Jag dansar, flyger, och snart blir det 800 grader. Och du är nästan här. Men inte alls, och någon annans sällskap. Du är. (Fyll i allt jag inte kan säga här.)
Jag skrattar, gråter, vill springa bort men stanna kvar, älskar människorna men älskar dig, får jag säga så? Mår bra och dåligt på samma gång.
Nästa dag. Diktens dimensioner, luddig hjärna, mycket att göra. Klockan är 3 och allt jag har är ett titelblad. Kaffegryn. Choklad. Paus. Paus. Paus.
Kommer jag någonsin framåt? Försöker, trots allt. Begär inte mycket, fastän det säkert låter så. Jag vill veta sanningen, se vart jag är på väg, byta håll om det är fel, kämpa på om det är rätt. Jag söker sätt, väntar på ett öppet fönster. Och måste våga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar