Kära Tilda,

Jag hoppas du förstår att jag inte kommer att säga nånting, inte nånting alls. Vi kommer att fortsätta som om inget var fel, medan vår vänskap ruttnar bort. Jag har redan försökt rädda oss, otaliga gånger, medan du har huggit och skurit i vårt kött. Din kyla gör att mina fötter fryser, men jag går barfota ändå, tills jag har vandrat bort från dig, till ljusare tider. Tilda, varför var vi inte värt mer än det här för dig?

Jag kommer inte att säga nånting, inte nu längre. Jag har uttryckt allt ifrån kärlek till sorg, inget rör dig. Din vilja att stänga ut mig, lämna bort mig, skrämmer mig. Du är kall, död.

Blod droppar på detta papper, jag måste nog sluta skriva nu..

PS. Jag kommer inte på din begravning, men Alvin och gänget gråter nog tillräckligt för att göra tillställningen lyckad.