Luft! Och ljus!

Så sveper vinden förbi.. Det är nog inte meningen att jag ska känna av den. Här finns ingen, mina träd står stilla, men jag känner ändå doften av luften som sveper förbi annanstans, ljudet som inte hörs här. Finns det något annat sätt att beskriva det? Min värld är lite konstig, tror jag. Men det är riktigt bra så.

Jag undrar vad som pågår. Vind kommer inte med ord, den berättar ingenting, den bara känner. Svagt, otydligt. Hur har du mått idag? Luften vibrerar annorlunda nu, den har en annan styrka. Jag vet inte. Det känns som om vi mimar ord till varandra genom hinnor och dimensioner, det finns för många lager, du är otydlig där borta.

Korten talade till mig igår om stagnationsvanor. En del tycker om att vara säkra, så även när deras kvicka luftsjäl vill göra nytt så kastar deras vind träd över deras väg så att förändring kräver hårdare arbete, sågen ska fram. Det är inte förändringen som oroar mig, om det kommer att gå bra eller inte om det är ett "ja". Jag ser framför mig skräckvisioner av hur ditt nej ekar högt och alla ser. De har inte rätt att se.

Just nu är jag inställd på att bygga. Vi gör det tillsammans, lite här och där, sätter till ett ord då och då.

När jag tittar på dig ser jag in i ljuset. Jag ser både våra möjligheter i olika grader (success på level 1, success på level 2, etc..) och vårt potentiella nedfall. Jag tycker om att titta in i sådant, att stirra in i ljus, ljus, ljus och se luddiga bilder. Titta inte in i mörkret för mycket, de kanske är potential men vi kan. Vi har skills. Vi har gjort det här förut, right?

Jag känner ingen vind mera. Sådant kommer och går, jag blir distraherad eller tune in till en annan kanal. Jag tittar på klockan: picturamöte om en timme, kanske jag går dit eller kanske jag går hem? Jag börjar läsa en bok och väntar på att vinden kommer med budskap om reaktionen till detta inlägg.

Det sköna röda

Jag var helt nöjd. Men på natten tänkte jag djupt och allvarligt på situationen.
Soluppgång. Något missnöjt misstänksam stiger jag in och ser rött: passionsrött, blodrött, my mind is blown, föregående tankar faller bort och jag vill *ha*.
Så mjuk, mjuk, mjuk och rött. Jag vill stanna och titta. Jag vänder ansträngt på huvudet och går vidare. Vill bli kvar. Så vacker. Jag går. *Så vacker*. Min väg går förbi men inte dit.
Hemma, mycket senare, blir jag tokig på att du kan göra så där.
Här går jag och försöker vara allvarsam!
Och så kommer du och bara *wow* och *pladask*.
Just så.

Det påminde mig om hur viktigt det är att se på varandra, att alltid ibland ägna sig åt dyrkan av det sköna.
Att märka. Röra. Tycka om.

Jag tror att vi kunde vara två lyckliga bloddrickare tillsammans.

Tjuven, rättvisa och garn

Polisen menar att vi får ersatt vad sakerna var värda, men hur ska jag sätta pris på det som fanns på datorn? Sakerna får vi inte tillbaka, de är redan sålda. Ingen chans att ge ordentligt med böter heller så att typen skulle få känslan att det helt enkelt inte lönar sig att göra sånt här. Ganska hopplöst är det alltså..

Antagligen har han inte det så lätt i livet heller, men man kan inte göra så här. Vi har en fungerande socialhjälp i landet. Man får inte en massa alkohol och kläder får såna pengar, men att gå å ta från humanister som lever på studielån, vafan, det finns inget Robin Hood i det.

In other news..

Jag ska försöka sticka. Senast jag gjorde det var väl i lågstadiet eller högstadiet för att vi måste. Tyckte aldrig speciellt om det för det var så förknippat med "riktig kvinnlighet" och de där fånen som inte var snälla vare sig mot mig eller med varandra. Nu har jag Meo som mentor och Meo är cool, så det här går nog bra.

Valde bögvänliga färger också på mitt garn, heh heh. Leve regnbågsfolket!

Har huvudvärk. Ska vila, sedan måla och skriva om det sköna röda. Mer blogging later, alltså.

Tja, onsdag..?

Så här blev bilden jag arbetade på idag på uni. Vissa justeringar behövs, så går det när man sketchar freehand med bläckpenna, men det blev ungefär så som jag tänkte mig. Håret på den andra är inte helt utritat för jag har tänkt mig att en större solstråle skulle komma förbi ungefär där, för att betona hennes soltema. (Bilden går att klicka på för att få fram en större version där man ser detaljer.)

~ ~ ~

"Okej, okej, chansernas chans! Nu, vad kan jag säga?? .. Nej, på riktigt, hjärna, kom igång, hitta på nåt smart som säger sanning men inte är för aktiverande, liksom att säga det men inte direkt, då klarar vi av det helt säkert. ... Nämen!! Kom på nånting då!!"

Jaa, nääe.. Nå, nånstans kommer man utan det där också. Men suck vad jag är hopplös ibland!

~ ~ ~

PS: vi ska träffa polisen imorgon klockan två, vi sticker säkert från uni redan efter lunch. Det ska bli skönt att få det här med tjuven undan, så kan vi alla gå vidare mot ljusare tider, förhoppningsvis.

Full moon madness

(Kvickt gjord, hade inte så himla mycket tid idag.)

~ ~ ~
Sötare än söt när hon svarar tyst och försvinner, oemotståndligt. Men när är deadline? Jag känner på mig att nu saktar vi in, universum varvar ner, någonting annat ska hända. Ängelkorten säger ja: paus. Jag förstår inte varför och undrar om vi har tid för det här eller bara sitter i köket medan vardagsrummet brinner.
~ ~ ~
Inget klick. Facebook står kall och oberörd. Jag behåller mina meningar, leker med dem inne i magen, de hoppar upp och stöter till hjärtat. Mår lite illa ibland av hur mycket det rör sig. Jag går utanför, bakom gränser, tittar in på dem som leker offentligt. Jag tycker om det där, jag tycker om detta också.. Jag säger oftast ingenting. Det känns inte meningsfullt och önskvärt att försöka med det längre.
~ ~ ~
Kollapsar på sängen. Ful rund skiva stör mig, glor från himlen, full är den. Ligger stilla men går av och an: kanske jag inbillar mig, kanske inget är sant, vad är sanning, vad ska jag göra..

Målar i tystnad

Jag ska bara måla för en liten stund.

...

*tittar upp* VA!? Är klockan över midnatt!??

Är fortfarande inte nöjd med hur det ser ut, men någonstans måste man sätta punkt.

Hittar inte ord för mer idag. Allt är som vanligt. Vi fortsätter imorgon.

God natt.

Tänker. Målar.

Resultatet av dagens måleriövning.

Det värsta med att bara måla delar är att man så gärna skulle fortsätta måla ett helt porträtt. Har inte tid. Måste äta nåt och ska göra mig redo för att träffa kamrater. Sitter och funderar. Kartor är bra, men de betyder inget om man inte aktiverar sig. Jag ska aktivera mig.

"There is a magical, elusive and dreamlike quality inherent in this relationship which is likely to arouse some very strong erotic feelings..."

"But one of the things which has brought you together is a deep need in you both for change and the breaking of old ties and attitudes..." 

"Many important changes are likely to be set in motion in both of you through your attraction for each other, for there is a quality of unpredictability in your partner which both fascinates and threatens you. In her company you may experience considerable anxiety and unease around your ability to communicate your ideas to others..."

Stress, redan?

Det stressar mig att ha för mycket att göra, att ha för många små projekt som inte hör ihop. Så istället för att ta itu med dem med kaos inuti mig målar jag en stund. Försöker hitta lugn.

Folk fungerar olika under stress. Jag bara låser mig och allting går saktare. Ska undvika sånt jobb som kräver att man tar itu med väldigt många olika sorters saker på en gång, sådant som inte går att sortera under ett tema. Det där med att kvinnor är bra på multitasking är nog en lögn. Personlighetsdrag måste det ju handla om. Eller kanske jag inte är tillräckligt kvinna.

Det gör inget om 4 av 6 projekt inte blir av. Men jag vill. Jag ska. Envis är jag. Nu, arbeta!


PS. Temat påminner mig om denna tolkning av våra kartor.. och ja, visst är jag fascinerad.
~ ~ ~
Because you are a realistic and sensitive person, deeply concerned with the immediate needs of others and well-grounded in ordinary living, you are bound to feel safe and secure with your partner's own pragmatic and sensible approach to life. The two of you have few illusions about the effort needed to build a solid relationship, and both of you are prepared to work hard for what you want from love and from life, for you are cautious souls who expect nothing for free. You are also attracted by your partner's more rational and reasoning attitude toward problems and conflicts, and the clear and lively qualities of her mind stimulate and fascinate you.
~ ~ ~
Det här är bara en aspekt, det fortsätter med annat, så som "The two of you also have the ability to laugh together" och "Your relationship tends to bring a quality of playfulness and vitality out of both you and your partner", med mera.

Nnnnneeejjjj.. Dammkornen vann!

Sketchade just snabbt det här. Jag ser lite ut så här just nu. Varför? För att jag bestämde mig igår för att idag skulle vara min stoooora städningsdag.

Hur mycket har jag städat?

Noll. Nada. Inte ett dammkorn har flyttats på.

Har istället gått igenom månader och månader av facebook statusar som måste rensas före jag byter till timeline layouten. Har funderat på allt som hänt, sörjt över spilld mjölk och tittat på kartor och funnit att ja - vår vertex är på vår descendant, "fated". Det visste jag väl! Det kände jag av redan första gången vi möttes. Okej, så vi skulle sätta igång en process i varandras liv. Vadå, ska vi stanna här, eller? Känner du av vad vi var förut? Det var fint, vetdu! Vah, ska jag stanna här i den här verkligheten och det här livet..? Men hej, visst borde vi göra mer, njuta, skapa nåt bra..?