Jag sade ju: dvala!

Sommaren blev en sömn, som förväntat.

Ljuset försvann när solklotet stannade längre på himlen. Nu drar den prisade eldgloben sig undan igen, sommarromansen med norden är över. Kanske ljuset kommer tillbaka med mörkret.

Jag sitter hemma med stegring och lyssnar på Märta Tikkanen, låter mig inspireras och nickar, inbillar mig att det finns folk som tror att jag inte förstår det där och blir arg, anmäler att jag är en Diva och tycker inte om när folk talar nedlåtande med mig. Så låter jag det roligt argsinta gå ner och jag funderar på om jag ska försöka äta (inte mycket av aptit idag), måla nåt, skriva, läsa, eller låta mig slappna av helt och hållet med ett spel. Sova skulle ju vara bra, men jag hittar inte ro, jag ligger i fem minuter och så hoppar det till i kroppen på mig.

Sedan sitter jag här och mår lite smådåligt, illamående, men är glad.

Tikkanen talar om konstnärsäktenskap. Det har säkert sina sidor, men visst finns den idyllen någonstans där i bakhuvudet, hur hamnade den där? Kanske för att det är speciellt viktigt att ens arbete blir förstått och respekteras? Eller har det någonting att göra med att man är liknande typs själar av nåt slag?

Jag måste nog lägga mig ner ändå. Feberyra. Avslutar med katter som är i lådor med vatten. Enjoy.

Från tumblern Verxace.

Från tumblern Assiest.

Sommar

Staden tystnar. Parken stillas, grenarna lägger sig till ro, kvarnen stannar, fjärilarna går upp i rök. Ljuset drar sig undan, staden mörknar. Jag vandrar barfota tillbaka hem och förundras över hur ont det gör, det trodde jag inte. Jag visste ju på förhand, vissa saker kan man räkna ut, man behöver bara vänta på tidpunkten och så händer den och så.. och så... blir allt stilla. Staden tystnar, ljuset drar sig undan. Jag går i dvala.


Jag vill inte gå i dvala.

Ålder tycks då inte hjälpa något

Jag sitter och funderar ut konversationer, skrattar, skrockar och känner mig modig.
Men sen när jag ska gå knyter sig nånting i magen.
Jag andas minimala andetag. Mår sådär illa.
Tänk om jag glömmer alltihop? Det är så lätt. Så står jag där och har ingenting att säga, fastän jag egentligen har allt. Och du tittar på mig sött, och egentligen är det kanske okej, om jag tappar bort mig på grund av dig. Men ändå blir jag så nervös. Varje gång. (Lite lättare med varje tag.) Ja urk..

Sådant man plötsligt känner på en mörk dammig stadsväg..

När jag gick hem kände jag plötsligt den doft jag associerar med dig. Det var högst oväntat, omgivningen var ful och bilar rusade förbi. Mörkt och småvått från snön var det också. Sedan fanns du, där och inte där. Jag kände hur rädslan för allt det som vi måste pröva på blandades med den starka längtan som doften betyder för mig. Den där berusningen jag kan få av dig är räddningen, det eggar mig mot framtid trots att allting verkar så stort och som så mycket att ta in. Vampyriskt driver det mig framåt, men det är förstås inte bara blodlust, hjärtat slår för sin sak också. Varifrån doften kom fattar jag inte.. Plötslig hallucination? Man är väl lite benägen för konstiga erfarenheter.

Inre strider

Jag vill tro att orsaken till att du inte ser på mig så ofta, att du inte möter mina ögon lika hungrigt som jag söker din blick, beror på att du vet att jag kommer att se rakt in i dig och se allt. Jag vill tro att orsaken till din tystnad ligger i att jag kommer att fånga dina ord, hålla dem i bur och kräva mer. Jag tar min dumma avundsjuka och gräver ner den i parken utanför medan jag sitter här och skriver på min uppsats. Stirrar på träden, stirrar på skärmen. Försöker glömma fantasin om att dra in din kroppsdoft i mina lungor, in i mitt jag, min livsenergi. Jag skulle luta mig framåt som en vampyr och hitta det sårbara blottade stället där din nacke går ner mot nyckelben och andra ben och jag.. ja, väntas nu, har en uppsatsdeadline att skriva på, ju.

Eldvarning: TMI (too much information)

Idag är litet av en ord-dag.. Har suttit och funderat på hur jag kunde beskriva.. och bestämde mig för att jag borde läsa mer erotik för ett större ordförråd. Lyssnade på föreläsning om ikonografi och plitade ner ord som: låta fingrar springa längs hår, låt mig.. låt mig.. låt mig.., slicka sucka suga slemmig sakta stunder samman, medan jag ritade en eld och skrev ner het i den.

