Fina, fina bilderböcker

Jag går på en visuella studier / litteraturvetenskap kurs om bilderbokens estetik.

Det är en kurs som får en att vilja måla.

Eller åtminstone klotta medan man lyssnar.

Det är inte ett tecken på att jag inte är uppmärksam.

Ofta kommer jag bättre ihåg vad som har sagts på föreläsningarna när jag har anteckningar + klotter. Bara att se bilderna gör att vissa delar av vad som har sagts kommer tillbaka i minnet.

Kursen får en också att vilja köpa bilderböcker.

* * *

En del av en större bild i boken Snäll.

Gro Dahles Snäll är en bilderbok som jag blev riktigt förtjust i. Tycker om måleristilen, det där mjuka med de starka kanterna. Den oöversträngda färgskalan. Bilderna är gjorda på ett stilfullt sätt, man ser att personen kan rita riktigt på riktigt, vilket man inte kan säga om alla bilderböcker just nu. Den är vacker och har en intressant berättelse om en snäll flicka, vilket jag kan relatera till. Är dock smått oroad över slutet - blev hon likadan som alla andra? När folk menar att jag ska anpassa mig till majoritetstemperamentet brukar jag vara bångstyrig och säga "nääe, nu orkar jag inte med er".

* * *

Granpa och i bakgrunden andra kursböcker.

Så har vi John Burninghams Granpa som flera verkade ha lite problem med. En del tyckte att den var ful, andra fattade inte historien. Ja, den var lite ful på vissa ställen, men jag tyckte om de flesta av bilderna, kanske för att den naivistiska stilen passar till texten som är väldigt speciell. Texten och bilden på varje uppslag verkar ofta berätta olika historier, som om man ser en dialog från en viss dag och sedan ser en bild från en annan. Texten är kort och väcker associationer istället för att den skulle utförligt berätta. Berättelsen är ljuvlig. Den handlar om en mor/farförälder och hans barnbarn. Idyll.

* * *

Blodig bilderbok.

Vissa bilderböcker kan vara kontroversiella, så som denna. Kan man..? av Petter Lidbeck och illustrerad av Lisen Adbåge. Härligt grotesk! Skulle antagligen ha tyckt mycket om den som barn. Berättelsen handlar om hur huvudpersonen går omkring och testar på allt möjligt farligt som slutar olyckligt, så som att mata pirajor och locka håret med en borrmaskin. Sidorna varierar turvist mellan frågeställningen "kan man..?" med det påföljande svaret "Nej, det kan man inte" på varje beklagansvärd fundering som flickan försöker sig på. Exemplen innehåller vissa mer realistiskt pedagogiska frågeställningar som skulle ha varit relevant för mig som barn, exempelvis "kan man gå ut i gatan utan att se sig för?" eller det där om man kan skjuta en pil rakt upp i luften och vänta på att den kommer ner. Tja, mina pilar flög nog aldrig såpass rakt att de skulle ha träffat mig även om jag hade gjort så.. Humoristisk bok, förskräcklig och underhållande. Rubbar på förväntningar.

* * *

Till sist vill jag nämna en Ulf Stark bok illustrerad av Anna Höglund: Min syster är en ängel. Boken vann Augustpriset 1996. Visst, verket behandlar döden och hur det är att älska någon som inte finns där, men ärligt talat så var det när han klädde sig till sin syster som fick mig att fastna för berättelsen. Ja, det var ett fint sätt att bearbeta att systern inte fanns där, men dessutom får man se hur omvärlden reagerar på "könsbytet" samt hur han känner sig i peruken och den röda klänningen. Han tar själv inga problem över det hela, det var hur naturligt som helst att klä upp sig till flicka. Något störande är det att han konstaterar i slutet att han inte behöver göra det igen. Det är på sätt och vis som om Stark måste understryka att pojken nog återgår till de konventionella könsgränserna. Antagligen är poängen att han har bearbetat systerns död, men historien skulle ha mått bättre utan konstaterandet.

* * *

Fridolin och frukost?

Jaha. Framför mig sitter Frida och frestar med frukostbröd. Frida kan koka ägg på ett mästerfullt sätt och sätter dem på bröd med avokado. Dags att sluta skriva och skaffa mig lite kvällsfrukost också!