och ben, nästan dog. Det är viktigt med konst och underhållning som sprider kunskap, så att vi kan bättre förstå, stödja så gott vi kan.

Kulturevenemang i Åbo

Sitter och funderar på vad allt man borde se nu medan Åbo är kulturstad. Cirque Dracula låter helt fascinerande, vill gå på den. Har tittat på direktsända myror (och funderade över om det var meningsfullt, växte upp på landet, har betraktat hur många myrstackar och myrstigar som helst ju?). Gick på Tom of Finland utställningen för flera månader sedan, vilket var intressant som kulturfenomen, stilval och dess plats i historien. Alice i Underlandet modern fotokonst  utställningen upplevde jag som givande, inspirerande, tankeställande och på vissa ställen skrämmande. Kommer fortfarande starkt ihåg vissa verk och skulle gärna gå på nytt, men vet inte om jag vill kasta mina studieslantar på nånting jag redan sett. Planerar att gå på WAM's vattenutställning, men vill ha någon med mig, för modern konst blir mest roligt när man har någon med sig att analysera verken med (for fun, inte seriöst eller pretentiöst).

Råkade se i DN en artikel om en stor gul gosekanin på Stortorget i Örebro. Lite så som de säger i artikeln känns det med vissa kulturevenemang här i Åbo också. En intressant idé, visst gör det att man tänker på skalan och storlek i staden och hur vi har vissa platser för vissa saker och dylikt, men åh det ser inte så värst snyggt ut i längden. Roligt de första gångerna man ser det men senare börjar man sucka varje gång man går förbi. Så som de där konstiga måsarna, vissa med människofigurer som står på dem, i Aura Å just nu. Tycker om de stora fåglarna, men inte de där figurerna som ser ut att vara suicide bombers. Och hela saken är fult i längden, jag tycker mer om naturidyll. Ja suck.

Men hur som helst. Roligt med kulturevenemang. Roligt att staden bryr sig om sådant. Hoppas det håller i och att kultur av olika slag, inte bara "högkultur" eller det mest moderna, stöds och tas hand om. "Alternativ" kultur  ska synas och också det där med att det finns inte en "människa" utan vi är av olika bakgrund, etnicitet, sexualitet, etc, för annars blir det lätt så att allting riktas till en standardmänniska som är vit, medelklass, hetero, etc.

Meet the Björlings

Doodle copyright Michaela Von Hellens

Behövs det mer bevis på hur produktivt, inspirerande och intellektuellt stimulerande det kan vara att arbeta på sina studier tillsammans med andra? Vår senaste uppgift på litteraturhistoriekursen har varit att skriva om Gunnar Björling, en intressant typ som levde 1887-1960 och skrev en mängd avhuggen poesi i stil med exemplet i Michaelas illustration. Visst kunde man förtvivla (tycker det engelska "despair" låter bättre i detta sammanhang, det har större dramatik) när man ska börja analysera denna sorts poesi, men här har vi den kreativa lösningen till att frigöra en mind-block: meet the björlings!

Enligt Michaelas beskrivning är dessa söta björlings små björnpälsluddiga skogsvarelser(?) som går omkring och talar lite som Yoda, eller mer korrekt: som Gunnar Björlings poesi. Se framför ert inre öga: björlingar som sitter framför en brasa och talar i dessa djupa korta meningar. Och får jag fråga, har du kramat en björling idag? Hur mår din inre björling: lever raglande / tills - fast - ännu / och en afton och till afton?

Åtminstone för mig fungerade denna imaginära interaktion med björlingarna som en tankefrigörare och kreativitetsbooster. Det lönar sig att ha roligt med litteratur.

Det sägs att Björling gjorde språket till sitt och visst får man känslan i många av hans dikter att han inte satt där och milt försökte bejaka språket, han tog det i besittning. Jag avslutar inlägget med en Björling dikt för att ge en inblick i hur det är att läsa honom.

Och släckt var allt, och mina gudar sprang i stycken.

Jag kom till dig som nattens il:

jag kom, som du: du kommit!

Jag kom som lyckans Gud när svar är släckta

och en fråga lyser.

Jag kom som storm, som slagregns syndafloder kom jag

och i bittert tände du

den nya morgon för mitt öga.

- Gunnar Björling

Kreativa möjligheter!

Ska fortsätta vara flitig studerande om en stund, men först måste jag gå på en art-spree här på nätet.

Fick mejl från Pictura (i vilket jag har medlemskap) om att rösta på bidragen inom tema-serien "tid". Tyckte om bidragen, var helt imponerad av vissa. Sitter nu och drömmer om att vara uber fotograf någongång i framtiden. Jag tror det handlar om ett sorts konstnärskomplex det där med att vilja fånga ögonblicket, den där stunden som bara finns nu. Vissa andra nöjer sig med att erfara stunden, vissa vill se till att den aldrig kan fly. Man kan fånga den med ord eller bild, man kan måla den. Det känns som en jakt på fenix-fågeln, man vet att den kommer att brinna och förgås men så vacker är den att man kan inte sluta vilja äga den, fängslad som man är av den. Så man griper kameran.. eller penseln.. eller börjar skriva.

Har märkt att Konstika ordnar en utställning med temat urbant liv. Å ena sidan brinner jag för att vara med i någonting sådant, å andra sidan är jag i själen en landsbo, vad in i sjutton vet jag om urbant liv? Visst bor jag i staden, men genom mitt fönster skådas en härlig sandväg med träd och kullar och, öm, gravstenar. (Och ett hotell.) Och ja, den härliga lönnen med alla fåglarna på morgonen! Jag bor så att jag ser natur när jag tittar ut, för någonstans inom mig bor en cowgirl som inte riktigt trivs med att vara alltför långt från naturen. Har stor passion för trädgårdsarbete. Å andra sidan är jag lat och gillar inte att sköta ett lanthus i hela dess komplexitet och veta allt om rörmokeri, m.m. och det känns oroväckande att behöva förlita sig på bil för att komma till ställen. Jag trivs ypperligt var jag bor - en smak av lande men inte mer än 15 minuter ifrån kulturhuvudstadens blinkande ljus. Hmm, kanske man kunde hitta på ett urbant konstverk ändå.. Å andra sidan målar jag endast träd och mera träd. Ja suck. Är man ett bland-djur så är man.

Och så Prosa. Härliga Prosa vill ha ett nytt halarmärke till sin collection. Jag tror det där med att hitta det perfekta citatet är någonting som någon annan är väldigt mycket bättre på. Jag förväntar mig smarta bidrag och ett jätte coolt nytt märke i framtiden. Personligen är jag mer inriktad på visuell presentation och bildkonst, har inte riktigt ett minne som kommer ihåg otroliga citat som skulle vara så coola att ha på sin halare. (Öh, förhoppningsvis indikerar detta inte att jag studerar fel ämne.) Får plötsligt lojalitets-angst, borde jag ha börjat med Prosa för maximal advertising? Go Prosa!