Det handlar alltså inte om att jag vill skriva erotik utan om att skriva en sorts lovsång, att hylla och få erfarenheten uttryckt i ord.

Och så ska jag skriva nånting konstigt: det är det nya som inspirerar och tänder på idag. Ser bra ut vettja.


PS: mer konstigt, inga hidden messages, bara övning:
Månen vandrade i snabb takt förbi sunday, solens dag, och hon vaknade till att det var måndag morgon. Solen var annorlunda nu, den gjorde krock med hennes svettiga panna och förblindade henne med ett kallt ljus. "Stig upp!" ropade skenet rakt in i hennes näthinnor. No mercy, alltså. Kanske är det därför som sunday heter söndag på svenska, för efter den är man söndrad och arbetet tar vid. Hon rörde vid den halvvåta handduken på sängen och hennes kinder började blossa. Ja, hon var ju i åbo nu, i staden där man får vad man älskar.
...

Vi håller tillbaka sommaren

Jag känner doft av sommaren dröja som parfym när du går förbi och är på vippen att sluka dig hel som vaniljglass på en het dag. Om man har chans att blomma, varför då vänta på vårens knoppar som sakta sakta slår ut? Det gör ont när knoppar brister? Det är konventionernas fel att jag tvekar. Min heta längtan bunden i traditioner, jag väntar på öppningar i mönstret, en chans att bryta igenom.

Kanske det är fel. Ska man leva på det här sättet, utan att våga släppa loss det viktiga där inne? (Herregud man är ju värsta modernisten.) Jag vill leva bättre. Att ta steget ut och falla utan att veta om hon tar emot en där nere eller om ben och hjärtat brister. Men om det vore så enkelt skulle jag ju göra det redan. Kanske man kan öva på det, lite och lite varje dag, tills en dag nånting kokar över och det inte går att hålla tillbaka längre..

Jag vill inte att du ska behöva göra så mycket om du inte vill. Jag är Don Quixote och har mars i skytten. Kapacitet finns.

Du är inspiration. Gick omkring och nynnade på den här sången idag.. Vår lugna dag med hetta under ytan.

Hemma

För en stund glömde jag. Jag satt på föreläsning och tänkte på hur skönt det ska bli att gå hem efter denna långa dag. Och för ögonblicket kändes det helt naturligt och självklart att jag skulle gå den där vägen dit, upp för trappor, till dig, till oss. Det var min vardag, min enkla lycka, dit ledde min känsla av "hem".

Men det varade bara en stund. Plötsligt kom jag ihåg igen. Försökte att inte känna mig besviken. Ja just det ja..

Veckoslutspina

Vandrar rastlöst omkring på nätet, söker, går igenom sida efter slumpmässig sida men hittar inget som stillar min törst. Jag behöver mer. (Det går upp för mig vad jag söker efter egentligen, jag pausar.) Ja.. En uppdatering ska räcka hela dagen. Jag känner mig som ett svältande barn, inte helt säker på om jag ens har rätt att be om mer. Känner bara hungern. Rastlös. Spelar spel för att dämpa, glömma, inte känna djupt, vara god, snäll, tålmodig.

Valentine's day, inte speciellt enkelt

Klicka på bilden för att se den i större format.

Det här var ungefär min process denna alla hjärtans dag. Hade idéer, men de flesta tankar var endera alltför riskabla eller sådant som skulle väcka uppmärksamhet. Litet och diskret ville jag ha det, och det lyckades ju. Är glad över att jag kunde göra nånting och även det lilla kändes som en stor risk med dödliga konsekvenser. Men jag lever vidare: so far so good?

Alla hjärtan syns i butikerna redan

Butikerna börjar redan förbereda sig för alla hjärtans dag. För mig väcker dagen min inre sneak eftersom den ger mig det perfekta sväpskälet att göra nånting ovanligt, corny eller till och med romantiskt. Tja, jag ska hålla mig inom strikta gränser det här året, jag lovar.. Ingen orsak till oro.

Jag tror det är mest intressant med alla hjärtans dag när man är en free agent in pursuit eftersom då har man inte ännu vanan inne att visa värme åt varandra. Ibland tror jag att det är svårare att vara den som får, att reagera inför den andra. Men nåja, även om vissa tycker att dagen är för kommerciell anser jag att det är bäst att njuta närhelst det finns tillfälle och göra lyckliga ting.

Bild från L.A. Unleashed

Mad Monday

Idag. Två saker.

<3

Fick in min uppsats före deadline och joinade Prosas styrelse.

Snöa på bara

Snö, det faller, det blir drivor, det halkar under fötterna.. Jag går, går, går. Snö blir ljus. Ljuset finns där, det leder till henne. Snö i ansiktet, snö i skorna. Smälter rinner vått. Kyssar.

Det sköna röda

Jag var helt nöjd. Men på natten tänkte jag djupt och allvarligt på situationen.
Soluppgång. Något missnöjt misstänksam stiger jag in och ser rött: passionsrött, blodrött, my mind is blown, föregående tankar faller bort och jag vill *ha*.
Så mjuk, mjuk, mjuk och rött. Jag vill stanna och titta. Jag vänder ansträngt på huvudet och går vidare. Vill bli kvar. Så vacker. Jag går. *Så vacker*. Min väg går förbi men inte dit.
Hemma, mycket senare, blir jag tokig på att du kan göra så där.
Här går jag och försöker vara allvarsam!
Och så kommer du och bara *wow* och *pladask*.
Just så.

Det påminde mig om hur viktigt det är att se på varandra, att alltid ibland ägna sig åt dyrkan av det sköna.
Att märka. Röra. Tycka om.

Jag tror att vi kunde vara två lyckliga bloddrickare tillsammans.

Stress, redan?

Det stressar mig att ha för mycket att göra, att ha för många små projekt som inte hör ihop. Så istället för att ta itu med dem med kaos inuti mig målar jag en stund. Försöker hitta lugn.

Folk fungerar olika under stress. Jag bara låser mig och allting går saktare. Ska undvika sånt jobb som kräver att man tar itu med väldigt många olika sorters saker på en gång, sådant som inte går att sortera under ett tema. Det där med att kvinnor är bra på multitasking är nog en lögn. Personlighetsdrag måste det ju handla om. Eller kanske jag inte är tillräckligt kvinna.

Det gör inget om 4 av 6 projekt inte blir av. Men jag vill. Jag ska. Envis är jag. Nu, arbeta!


PS. Temat påminner mig om denna tolkning av våra kartor.. och ja, visst är jag fascinerad.
~ ~ ~
Because you are a realistic and sensitive person, deeply concerned with the immediate needs of others and well-grounded in ordinary living, you are bound to feel safe and secure with your partner's own pragmatic and sensible approach to life. The two of you have few illusions about the effort needed to build a solid relationship, and both of you are prepared to work hard for what you want from love and from life, for you are cautious souls who expect nothing for free. You are also attracted by your partner's more rational and reasoning attitude toward problems and conflicts, and the clear and lively qualities of her mind stimulate and fascinate you.
~ ~ ~
Det här är bara en aspekt, det fortsätter med annat, så som "The two of you also have the ability to laugh together" och "Your relationship tends to bring a quality of playfulness and vitality out of both you and your partner", med mera.

Nattdrömmerier

Satt och skrev detta igår natt klockan 1..

Jag går i djupa hjärtansdalar och söker efter dig, du sköna.
Trevande händer i inre världar drar upp minnet av
den där halvensamma blicken som jag inte kunde glömma fastän dörren stängdes,
jag svor då att jag aldrig mer skulle lämna dig ensam på det där sättet.
Vi hade bara känt varandra i några månader.
Men ändå.
Och nu,
hur din röst kan förvandlas till mjukaste sammet som helar sönderslagen ande
eller blir till ett vasst knivblad.
Då blöder jag, men jag vet inte om du menar det så.
Jag saknar hur du är,
och allt det andra,
ditt tvillingsskratt och din oändligt gröna måne.
Jag suckar till.
Du hemsöker min själ, går i den och leker, tänder eldar, värmer och busar till.
Jag skrattar, suckar.
Jag får så lite ro här utan dig.
Om jag måste, så kan jag släppa alla trådar och gråta fåror i stengrund,
men jag vill inte. Tänker inte. Om du inte vill.
Jag kämpar för det som är viktigt.
Jag söker genom alla hjärtansdalar och toppar efter nya sätt, vägar, ingångsmöjligheter.

Orkaner hit och dit

Före jag blev van så var jag ledsen: fest borde vara mer än så här, det måste förgyllas av ett vardagsliv som fungerar, det ska inte vara så att man reser bort och stannar upp och märker ännu kraftigare det man egentligen ville packa med.

