Före jag blev van så var jag ledsen: fest borde vara mer än så här, det måste förgyllas av ett vardagsliv som fungerar, det ska inte vara så att man reser bort och stannar upp och märker ännu kraftigare det man egentligen ville packa med.
Sedan var jag arg en stund: övergiven, så klart! När en annan har allt möjligt annat fint omkring sig, varför skulle en tanke gå till mig, som sitter här och känner sig ensam.
Men jag tidnade, det gör jag alltid, fort också av endast lite värme.. Funderar på traditioner, om det finns allt möjligt nytt och annorlunda jag kunde lära mig och också göra till mitt, göra nånting annat samt göra nånting gammalt, vad gör ni nu? Njuter av katthår medan här talar folk om ulliga hundar (cotton-nånting, små vita hundar) som får valpar i vår?
Väntar.. och fasar tyst inför januari. Isar som kan gå sönder på olika sätt; i en vår där man sakta bör våga mer eller isar som bryts och rasar när världen görs om. Jag vet så lite. Hur kan jag få dig att berätta?
Paustid, julefrid och nytt år, dags att titta bakåt och städa upp för att göra nytt. Det har varit storm, plåtskivor flög i vinden. Orkan ska rasa fram och tillbaka över landet ännu men världen ligger stilla idag. Kanske jag ska ut och gå, så där lättsamt och nöjesinriktat..
Kanske pekar det på en brist på saker att göra eftersom jag så ofta plötsligt undrar vad du sysslar med just nu.. men å andra sidan, varför skulle jag inte fundera på det? Jag vill vara nära dig, njuta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar