måndag 21 mars 2011

Barnslig

Jag var redan på väg då jag stannade för att tänka på det lite. (Jag borde ha anat vart detta skulle leda.) Trött, hungrig, fryser, svårt att hålla ögonen uppe.. Kanske jag borde vänta. Nej, det är viktigt att hålla en dialog, dessutom var du så söt hela dagen att jag ville svimma. Väskan stadigt på axeln. Tvekar. Stannar vid datorn. "Ja, men.." Läser uppdateringar, läser nonsens, läser artiklar. Läser någonting som skrämmer mig. En alldeles vanlig kommentar. Skräcken slinker in i mig. Plötsligt är du så fin och jag så barnslig. Tankarna flyger ur mig fastän jag försöker hålla dom i bur. Är jag en dum unge om jag går? Jag har inget förnuftigt att säga, det är bara jag, sådär som jag är. Ingen världsvana, bara lite vett, har en massa konstiga funderingar, intresserar det nån att höra på sånt? Äh. Man ska bara gå och låta folk reagera, då vet man vart man står. Ändå står jag stilla. Jag kan inte skaka av mig rädslan, efterbilden av skräcken. Jag går hemåt och stannar för att leka vid en stor is-och-vatten pöl för att jag har stövlar på.

2 kommentarer:

  1. Det där med om att känna sig som om man stod stilla hela tiden är nog sant, eller egentligen trampar man nervöst på ställe och söker någonstans att fly undan allt. Sällan känns det som om man lyckades med ens flykten.

    SvaraRadera
  2. Satu <3 Ja, till all tur gick det här över, men knappast är det sista gången man sysslar med sådanahär dumheter. Flykter tycks vara hopplöst olyckade in general. Ska man kasta sig huvudstupa framåt istället? Det är lite den idén jag har, men att faktiskt göra så är inte helt enkelt. :P

    SvaraRadera