Jag sitter och funderar ut konversationer, skrattar, skrockar och känner mig modig.
Men sen när jag ska gå knyter sig nånting i magen.
Jag andas minimala andetag. Mår sådär illa.
Tänk om jag glömmer alltihop? Det är så lätt. Så står jag där och har ingenting att säga, fastän jag egentligen har allt. Och du tittar på mig sött, och egentligen är det kanske okej, om jag tappar bort mig på grund av dig. Men ändå blir jag så nervös. Varje gång. (Lite lättare med varje tag.) Ja urk..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar