Såg en massa film på veckoslutet. Skulle gärna ha sett mer av
Vinokinos utbud, men jag lever på studentbudget, så lite får man kompromissa.
* * *
Gick först på vanlig bio med
Frida och såg
Midnight in Paris. Romantisk komedi i Paris (av Woody Allen), det låter kanske horribelt, men den var ganska innovativ, rolig och fin. Det blev klart redan i början av filmen att huvudpersonen Gil och hans fästmö Inez är inget att hurra för. Hon visar förakt för honom (och är annoying). Han har valt det säkra före hjärtats väg men börjar vakna upp för att han vill göra annat med sitt liv än tjäna lätta pengar och ha en fin men opassande fru. Good for you! Så börjar det roliga: han hittar ett sätt att resa till den tidsperiod som han tycker är den bästa tiden i Paris och han träffar en mängd konstnärer och författare och det är väldigt roligt, och härligt! För en litteraturvetare med konstvetenskap som biämne var detta himmelskt!
Positivt: Gil växer genom filmen. Det andra förhållandet illustrerar hur viktigt det är att hitta ett förhållande som passar även när man är helad från vissa issues, för ibland attraheras man på grund av vissa sår och helar den ena sitt sår så kan det splittra relationen.
Negativt: Gil har några vissa Woody Allen drag som kunde ha tonats ner litet speciellt i början. Inez blev en karikatyr istället för person - var det nödvändigt att vara så övertydlig gällande allt hon gjorde?
Se trailern här.
* * *
Bumblefuck, USA heter en av
Vinokino-filmerna jag lyckades se detta år. Alexa reser från Amsterdam till nåt ställe i USA där hennes vän Matt har gjort självmord. Hon kommer dit och börjar filma en dokumentär om hur det är att vara gay i staden. Hon är självständig, mer den tysta sorten, och gör crazy things som att klättra in genom en persons fönster trots att personen sagt att den är upptagen idag. Hon hyr ett rum av nån typ som ser ut att tycka om henne lite för mycket. Hon har sex med nån annan typ, men faller för konstnären Jennifer och freak förstås out över att hon (Alexa) har känslor och blah.. Det har inget att göra med att det är gay-känslor, hon är bara lite omogen eller oerfaren. Det var en vacker film. Slice of life. Dock inte en som jag kommer att minnas länge. Det intressantaste tyckte jag var dokumentären hon gjorde, det som folk berättade.
Positivt: Väldigt skrämmande våldtäktsscen. Realistiska porträtt av människor utan påtvingad dialog. Presenten i slutet ruled, det var omtänksamt och ljuvligt. Jennifer var en intressant karaktär och hade mer sense, så det blev någon sorts balans.
Negativt: Kall självupptagen huvudperson som kanske eller kanske inte blev något bättre i slutet.
Se trailern här.
* * *
Mary Lou. Tyckte den var väldigt tragisk, men gjord på ett spännande sätt med sångnummer à la Glee och psykologisk plotline. Den är en serie i 4 episoder, gjord för tv, som vi såg i ett på
Vinokino-tillfället. Handlar om en pojke Meir vars härliga mamma plötsligt packar sina väskor och lämnar honom och pappan. Meir försöker förstå och klara av händelsen genom att söka ledtrådar och hitta på historier om vad som hade hänt henne. Han växer upp med Shuli, en flicka med en egen tragisk familjebakgrund. Sedan dyker den hotta Gabriel upp och både Meir och Shuli faller för honom. Gabriel blir ihop med Shuli och är homofobisk mot Meir, men bakom fobin döljer sig rädlsan för hans egna begär. Relationsdramatik följer.
Positivt: Att Meir och andra klär sig till kvinna framställs inte som ett problem, även om en del karaktärer har problem med det. En relation där det finns lite över 10 års skillnad mellan partnerna framställs inte som ett problem, snarare är det det vettigare, hälsosammare valet och en helt normal kärleksrelation. Filmen var så rörande att vid vissa ställen kunde jag höra en man som satt på min rad snyfta. Många olika porträtt, olika typs människor. Tog upp temat om våld emot folk som inte klär sig enligt normen. Karaktärerna och händelserna var för det mesta mångdimensionella. Meir växer och når självinsikt, filmen leder någonstans och berättar en hel historia.
Negativt: Kunde vara längre, mer detaljerad, för där hände så mycket och vissa saker blev bara ytligt behandlade. Det är lite luddigt om Meir fattar hur han påverkade sin vän så att det ledde till hans död. Vissa sånger var kanske lite för långa, men det kanske beror på min smak.
* * *
