Mystik om stulna saker

Sitter och funderar på vad jag hade på min stulna laptop. Där fanns foton, men många av dom var inte så viktiga eftersom jag har satt upp de bästa här i bloggen. Där fanns en dyrbar fil med random idéer som kommit från konstiga konversationer i bokrummet, som till exempel inspirationen att göra mime tarot kort och en bilderboksidé. Där fanns början på en dikt. Och viktiga välorganiserade bookmarks. Jag hade gjort den perfekt anpassad till mig, det känns smått bittert att starta om, speciellt efter att ha sett typen som gjorde det och fått höra föraktet för oss (vi på Arken) i hans röst.

Florence And The Machine - Seven Devils - Ceremonials Vidéo MrMusic sélectionnée dans Musique

Mystiker som man är så funderar jag på meningen bakom händelsen. Solen gick in i skorpionen då och för mig in i det andra huset som har med ägodelar, självkänsla och produktivitet att göra. Jag frågade korten samma dag förstås och frågar igen idag och svaret är det samma: jag är för passiv, väntar istället för att ta itu med skrämmande saker, måste ta tag i livet och göra mer.

Jag har arbetetat hårt hela period 1 på studierna. Brukade komma hem sent och bara krasha, sova sova sova. Så det handlar inte om att vara passiv i mitt dagliga liv. Astrologiskt sett är Saturnus just nu i samma grad som min Pluto (conjunct), det är dags att förändras eller gå under. Korten svarar på samma sätt om och om igen: lär dig mod.

Jag tycker att jag har lärt mig en hel del om mod dessa senaste år. Måste jag bli modigare? Visst. Jag kunde ha gjort något när jag såg vår tjuv, jag gick en liten bit brevid honom och gjorde inget. Jag är en våg-skorpion, både domare och polis, och jag släppte tjuven!?

Gotcha. Try harder. (Det är inte så lätt när det handlar om andra personer, man vill ju inte gå för långt och göra dom illa på nåt sätt.) Men var det nödvändigt för Universum att ta min dator? Ge den tillbaks nu! *taps foot och väntar*

Studerar?

Trollig och mestadels naturell på insten på en lördag. Sitter här med Frida och ska skriva om hur Dostojevskij använder sig av storstadsmiljön i sin roman (den romanen av the big D). Hittills har vi varit extremt produktiva (*host*), men det är i högsta grad mysigt att sitta här med kaffe och parlera. Solen kommer sakta in genom fönstret, lyser upp blad och stolar, och vi är hungriga och ska hämta mat från Subway. Efteråt ska jag tackla Dostojevskij och ha helt ledig dag imorgon, det blir fruktansvärt tungt om man studerar dag efter dag utan paus.

Jag har inte läst hela Brott och straff. Planerar nog att göra det.. någongång. För att jag är litteraturvetare och det hör till och kanske man missar något otroligt om man inte läser den. Men inte idag.

PS: Här finns 3 andra littvet-relaterade personer på Arken på en lördag. Vi är lite sådana.

Stressigt

Det händer för mycket på en gång.. Resan var härlig, har inte hunnit skriva om den eller sätta upp många bilder. Min laptop blev stulen några dagar efter att jag kommit hem till Finland igen. Antagligen har det informerats om stölder i mitt studiehus Arken men jag försöker hålla alla deadlines och läsa till tent, så mejl har jag inte haft tid för. Två veckor av ork måste jag ha ännu, hoppas på att period 2 blir lugnare.. Allt det här gör att det känns som om världen snurrar tusen gånger snabbare plötsligt och jag hinner inte riktigt med och mår illa av farten.

Det kändes väldigt mörkt för en stund, men litet ljus idag gjorde det mycket lättare att orka, kämpa, fortsätta. Livet är väl inte alltid så här? Det kommer väl en period då man känner sig lugn och lycklig för en tid? Finns det folk som är lyckliga?

Det är seriöst, starka färger, inga blurred lines. Kan inte ens skratta, knappt tala, gränserna är hårda. Nej, nej och nej. Ja-a, det är väl bra då att världen förändras under oss, folk försvinner, städer byts ut. Det blir trångt i små rum annars, dessa år i Åbo, dessa år av ändlös andlöshet - supposedly, eller ska vi säga dessa oändliga år av enformighet.

Packar

Måste packa. Få allt klart. Nu. Vara redo. Hu! Istället leker jag med webcammen lite. Här är ett av flera fjanteribilder.

