Ordmoln

Efter en längre molnig period börjar det kännas som om ingenting kan rubba känslan. Enstaka ljusstrimmor är inte tillräckligt för att skingra det lågt liggande mörkret. Djupa suckar dränker drömmar och man orkar inte gå omkring och hoppas på värme. Man sjunker. Apati. Orkar inte pröva, ta chanser, kämpa. Jag sitter bara och tittar på hur livet flyter förbi, och där borta finns det vackra. I vanliga fall vore det så enkelt, man har ju ben, man kan vandra närmare, men molnen bor inuti mig. Djupa suckar. Orkar inte, det bränner i mig.

Belastning. Det blev för mycket helt enkelt, för mycket att bära på alldeles själv och för lite kramar. Allt möjligt händer och orden brinner bort, de finns inte tillgängliga för någon annan än den som inte finns där, finns den alls? Ord som inte kommer ut blir moln och ibland regnar de. Efter nån period byts vädret och det är okej igen, man chansar igen, men sådant förändras enligt sin egen tid. Du gav mig ord. Men dränkt i moln orkade jag inte svara med mycket. Det värmde ändå. Jag hörde din röst. Det är värme. Jag tidnar lite.

Mer bildbevis på att jag har ett liv..

..eller väntas nu, jag har bilder av studier och bibban. Räknas det som ett liv? Inte speciellt glamoröst kanske, men jag gillar det. Hade alltså en rolig skön lördag ute på stan och på stadsbibban.

Tänkte leka foodbloggare, men nåja.. Kom på idén först efter att det var halvätit.

Jag bibblade alltså med Frida (bild ovan). Vi hade inte riktigt hunnit med frukost, men till all tur tänker dom på sådant där i stadsbibban och har ett fint café.

Insåg att jag aldrig kommer att hinna läsa alla fina böcker.. Lämnade också den här kvar på hyllan. Vill ogärna säga precis vad jag lånade, känner mig smått generad över vissa val, haha! Beslöt mig i alla fall att fortsätta läsa serien skämmerskans barn och har Skämmartecknet hemma nu (av Lene Kaaberbøl). Ska också titta igenom The Witch Must Die, The Hidden Meaning of Fairy Tales (Sheldon Cashdan). Känner mig kritiskt inställd redan från början, nånting känns lite off, men vi får se. Väntar på att de bästa kurserna ska börja, till exempel barnlitteraturteori, och även om vi kan börja läsa kurslitteraturen redan nu så ville jag ha det här också att leka med.. Det går inte att läsa kurslitteratur med samma lätthet när man vet att man ska kunna använda det man läst senare. Ser fram emot att få riktig träning i hur man kan tänka om barnlitteratur.

Frida (ovan) jagar kunskap om öglor och mönster. Jag jagar fina bilder.

Efter bibban hade vi hade turen att få höra på en ung musikant som var riktigt bra och hade fin röst.

Och vi hittade den finaste klänningen! Tyget var härligt! Jag tycker om svart medan Frida mumlade nåt om färger som jag knappt hörde medan jag stod och grät över att till och med det minsta numret är gjord för någon lång person och det skulle kosta en hel del att få nån expert att sy upp det där jäkla (svåra) tyget, etc etc etc..

Efter andra fynd (inte klänningar utan saker jag på riktigt behövde) åt vi och lekte matbloggare igen.

På kvällen var det forneldarnas natt och akrobatshow på Aura å. Såg inte så bra. Korta människor ska laga sig till sådant här i tid för att skaffa bra plats, inte anlända 10 minuter före som jag.

Jag tror bestämt att jag inte är den enda som fotar sitt liv..? Frida (ovan), Erica, Malena och jag drogs sedan oemotståndligt mot gamla goda Bremer och lördagen avslutades med goda vibbar.

Studier?

Terroriserar folk med kamera igen. Har haft en riktigt trevlig men relativt okoncentrerad dag på littvet. Sitter och funderar på hurudan väska jag ska köpa så att jag kan ha med anteckningsblock, potentiell bok, minilaptop och artpad skiva + elektronisk penna som måste hållas i säkert skick nånstans. Jag ska hitta den perfekta väskan! ..Senare. Just nu händer detta:

Janina äter papper efter en lång dag av tentläsande.

..medan Linda hanterar stressen med charm och lugn.

Jag ska inte ha tent imorgon, så jag sitter bara och dricker min giant cup of coffee.

Fina litteraturvetenskap

Var ute på vift idag, men drogs tillbaka till studieplatsen Arken efteråt ändå, trots fuktiga kläder p.g.a. regnpromenaden och allmän trötthet efter att ha vandrat långt ut till nånstans/ingenstans utanför staden. Det var helt roligt att kolla in nya ställen och få lite motion, och jag hade gott umgänge också. Nu är jag alltså i Arken, har läst färdigt Racine's Faidra och börjar på Strindbergs drömspel.

Här är bilder från igår, då vi också studerade väldigt, väldigt flitigt.. mellan diskussionerna och kaffepauserna.

Den fina gröna termosen (som ser ut som en kyckling?) och flitiga Frida.

Och här är jag då, försöker se flitig ut. Håller ju i en bok för fasen! Märk den väldigt matchande (sköna, varma) gröna filten, som inte bara matchar termosen utan också den svagt gula soffan.

Och jo, det är väldigt viktigt att färger matchar.

Jag har en matchande kudde också.

Tycker att soffan ser blekare ut än den är, det syns bättre i verkligheten att de går ihop.

Men jo, här finns allt möjligt härligt på ÅAs littvet. Snart får vi nya gulisar också, det ska bli jätteroligt! Studiekamraterna här är de bästa, och lärarna/föreläsarna/whatevs är fantastiska också. <3 Trivs väldigt. Har haft drömmar som gått sönder och hittat ljus att glädja mig över. Har oroat mig för någon nära som inte mått bra och funnit att även den perioden gick över. Har varit frustrerad med dinosauriekurser som krävt stor satsning och bränt många nerver. Hittat vänner som fattar och skrattar, och en sån vän som jag aldrig trodde jag kunde få. Får se vad kommande (läs)år för med sig.

Nattens konst

Det var alltså konstens natt i Åbo igår. I must admit, jag kände mig på dåligt humör den kvällen eftersom jag önskade efter mer än vad jag hade, så jag hade tänkt skippa alltihop, men sedan lade jag märke till att vattenutställningen på Wäinö Aaltonen museumet går mot sitt slut, och det kunde jag ju inte missa! Sprang iväg och hann på en guidning. Njöt av utställningen, även om inte allting föll i mitt tycke. Där fanns verkligen fina fotografiska verk, intressanta ljud/videoverk.. Ett metalliskt verk som ska föreställa vatten stannade speciellt i minnet. Och de tre idylliska fotona med fotografens döttrar på bryggan. Dessutom fanns där ångestfyllda vatten-apocalyptiska verk. Och politiska verk om Östersjön. Jag rekommenderar att check it out före den slutar, sista dagen är 21.8, på söndag alltså.

Det här är inte museumet, inte heller vattenutställningen, tyckte bara det såg så fint ut när jag rusade förbi det till nästa evenemang, som började 8 minuter efter att guidningen hade slutat på WAM. Springa, springa..

Försökte alltså hinna i tid till Music of the Spheres, jag kom precis i tid, men hela åbanken var ju smockfull av folk. Hittade dock en passlig plats att stå, såg riktigt tillräckligt..

Den sista suddiga bilden är alltså typen som spelade flöjten, han satt i en mindre bubbla. De andra bilderna är av akrobaten. Det var nog helt roligt att se på, helt okej. Musiken var lite konstig? Visuellt var det fint. Tror jag tyckte bäst om att ta foton..

Gick sedan via Galleri Titanik som hade någon gräslig utställning uppe. Jag antar att det är meningen att det skulle vara så. Det var väldigt grovt.

Begav mig hem via värsta Stephen King vägen. Spooky upplyst dimma! Kom dock hem utan vampyrmärken på nacken eller rispor från varulvar. Vet inte om jag ska vara lycklig över det eller besviken. ;P

Den nervösa musen

Sökte på mitt namn, jittermouse, och fick veta att det är namnet på en kattleksak (not surprising) och ett fiskbete!? Har obehag för att fiska med vassa krokar (vill ogärna skada fiskarna) och med den där så ser det ut som om man dränker en råtta också. Hu!

Eftersom det kan kännas ensamt ibland så har jag stundom funderat på att skaffa råttor. Har hört att de är väldigt intelligenta. Tänkte ha två och kalla dom Lotte och Jerusalem efter personer som har med Den unge Werthers lidanden att göra. Ja, jag vet, alla hatar den boken. Det gör det bara roligare att jag finner nöje i den. Det är inte så att jag idealiserar den sortens kärlek, jag kan bara relatera på nåt sätt, dock inte så där att det är så jag skulle göra på riktigt. Men på ett emotionellt plan så kan jag fatta det. Åtminstone till en viss grad.

(Upphovsman: jag själv. Media: digitalt.)

Tillbaka till råttorna. Av nån anledning ritar jag en massa möss. Mitt artistiska alter ego är en mus eller halvt mus-människa. Bara för den skull skulle det vara roligt att ha några råttor, eller möss. De skulle påminna mig om att måla "for fun", leka mera, pröva. Och så skulle de vara sällskap. Men vi får se.

Ljus i den mörka regniga dagen

Regn. Mycket och hela dagen. Men det gör inget, här inne är vi säkra, varma, för ett tag.. Jag gick omkring och såg så glad ut att andra började le mot mig, sådant smittar väl av sig. Liksom flunssa, men en bra en. Och sedan satt jag där och försökte hålla andan, hålla mig i skinnet, för man kan nu inte gå där hela tiden. Eller?

Jag hade varit nervös, jag såg att dörren var öppen, jag höll andan då också, men på ett annat sätt. Plötsligt var hjärnan tom. Vart for allt det där jag hade drömt upp, konversationer och tankar? Väldigt lite kom tillbaka i minnet och sedan är man där och har en miljon saker att säga men inga som helst ord eller tankar. Men nervositeten försvann när vi möttes. Det fanns inte tid för sånt, hela jag var uppfylld av glädje.

Lycklig vardag. Arbetade på mina kursfunderingar. Sedan var det dags för regn igen. Jag kom hem 6-tiden, lägenheten såg mörk och hemlighetsfull ut, som om den väntade på det där som fattas. Jag matar mina (vilda) fåglar och funderar på hur omöjligt det vore att ens ta dig hit, här är ju kaos! Borde jag städa? Nåja, kaffe först. En sak i gången.