Framför mig: stora ståtliga Hibiscusblad. Stilla, stilla.
Spänning i kroppen, en hoppressad virvel. Spänning i stillheten. Spänning i andetagen. Jag skriker till av nyfikenhet, men bara inombords. Allting är så stilla, stilla. Min omgivning är en målning, precist och orörligt.
Overkligt. Vad vill hända? Någonting rör sig.
Men ingenting rör sig.
Som att ha ett spöke med sig: den tror att den är säker men jag hör den visst. Eller en varsam person som bara vandrar längs med kanterna, vill - men gör inget, och jag lyssnar på hens steg.
Och jag andas djupt. Släpper. Försöker tänka på annat, så att jag inte drivs till vanvett av väntan.