Frågade Spåkulan om min resa. Den säger: Var extra försiktig vid bankomaten. Hmm. Oroar mig över att inte ha någon bra säker väska när jag reser till denna superpickpocket stad. Jaha, tackar för varningen, fortsätter att oroa mig då. Försöker bestämma mig om jag ska ta med lilla eller stora kameran?

St.Petersburg, det verkar ju ganska exotiskt. Har med mig en massa kamrater, så det ska väl gå bra. Ska sätta undan sådant jag längtar efter och ta erfarenheten som den kommer. Har länge drömt om hur romantisk resan kunde vara, men det är inte en sådan trip. Ibland känns det som om jag behöver en gaffel men livet ger mig en massa skedar. Jag behöver mer än det här, hörru Universum!! (Jag har lejonet som ascendent och måne och mars i min årskarta, så tro inte att Diva, alltså jag, kommer att stå där och nöja mig med det jag har i år!)

Jaja, packa alltså.. Nu.

Ljuset från fönstret

Internet version of Kelvin Lei's By the Window.

Min yta är blek, mitt utrymme tomt, ett oskrivet blad – utan dig.

Jag vänder mig mot ljuset och väntar.

Kall yta från fönsterglas når min stilla hud, där ute finns allt i livet, jag tittar.

Väntar.

Ibland undrar jag om ingen kommer. Det finns sådant man inte kan bygga själv.

Utan någon annans händer, kyssar, skratt.

Jag fyller mitt liv och tömmer färg överallt, men det vita bleka kommer, utplånar allt, inget består.

Bara jag och fönstret.

Det vita ljuset.

Tomheten.

Lugnet från att inte ha något annat val.

Väntan.

Kanhända blev jag övergiven någon gång. Och sedan dess väntar jag på återkomst.

God morgon

Utsikten från mitt fönster idag kring klockan 9 på morgonen.

Guldskenet fyllde för en stund hela rummet.

Spåkulan säger:
God morgon Jennifer!
Acceptera situationen. Tänk igenom saker två gånger. Det ser ljust ut.

Ja, så är det väl. Korten ser inte dåliga ut. Ibland är det svårt utan uppmuntran. Får vänta och se.

Mysig lörd.. fredag!

Vissa av oss samlades i det familjära hörnet i Arken idag. Det kändes som lördag, tomt, där fanns bara vi som arbetade på med dikter, alla andra var ute på vift. (Having fun, hopefully?)

Vi satte lite Essence of Mumin i vårt kaffe och hittade alla trokéer och daktyler i en vacker dikt som kunde handla om sorgsen kärlek; "skall jag dig glömma, du, som gav purpur, vårbris och toner åt livet engång!" (K.A. Tavaststjerna) Tyckte mycket om den, även om jag hellre skulle läsa den som en frågeställning istället för ett påstående. Jag är nog inte alls kvick att glömma, helt tvärtom.

Sedan blev det överraskning!! Och Malin hade egen bulla med också! Tidigt födelsedagskalas alltså. Fick en väldigt, väldigt thoughtful gift som kombinerar minnen och glädjen över att få dricka riktigt gott kaffe! <3 Happyhappyhappy!

Daktylerna warped our minds så mycket att efter en stund blev vi och tittade på S & M, Madonna och annat roligt. Har läst en musikvetenskaplig analys av Madonna-videon, skulle vara roligt att läsa mer om sådant!

Eventually så fick vi call it a day och Malin reste åt sitt håll medan Frida och jag shoppade för viktiga saker så som ficklampor och knappar. (Ändå kom jag hem med annat också? Oj?) Solen gick ner..

..och jag fick en pretenious art shot av Frida på vägen hem, jee!

Höst, sol, köld.

Bild från Implicit Thoughts Explicit.

Kall höst. Solskenet var speciellt vacker(t) idag. Vet inte varför, det var bara så. Att se på det temporärt bländande ljuset, för att sedan komma ihåg att vintern kommer, det gjorde bara att kölden spred sig. Regn, regn.. Tysthet, kan inte öppna munnen, vill inte säga nåt, då kanske kommer droppar ut tillsammans med orden. Och solen vandrar hit och dit, i följe med fåglar, i följe med moln, och här är jag någonstans nere i gräset och varken syns eller hörs. Och fäller droppar med orden. Och det är kallt och ensamt. Och hoppet tvinar. Vintern kommer. Jag fryser.