Sitter med ett fat i sinnet (*) och skriver analys, eller fjanteri, eller försöker få det runda djävulskapet att passa in i någon mätbar låda. Kroppen signalerar både sömnbrist och hyperaktivitet. Luddig värld med suddig vision. Tänker på kaffe. Ja, snart. Och annat. Vet inte om jag vågar mer idag, kanske får en svårtolkad respons och kanske borde jag inte.. För många kanske i den tanken. Jag vill säga oväsentligheter, berätta om allt möjligt dumt och höra dumt tillbaka. Hur kommer man dit på det här sättet, utan vinkvällar och andra kryckor? Jag ryggar tillbaka, otillräcklig och osäker idag, kroppen är klumpig och vill inte röra sig enligt mina själsintryck. Vart gick min styrka? Man borde väl sova mer och äta mindre godis.
Men ljuset och det öppna värmer, det är sådana detaljer som skapar stämning, en dörr här och en blick där. Och så känner man sig lite bättre igen. Vad hände med den tid då larver smög förbi på mattan, värme ute, det var tystnad i huset och vi sade hej och hejdå.
En annan dag imorgon. Ska sova, fånga små styrkor och sätta ihop det till ett varmt och härligt lejonvrål. Och så ser vi hur det går. Det inre planet säger mycket och jag lyssnar till dig där, men det yttre säger ingenting. En vit yta, få tecken. Vilken del av mig har fel? Om jag visste det skulle jag vråla redan nu och strunta i luddig kroppströtthyperklumpighet.
* = Sonja Åkessons "Fatet"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar