Jag tyckte det var ganska roligt, det är okej att gå med i leken och känna sig lite löjlig över att stå och vänta på att titta på en människa eller två. Arken hade många polismänniskor och begränsningar, påminde om någon action-film, och det blev ännu intressantare tack vare Malins kunskaper om polisväsendet och urbana överlevnadsskickligheter.
Här berättar Malin (i hörnet med rött hår) antagligen om poliser och deras kläder, åt Frida och Ann-Charlotte.
Malin räddade mig från en geting. Sedan började det hända nåt..
Javisst, där är de, de finns på riktigt! Ja, alltså, jag anade alltid att de nog var verkliga, men man får en sådan overklighetskänsla gällande celebrities ibland.
Missade det där med kronprinsessans skor. Folk skrev mycket om det. (Eller kvinnor gjorde det, fattade männen det högklackade allvaret på den ojämna ytan?) Jag såg bara att hon var vänlig och log och tyckte om hennes energi när hon gick förbi.
Vi gick tillbaka till vardagen, till våra älskade texter, och Linda demonstrerade studielyckan av att ha en egen kårkalender.
Andra var lyckliga över sitt älskade kaffe. (Me too.)
Och så var festligheterna slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar