Valet är över. Livet fortsätter oförändrat.

Nåh, så var det. Visst var det roligt att tänka sig att en grönpartist skulle kunna vinna den här gången. Har svårt att föreställa mig hur man tänker om man tror att en borgare tänker göra det bättre för alla, deras huvudfokus är åt fel håll.. Åtminstone verkar han vara för adoptionsrättigheter och sådant men om han kommer att betona detta och göra nåt åt saken är en annan femma. Han ser ut att mena att religionen äger termen "äktenskap" och vill därför fortsätta denna segregering. Status quo, med andra ord.

I debattprogrammet frågades nån expert om vad hon tror att kommer att förändras och hon svarade "Jag tror inte att mycket kommer att förändras".. Ja precis. Suck.

Man blir lite tokig med sådant här, kan vi inte starta en ny modernistisk revolt? Kanske det är det som är solsidan. Tider som dessa inspirerar till ny konst och nya tankar. Men visst är nånting fel nånstans? Folk orkar inte ens rösta. Varje gång det sägs på teve verkar de förvånade.

Kampen fortsätter på annat håll, vi går tillbaka till att påverka folket, påminna dem om att ojämlikheter påverkar folks liv medan vissa andra har det bra och kan sitta hemma och äta bakelser..

Homofobi, kärnkraftverk och röstningsdag

Dags att rösta. Jag har aldrig tyckt om Niinistö och hans värderingar och brukar ofta rösta grönt, så min röst har länge varit klar.

För nån vecka sedan stod jag i matkön och lyssnade på någons funderingar kring varför hon kanske inte skulle rösta på Haavisto i presidentvalet. Det var inte det att han är homosexuell, menade hon, utan svårigheten med hennes röst var att han inte fick vara för vindkraftverk. Jag hoppas att detta inte har att göra med att vindkraftverk förstör utsikten, för det är så jädrans viktigt att hitta alternativa energimetoder så att de inte bygger fler kärnkraftverk. Det är kortsiktigt och oansvarigt att gå in i ett vågspel med kärnkraftverk som producerar sådant gift att vi måste gömma det djupt inne i vår jord om det finns andra sätt att lätta elbördan.

Jag blev nog lite småarg där i matkön. Här försöker vi få igenom en kandidat med goda värderingar som ger homofobin en liten kick i ändan och så har någon sådant privilegium att de kan oroa sig mer om vindkraftverken, vilkas största drivkraft verkar vara kommersiella intressen snarare än de grönas framfart.

Maktlöshet. Där står majoriteten och talar om hur många rättigheter man borde få. Lite mer, inte för mycket? Jag brukar inte känna mig som en andraklass medborgare, men när valhysterin var som högst fick jag mig en rejäl dos av "ja du, visst är du okej men nu ska vi fundera (utan dig) på om du får vara fullvärdigt med i samhället eller inte". Stora headlines om hur homofrågan kan avgöra valet. Människor som säger att en homo kan inte representera Finland. Jag undrar om det är så här en invandrarperson känner sig också. Visserligen här, men inte tillräckligt bra för att få deltaga i samhället.

Vi är inte lagligt jämställda och Niinistö vill inte göra tillräckligt åt det. Adoptionslagen är åt skogen och man är inte tillräckligt normal för att få ha ett vanligt äktenskap. Det finns mycket annat än detta att beakta när man gör sitt val, men det känns nog lite bittert att höra att vindkraftverk är viktigare än jämställdhet.

Lördagsfjanteri

Här har vi Karin. Hon är en traumatiserad litteraturvetare. Hon gick till Arken idag för att studera. Hon visste inte att hon skulle bli ensam i rummet med en kärleksfull new age person.

..Ni vet, kramar och kristaller - och chakra cleansing videon!!

..Vi satt brevid varann och kände våra chakran. Värme. "Känner du? Behöver du hjälp? Låt mig hjälpa dig, Karin.."

Nånej. :P Men man blir lite fjantasifull när man sitter på uni en lördag.

Känn din chakra.. känn den där nere i slutet på din ryggrad, känner du värmen där nere? Slappna av..  X)

(Disclaimer: jag passar faktiskt ganska bra in i new age cirklar, så ingen disrespekt menad.)

Karin ritade en bild av det hela. Där sitter jag och ser creepy ut och hon tänker "hjälp mig". (Klicka på bilden för att se större, läsbar version.)

Sedan började melodifestivalen och vi gick till våra respektive hem, så oroa er inte, Karin mår bra och hennes chakror är speciellt skinande och rena nu.

Väntar på måndag och nya dagar. Fler idéer, mer fjanteri, mer hopp tro och det där, mer plötsliga dumma risktagningar. Vet inte var jag står, vad som händer. Vill hitta ledtrådar!

Saturnus tyngd

Det dova ljudet förstärktes när han stannade av och började vända om, tungt, arbetsamt. Hans ljud när han stannar är inte det samma som när han vandrar framåt: tonen är i högre skala och det öronbedövande ljudet blir svagt. Saturnus.. Jag väntar på att du ska gå framåt med mig igen. Vi går tillbaka över samma hedar, samma vindar, under en annan dag än första gången, ljuset är blekare och kraftlösare och det är ingen säsong, varken sommar eller höst. Mellanting, paus. Du tar mig tillbaka till slaktplatsen för att förstärka någon poäng. Denna vandring tar en evighet..

Vi har gått i tre år redan. Ett år kvar. Vi hade arbetat bra, började komma någonstans, nu raserar du det vi byggde. Stagnation. Hon tittar bakåt också, medan jag står en bit framför. Jag hör inte till det liv som står i den riktningen, jag är framtidsväg. Saturnus drar oss bakåt, bakåt.. "Tänk om, tänk på det, tänk igen.."

I slutet av Juni kommer den att gå framåt igen, sedan stannar den inte i Vågen längre. Nya horisonter dyker upp när Saturnus går in i skorpionen i slutet av 2012. Jag väntar på att känna mig fri. Jag väntar på goda nyheter. Jag väntar på att någonting äntligen får hända.

Fredag, kväll.

Frida och Karin gjorde mycket glatt ljud hela kvällen, vi gick till Fridas och åt hennes mat och sade konstigheter. Nu är det midnatt och alldeles ljudlöst, hemma. Har fått så litet gjort på sistone att jag planerar in studiedag imorgon. För en del fortsätter natten ännu, men jag bryr mig inte, det finns inget för mig där ute, jag kommer inte åt det.

Spelar upp minnen: mörka ögon, söt som bara den. Drömmer att det är framtid och jag får dela värme med dig, länge. Stänger ögonen, somnar lycklig..

Det är naturligt att älska bröst?

Tuomas Enbuske twittrar en hel del nonsens, försöker han vara rolig? Ja, säkerligen, skratta vill man ju. Det hela började med en tweet med hans reaktion till en forskare som uttalade sig i radion om att det stora intresset för bröst är kulturellt betingat.

Bröst visar vilket kön man hör till och könsmogenhet, menar Enbuske, och bröst intresserar män oberoende av kulturell bakgrund. Bröst är viktiga i fortplantningsprocessen. [1][2][3]

Vilken är den populäraste erotiska kroppsdelen i olika kulturer är ointressant i diskussionen, viktigare är hur Enbuske talar om kön, begär och natur.

Är små bröst mindre attraktiva?

Otillräcklig? Bild från tumblr Cut Your Damn Hair.

Det som jag ser som problematiskt är inte att det kroppsliga noteras, visst har kroppsligheten en effekt. Man måste dock vara försiktig med att dra slutsatser av det biologiska, speciellt när det gäller att legitimisera redan normativa föreställningar om kön.

Enbuske menar alltså att det finns en biologisk orsak till personers (mäns) erotisering av bröst och hånar idén om att bröstintresset kunde vara kulturellt betingat. Tanken bakom detta, så vitt jag kan se, är att eftersom bröst används för att mata avkomman dras mannen till saftiga bröst. Detta resonemang resulterar i att ju mindre bröst en kvinna har, desto mindre attraktiv är hon.