Sedan var jag arg en stund: övergiven, så klart! När en annan har allt möjligt annat fint omkring sig, varför skulle en tanke gå till mig, som sitter här och känner sig ensam.

Men jag tidnade, det gör jag alltid, fort också av endast lite värme.. Funderar på traditioner, om det finns allt möjligt nytt och annorlunda jag kunde lära mig och också göra till mitt, göra nånting annat samt göra nånting gammalt, vad gör ni nu? Njuter av katthår medan här talar folk om ulliga hundar (cotton-nånting, små vita hundar) som får valpar i vår?

Väntar.. och fasar tyst inför januari. Isar som kan gå sönder på olika sätt; i en vår där man sakta bör våga mer eller isar som bryts och rasar när världen görs om. Jag vet så lite. Hur kan jag få dig att berätta?

Paustid, julefrid och nytt år, dags att titta bakåt och städa upp för att göra nytt. Det har varit storm, plåtskivor flög i vinden. Orkan ska rasa fram och tillbaka över landet ännu men världen ligger stilla idag. Kanske jag ska ut och gå, så där lättsamt och nöjesinriktat..

Kanske pekar det på en brist på saker att göra eftersom jag så ofta plötsligt undrar vad du sysslar med just nu.. men å andra sidan, varför skulle jag inte fundera på det? Jag vill vara nära dig, njuta.

Jul

Sitter länge, skriver svar, vemod över studieslut men värme brinner för ljusen i granen, snart måste man lära sig att ta det lugnt för en tid..

Det vackra rör sig i korridorer med en röst som jag aldrig blir mätt på, snart paus med det också, julen och dess långa tystnad, snö faller sakta över våran vår..

Fantasier om andra liv flyger inne i mig, jag reser bort jag bygger hus jag har en trädgård med en massa katter, jag målar målar målar och älskar ljus..

Med några leenden och ett skratt kanske nån av oss får ett fnatt och säger till, säger mer, säger allt, och vi kan börja på nåt nytt, du och jag, söta knytt..

Eller med hemligheternas kraft söka mystisk kunskap i mörkrets skydd, tala i tungor tala sant, eller öppet någon annanstans..

Du är så mjuk! Värme!

Önskar att du tog tag i mig, dra mig in och håll mig hårt, tveka inte, jag önskar så, men jag vet hur det är svårt, jag skulle somna in i glädjevärld av enkel närhet..

Jag väntar..

Plötsligt: verklighetens verkligheter sparkar till i benet, packa städa köpa saker, vilka blommor överlever, resa hem till gamla knutar, gamla sätt och ljus i gran...

(Än en dag av studier kvar, böcker och den fina soffan, varm bulgurvetesallad i Arkens mathörn, VR väntar mig på kvällen.)

Dröm, vardag, vardagsdröm

Med pappren framför mig och kursarbetet knappt påbörjat sitter jag och stirrar rakt ut i luften, mot dörren som leder till korridorer, alla dessa glasdörrar, nivåer av medvetande.. Tänker på igår, julfesten var lyckad, hade mycket roligt, tog en massa bilder.

Drömmer. Ser framför mig hur vi är hemma, sysslar med vardag och tänkande och mat och allt det där. Jag tar slumpmässigt bilder av dig hela dagen, från morgon till natt, dokumenterar dig, så som du är just nu idag, för jag vill aldrig glömma och jag vill kunna drabbas av nostalgi om 20 år och titta igenom bilderna då och skratta av glädje och kärlek.

Någon kommer in och mitt medvetande dras tillbaka genom korridoren och glasdörrarna in i rummet där jag sitter och plötsligt är bordet och pappren och kursarbetet närvarande igen. Ja, jag borde kanske få det här gjort nu.

Idag i känslouttryck

Jag är hög på ett hej, sätter händerna mot hyllan står mot dig och väggen smälter bort för några sekunder. Jag blundar, andas, är glad. Det var så lite, men jag kan leva på smulor.

Inget hejdå, det är så just nu, tycker inte om det, ska göra mer så att vi kan ändra på det. Jag längtar inte till drömhav och vita stränder, jag har aptit för vardag med dig, för den är full av ljus.

Går hem och funderar, full av kraft, inspirerad av möten och protester, vill göra mer på många sätt. Sätter fryspizza i ugnen. Byter kläder passande till långpromenad i kall stad. Prosas filmkväll hos Satu idag.

Nöjd med idag. Vill bygga vidare, vara bättre, hitta tillfällen, stjäla stunder. Hmm.