Man ser inget om man inte tittar..

När jag var yngre läste jag en del om selektiv verklighetsuppfattning. Folk som menar att de aldrig har sett ett UFO och att om de fanns här så skulle fler se dem har inte läst om detta, tydligen. Numera har många sett på "selective attention test" videon som enkelt illustrerar hur det fungerar. (Jag såg inte det där heller första gången jag tittade på videon.)

Men det där med UFOn.. Enligt teorier (som jag inte har tillgång till nu) handlar det om hur vårt sinne beskyddar oss från att gå sönder. Ett UFO kan vara skrämmande, det ska inte finnas där, alltså ser vi det inte. Ju starkare tro på att det inte finns, desto mindre chans har man att se det.

Så det gäller att hålla ögonen öppna, på flera sätt.

“Because truths we don’t suspect have a hard time
making themselves felt, as when thirteen species
of whiptail lizards composed entirely of females
stay undiscovered due to bias
against such things existing,
we have to meet the universe halfway.
Nothing will unfold for us unless we move toward what
looks to us like nothing: faith is a cascade.
The sky’s high solid is anything
but, the sun going under hasn’t
budged, and if death divests the self
it’s the sole event in nature
that’s exactly what it seems.
Because believing a thing’s true
can bring about that truth,
and you might be the shy one, lizard or electron,
known only through advances
presuming your existence, let my glance be passional
toward the universe and you."

- del av dikten Cascade Experiment av Alice Fulton (1990)

Vad tröttsamt att gå omrking och "veta allting", att vara mainstream och cool och med andra ord en cynisk pessimist (ofta kallad "realist"). Det är roligt att pröva på konstiga saker, även om man inte alltid får något resultat.

Ska skriva senare (efter "hell day", den återkommande långa måndagen i denna period 3) om Minä Olen mässan.