Enbuskes kommentar om bröst som tecken på könsmogenhet är också något oroande. Det finns vissa som menar att kvinnor med små bröst påminner för mycket om barnkroppar och att gilla sådant vittnar om pedofili. För en tid sedan gick det heta rykten på internet om att Australien bannlyste porr med småbröstade kvinnor på grund av att de såg för unga ut. Androgyna kroppar passar inte in i systemet och kvinnlig skönhet är förbundet med hennes reproduktiva roll.

Större bröst = riktig (attraktiv) kvinna?

Person med kvinnliga attribut och könsmogenhet.
Bild från tumblr Need to lose weight.

Det finns en tydlig heteronormativitet i Enbuskes uttalanden. En kvinna med mindre bröst står närmare manskroppen (alternativt barnkroppen) eftersom den inte uttrycker rätt kvinnliga kännetecknen. Att vara attraherad till en kvinna med små bröst betyder då att mannen (personen) är attraherad av manliga attribut. Den traditionella maskuliniteten förbjuder dessa homotendenser och därför är den kulturella betingelsen att gilla stora bröst hårt igenomförd.

Tanke: vad gör det åt biologimotiveringen när män kan amma?

För mig spelar bröststorleken ingen större roll, jag attraheras av många olika kroppar.

Älska mer, normalisera mindre, people! <3 Ta-ta!

Bild från tumblr Poppin' Champagne.

Dag med många skiftningar

Gick med tunga steg, kraftlöst hej till stort rum med något fyllda stolar. Kära vänner, kram och inget svar på hur jag mår. Ett ord till och tårar skulle bryta sig ut ur noga vaktat fångenskap.

Blickar gör mig glad, hopp och tro, och ack så vacker. Jag tycker om möten.

Sen nån typ som bara går, hänsynslöst in, kanske charmig. Jag morrar inombords och hoppas att han inte tänder gnistor.

Dörr som stängs men kort som säger att det är inte farligt. Dörr som öppnas.

Dagen flyter på med växlingar hit och dit. Bundna känslor. Ord som kastas runt i huvud men når inte munnen. Imorgon kanske mindre konstig dag?

Hoppas vi ses igen, Finnmanga

När jag kom hem för en stund sen fanns denna tidning framför mina fötter vid dörren. Finnmanga är en tidning som publicerar personers egna berättelser ritade i mangastil. Jag har varit prenumerant för kanske lite över ett år,. Jag tycker det är oerhört fascinerande att se hurudana historier folk (ungdomar) vill berätta och hur deras konststil ser ut. Det bästa har varit tidningens kommenteringssektion i slutet där en panel ger feedback på berättelserna som sänts in. Deras kritik är nyttig och intressant, de som målar får veta vad som fungerar och vad som kunde göras bättre.

Manga är en av mina favoritstilar, jag brukar själv också måla sådant ibland. Jag hade några drömmar om att också deltaga någon dag, men å ena sidan kände jag mig lite för gammal för publiken och å andra sidan har jag aldrig tagit mig tid att göra färdigt en hel berättelse. Feedback på vad man gör är alltid nyttigt, så bara för den sakens skull skulle det ha varit bra att vara med.

Nu meddelar redaktionen att tidningen läggs ner åtminstone för tillfället. Jag hoppas på dess återfödsel någon gång i framtiden, för jag hänger inte i sådana cirklar där jag skulle få se alster så som dessa och dessutom var det alltid en glädjande överraskning att hitta den i tamburen (den utkom ganska sällan så man hann alltid glömma bort att den skulle komma). Dessutom diggar jag tidningar som publiceras av folket för folket. Sådant behövs.

Natt

Dagen började med vissa livbojar, idéer som höll mig bunden till ytan och ljus och sol, men nu sjunker jag.. Djupare. Djupare. Orkar inte ens låtsas längre, leenden dyker aldrig upp, jag bara sitter. Väntar på att få gå hem. Sova. Drunkna. Försvinna.