Och så.. lugn. Tack. Det är lättare nu att gå vid fönstret och titta på hur snön sakta smälter. Det känns som om jag har varit i dvala i flera år. Jag har väntat på vår men den kom aldrig. Nu.. Jag känner doften av frisk fruktbar vind och det börjar spritta i kroppen som så länge fått vara stilla, så det kan vara svårt att bara vänta. Det kan vara svårt att tro att vår kommer på riktigt nu, senare, kanske. Efter dessa år av tro och besvikelse. Men jag väntade mycket lojalt åtminstone. Uthållighetsprov.
Jag återgår till mina kartor. Jag vet ju att där står att allting tar sin tid. Det står inte storförändring i min årskarta, så jag vet ju att det mesta av detta år har gått åt till att förtydliggöra värdegränser och pröva hur mina färdigheter håller. Jag läser nästa års karta och vet inte hur långt jag vågar dra slutsatserna. Jag ser andras kartor och ser processen, men vet inte om det kommer att gälla mig. Har jag venus i första huset på grund av en reaktion på smärta eller tack vare glädje? Jag vet inte hur det kommer att gå, men idag har jag lugn.. och lite glädje och en hel del tålamod. Och ute lyser solen och smälter sakta isen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar