Spåkulan menar att förändringen kommer att vara till vår fördel. Kanske är det så? Känner du min bångstyriga oro, fastän jag håller den djupt nere? Den kommer ibland till ytan för att sedan sjunka igen. Prestationsångest.. Du behöver inte bekymra dig över hur du påverkar mig, det har en djupare orsak.. Jag är rädd att du går. Det handlar inte om mödan eller egot eller ens om att bli kritiserad, jag är bara rädd att du går.
Jag förstår inte varifrån känslan kommer. Jag håller känslonystanet i ena handen och drar upp trådlängd efter trådlängd från det inre.. Till slut kommer den att berätta vad som pågår. Det vakna medvetandet står ovetande och överraskat inför det omedvetna större. Jag har inte nystat klart ännu.
Det ska nog bli helt prima. Jag är bra på det här, att gå in i mörkret, djupet, och lyssna.. Jag har skorpion i mig, jag stannar inte förrän jag har nått ljuset igen, på andra sidan. Detta delvis för att jag är för envis och nyfiken för att släppa taget om ett mysterium, delvis för att jag vill vara ren och stark och inte lägga mina bördor på dig genom att vara omedveten och handla negativt. Jag är inget om inte ansvarsfull. Min heder är mig guld värd. Så fungerar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar