Mer om vänskap

Trött men kan inte sova ännu. Tog mig lite tid tillsammans med Photoshop och började känna mig bättre, gladare. Det känns bra att ha lite fritid för en stund.

Saturnus går igenom mitt 11:e hus, vänner och grupper. Nu när mycket gällande det har orsakat mig nervösa sammanbrott har mitt lugn återvänt och jag funderar på hur jag kan vara en bättre vän. Livet går i kretslopp, cykler.

Andra delar av mitt liv går i väldigt långsamma cykler, så långsamt att man ibland tror att vi har stannat. Lyckligtvis är sådant lätt fixat, lite kommunikation oljar hjulen och böjer skogens grenar åt sidan så att en framtida destination skymtar i horisonten.

Hur passionen för måleri börjar..

Källa: Forever Young på tumblr.

Och nej jag ville aldrig rita N'Sync, men you get the point.. :P Jag får ofta infall att jag vill måla folk jag tycker om. Och då sätter man ner tid och känsla på det och sedan plötsligt har man lärt sig nåt om måleri.

Ibland faller man

Ja men väntas nu, om hon faller med en klänning så skulle tyget resa sig upp ännu mer. Specialklänning? Eller kanske det är ögonblicket före klänningen dyker upp i ansiktet på henne? Hur som helst. Att falla. Och det är bättre att inte göra det ensam, för när man är två så kan man hitta många fler lösningar till hur man inte ska slå ihjäl sig, eller kanske man oroar sig i onödan och den där andra kommer med en fallskärm på ryggen. Men man måste falla ibland. Ta risker, vara öppen, sårbar. Och så hoppas man på att den andra tar emot en.

Jag kanske borde vända på bilden, då blir klänningen mer rätt också, ifall hon har hoppat efter den där andra som faller. Men om det var jag så skulle jag inte se så oroad ut. Jag skulle veta att det blir okej, för jag tar emot, lindrar fallet. Jag kan värme.

Från skrivbordet till skräpkorgen

Klicka bilden för större version.

Så kan det gå.. Gillade sketchen men ju längre jag kom desto mer hade jag lämnat det som gjorde karaktären intressant. Ställningen borde fixas (major error!), håret plattas till så att det är mer edgy och mindre Barbie, ansiktsuttrycket borde hårdna, elektronikbitar borde sättas till, vettigt djup saknas, och jag har knappt börjat på omgivningen.. men klockan är halv 3, screw this, sovdags.

Det är ju förstås bra att öva, även om det går fel.

Dessutom är jag på sådant humör att jag tar det lite dåligt när jag inte fick ur mig det jag ville.
Kanske mer empatisk med mig själv efter att jag har sovit.
Jag tycker om färgerna och tecknen på vad hon har på sig åtminstone..
Godnatt.

Steg 1: få ner det fort, det försvinner försvinner försv..!!

Möte med träd, första skissen.

Fick plötsligt nåt infall klockan 1 på natten att NU ska det ritas! Sketchade ner en första skiss på vad jag tänkte, vad jag absolut måste uttrycka istället för att sova gott. Och tja, ditåt blev det nog, men perspektivets vinkling är otydligare än vad jag hade i mitt sinne när jag började. Idén för en målning fladdrar förbi så snabbt. Sen när man äntligen har ritplattan ipluggad och programmet öppet så finns bara snedvridna minnen kvar.. och dessutom brukar jag se varje bild från flera olika håll, i många versioner, så hitta nu sen den som fungerar bäst. Men därför gör man väl skisser, för att hitta *versionen* i versionerna.

Jag brukar bara rita ensamma träd. Träden är på sitt sätt en representation av mig. Nu finns där någon annan, huh? Det här betyder nog nånting, tror jag.

Var är min ritplatta!?

Vattenfärg och sådant, genom ett filter. (Från dec.2011)

Ja, alltså, när jag flyttade satte jag ritplattan någonstans säkert, för den får förstås inte böjas eller ha en massa saker på sig.. Det är först nu (ca: en månad efter flyttningen) som jag plötsligt har fått dagar som inte är studier från morgon till kväll, så allting i mitt rum är fortfarande i två stoooora högar.

Ni trodde att jag överdrev, va? Ha!

Tänker varva studier med städande nu i dessa välsignade sommardagar, men jag undrar hur länge det tar att gräva sig fram till det där "säkra stället" som ritplattan är. Jag ska vara den store skaparen för Prosas hemsida och en CV-aktig sak borde göras snart (och detta behövs plattan till). Dessutom har jag inte på länge fått skapa visuellt ordentligt. Jag får hålla mig till traditionens penna + papper ännu, men åh, längtar efter mitt digitala kanvas och de uttryck det ger mig.. Jag vill måla något om det som är så ständigt i mitt sinne för det gör mina stunder lyckligare. Ljuset.

Nåjo, hur länge kan det ta att få ordning på täppan, hmm?

Fina, fina bilderböcker

Jag går på en visuella studier / litteraturvetenskap kurs om bilderbokens estetik.

Det är en kurs som får en att vilja måla.

Eller åtminstone klotta medan man lyssnar.

Det är inte ett tecken på att jag inte är uppmärksam.

Ofta kommer jag bättre ihåg vad som har sagts på föreläsningarna när jag har anteckningar + klotter. Bara att se bilderna gör att vissa delar av vad som har sagts kommer tillbaka i minnet.

Kursen får en också att vilja köpa bilderböcker.

* * *

En del av en större bild i boken Snäll.

Gro Dahles Snäll är en bilderbok som jag blev riktigt förtjust i. Tycker om måleristilen, det där mjuka med de starka kanterna. Den oöversträngda färgskalan. Bilderna är gjorda på ett stilfullt sätt, man ser att personen kan rita riktigt på riktigt, vilket man inte kan säga om alla bilderböcker just nu. Den är vacker och har en intressant berättelse om en snäll flicka, vilket jag kan relatera till. Är dock smått oroad över slutet - blev hon likadan som alla andra? När folk menar att jag ska anpassa mig till majoritetstemperamentet brukar jag vara bångstyrig och säga "nääe, nu orkar jag inte med er".

* * *

Granpa och i bakgrunden andra kursböcker.

Så har vi John Burninghams Granpa som flera verkade ha lite problem med. En del tyckte att den var ful, andra fattade inte historien. Ja, den var lite ful på vissa ställen, men jag tyckte om de flesta av bilderna, kanske för att den naivistiska stilen passar till texten som är väldigt speciell. Texten och bilden på varje uppslag verkar ofta berätta olika historier, som om man ser en dialog från en viss dag och sedan ser en bild från en annan. Texten är kort och väcker associationer istället för att den skulle utförligt berätta. Berättelsen är ljuvlig. Den handlar om en mor/farförälder och hans barnbarn. Idyll.

* * *

Blodig bilderbok.

Vissa bilderböcker kan vara kontroversiella, så som denna. Kan man..? av Petter Lidbeck och illustrerad av Lisen Adbåge. Härligt grotesk! Skulle antagligen ha tyckt mycket om den som barn. Berättelsen handlar om hur huvudpersonen går omkring och testar på allt möjligt farligt som slutar olyckligt, så som att mata pirajor och locka håret med en borrmaskin. Sidorna varierar turvist mellan frågeställningen "kan man..?" med det påföljande svaret "Nej, det kan man inte" på varje beklagansvärd fundering som flickan försöker sig på. Exemplen innehåller vissa mer realistiskt pedagogiska frågeställningar som skulle ha varit relevant för mig som barn, exempelvis "kan man gå ut i gatan utan att se sig för?" eller det där om man kan skjuta en pil rakt upp i luften och vänta på att den kommer ner. Tja, mina pilar flög nog aldrig såpass rakt att de skulle ha träffat mig även om jag hade gjort så.. Humoristisk bok, förskräcklig och underhållande. Rubbar på förväntningar.

* * *

Till sist vill jag nämna en Ulf Stark bok illustrerad av Anna Höglund: Min syster är en ängel. Boken vann Augustpriset 1996. Visst, verket behandlar döden och hur det är att älska någon som inte finns där, men ärligt talat så var det när han klädde sig till sin syster som fick mig att fastna för berättelsen. Ja, det var ett fint sätt att bearbeta att systern inte fanns där, men dessutom får man se hur omvärlden reagerar på "könsbytet" samt hur han känner sig i peruken och den röda klänningen. Han tar själv inga problem över det hela, det var hur naturligt som helst att klä upp sig till flicka. Något störande är det att han konstaterar i slutet att han inte behöver göra det igen. Det är på sätt och vis som om Stark måste understryka att pojken nog återgår till de konventionella könsgränserna. Antagligen är poängen att han har bearbetat systerns död, men historien skulle ha mått bättre utan konstaterandet.

* * *

Fridolin och frukost?

Jaha. Framför mig sitter Frida och frestar med frukostbröd. Frida kan koka ägg på ett mästerfullt sätt och sätter dem på bröd med avokado. Dags att sluta skriva och skaffa mig lite kvällsfrukost också!

Hej sötnos?

(Klicka på bilden för bättre storlek.)

Åh vilken besvärlig bild det här blev! Hade mer detalj i rosket, men så blev färgbalansen fel och råttan var inte tillräckligt markerad. Ville nog behålla stilen enkel med råddiga penseldrag, men jag måste nog erkänna att nu är jag trött på att modifiera den och tänker gå å laga mat istället.

Jag kommer ihåg hur mommo berättat om råttor i källaren som har sprungit in i byxbenet och klättrat hela vägen upp och ut genom rockärmen. Sådant har aldrig hänt åt mig, kanske det är därför jag ännu tycker de är söta?

Valentine's day, inte speciellt enkelt

Klicka på bilden för att se den i större format.

Det här var ungefär min process denna alla hjärtans dag. Hade idéer, men de flesta tankar var endera alltför riskabla eller sådant som skulle väcka uppmärksamhet. Litet och diskret ville jag ha det, och det lyckades ju. Är glad över att jag kunde göra nånting och även det lilla kändes som en stor risk med dödliga konsekvenser. Men jag lever vidare: so far so good?

Nånting annat än det akademiska för en stund..

Det här är nu bara nånting jag bestämde mig för att göra.

Hör till kategorin "intryck" eller kanske "inre värld".

Det här är sånt jag skriver för att jag vill, inte för att nån behöver läsa det.

~ ~ ~

Hon är prinsessa i vitt med stjärnklara ögon och glittrande dräkt. Hennes ögon är sänkta mot marken. Där gror en liten växt, så skör, så tapper i senhösten. Bakom henne bullrar världen. Egentligen är hon vuxen och har ansvar och stök. Men där inne är hon liten, ensam, fryser ibland. De andra barnen gick och lekte redan, skratten hördes först i närheten men tynade bort. Kvarlämnad, nej - inte passivt, de valde det, de lämnade henne kvar. Hon har sedan länge vant sig och sitter tyst i sin egna värld. De behöver inte komma tillbaka, de får inte, hon vill inte. Men tyst och stilla hoppas hon på att någon går förbi och märker att hon sitter där, och räcker henne sin hand, och så går de tillsammans..

~ ~ ~

I dreamed I found you naked on the shore, lying there as if dead. The sound of waves caressing seashore stones and I was trying not to stare. Your body so defenceless and exposed, waves of guilt kept hitting parts of me as I contemplated how ill you'd feel at this unchosen vulnerability. Still I could not look away.

"You're beautiful", I wanted to tell you this and erase any doubt, but the discourse of empowerment chattered away in my mind about the objectification of women and problematic value structures. "Doesn't everyone need to be told they're beautiful? Never mind everyone, do you?" I touch your lifeless naked arm with the back of my hand, to be close yet not.

As I scan your body with my eyes I try to not see the most private parts of you, because you might not let me watch. I often contemplate where the secret doors might lie, where you'd let me in. A body full of secrets. Your breathing is small but even. A body not dead, just lifelessly lying down. Sand and wetness shimmers on your skin and I bend down to kiss your lips. They're cold and taste of salt and strawberries, and it's pleasant.

Hoppas vi ses igen, Finnmanga

När jag kom hem för en stund sen fanns denna tidning framför mina fötter vid dörren. Finnmanga är en tidning som publicerar personers egna berättelser ritade i mangastil. Jag har varit prenumerant för kanske lite över ett år,. Jag tycker det är oerhört fascinerande att se hurudana historier folk (ungdomar) vill berätta och hur deras konststil ser ut. Det bästa har varit tidningens kommenteringssektion i slutet där en panel ger feedback på berättelserna som sänts in. Deras kritik är nyttig och intressant, de som målar får veta vad som fungerar och vad som kunde göras bättre.

Manga är en av mina favoritstilar, jag brukar själv också måla sådant ibland. Jag hade några drömmar om att också deltaga någon dag, men å ena sidan kände jag mig lite för gammal för publiken och å andra sidan har jag aldrig tagit mig tid att göra färdigt en hel berättelse. Feedback på vad man gör är alltid nyttigt, så bara för den sakens skull skulle det ha varit bra att vara med.

Nu meddelar redaktionen att tidningen läggs ner åtminstone för tillfället. Jag hoppas på dess återfödsel någon gång i framtiden, för jag hänger inte i sådana cirklar där jag skulle få se alster så som dessa och dessutom var det alltid en glädjande överraskning att hitta den i tamburen (den utkom ganska sällan så man hann alltid glömma bort att den skulle komma). Dessutom diggar jag tidningar som publiceras av folket för folket. Sådant behövs.

Träd är att andas!

Målade av mig i januari 2010.

Jag älskar att måla. När jag målar i akryl använder jag starka färger och av någon orsak målar jag en massa träd. Får jag ett oanvänt kanvas framför mig så ser jag genast: träd!

Av någon orsak har många i min omgivning på senaste tiden talat om flyttande och att hitta lägenheter. Jag anser att jag har det mest fulländade lilla stället i studentbyn. Självmordsetta, visst, men jag lever i mitt huvud, jag märker inte att den är liten och behöver jag mer rum går jag ut på promenad vid åstranden. På våren blommar trädet utanför mitt fönster. Då doftar det söt blomdoft och hela trädet är vackert utfyllt med gulgröna blommor, man hör ljudet av dåsiga humlor, härligt! Fåglar finns det också, ibland kommer de in och det är komiskt att vakna på morgonen och se en talgoxe sitta i mitt exotiska hibiskusträd. Jag trivs här.

Men jag funderar på om det skulle vara en idé att flytta bort och vara två, för det kunde bli riktigt roligt, helt superbt! (Har dock många funderingar om detta som jag ännu processar.) På samma gång känner jag hur syret går ur mig när jag tänker på att flytta in i en betonglåda närmare centrum. Jag tror att om det finns träd inom synhåll eller på vägen in så kunde jag må helt okej, men jag förstår det inte: varför skulle nån vilja bo på ett ställe där man inte är nära förbundet med ett starkt växande liv? Att ha ett träd nära är att andas!

Som tur är Åbo en trädvänlig stad, det finns en hel del gator med träd. Och i vissa fall är jag redo att kompromissa. Man kan ju ha andra härligheter istället, som blomlådor med pelargoner eller nåt (och då kan man säkert få där brevid nån sorts litet appelsinträd också!).

Bild från Desktop Nexus Wallpaper.

Foto jag tog av julgranen vid Åbo domkyrka i december 2011.

PS: jag har också en fascination med att odla små inomhusträd, liksom hibiskusen jag nämnde, azaleor (som brukar dö varje gång jag måste resa bort för en längre tid så just nu har jag ingen), eucalyptus gunnii träd, och så har jag en poinsettia som jag försöker få att se bonsai-aktig ut.

Dagens måleriövning

Kanske borde fortsätta med detaljarbete och fixa vissa ojämnheter, men klockan börjar bli midnatt, calling it a day.

~ ~ ~
Sweet hermit.. Jag känner impulsen att bara ta din hand och dra dig med mig bortåt från alla gränser mot både tal och tystnad, vi har en rytm när vi kan andas dra in syre djupt. Kommer du ihåg när vi talade första gången på nätet och det var så roligt knäppt fantastiskt? Ord. Har vi inga fler sätt? Har vi bara väggar och pinande tystnad med många öron i rummen, ögon som undrar, en tung ljudlöshet som bryts hårt som is fastän vi skulle viska. Har vi inga ursäkter till hej eller hemliga stigar? Jag sitter alltid och funderar, försöker trotsa hård självkritik och göra mer.. Det här är svårt.

Tja, onsdag..?

Så här blev bilden jag arbetade på idag på uni. Vissa justeringar behövs, så går det när man sketchar freehand med bläckpenna, men det blev ungefär så som jag tänkte mig. Håret på den andra är inte helt utritat för jag har tänkt mig att en större solstråle skulle komma förbi ungefär där, för att betona hennes soltema. (Bilden går att klicka på för att få fram en större version där man ser detaljer.)

~ ~ ~

"Okej, okej, chansernas chans! Nu, vad kan jag säga?? .. Nej, på riktigt, hjärna, kom igång, hitta på nåt smart som säger sanning men inte är för aktiverande, liksom att säga det men inte direkt, då klarar vi av det helt säkert. ... Nämen!! Kom på nånting då!!"

Jaa, nääe.. Nå, nånstans kommer man utan det där också. Men suck vad jag är hopplös ibland!

~ ~ ~

PS: vi ska träffa polisen imorgon klockan två, vi sticker säkert från uni redan efter lunch. Det ska bli skönt att få det här med tjuven undan, så kan vi alla gå vidare mot ljusare tider, förhoppningsvis.

Full moon madness

(Kvickt gjord, hade inte så himla mycket tid idag.)

~ ~ ~
Sötare än söt när hon svarar tyst och försvinner, oemotståndligt. Men när är deadline? Jag känner på mig att nu saktar vi in, universum varvar ner, någonting annat ska hända. Ängelkorten säger ja: paus. Jag förstår inte varför och undrar om vi har tid för det här eller bara sitter i köket medan vardagsrummet brinner.
~ ~ ~
Inget klick. Facebook står kall och oberörd. Jag behåller mina meningar, leker med dem inne i magen, de hoppar upp och stöter till hjärtat. Mår lite illa ibland av hur mycket det rör sig. Jag går utanför, bakom gränser, tittar in på dem som leker offentligt. Jag tycker om det där, jag tycker om detta också.. Jag säger oftast ingenting. Det känns inte meningsfullt och önskvärt att försöka med det längre.
~ ~ ~
Kollapsar på sängen. Ful rund skiva stör mig, glor från himlen, full är den. Ligger stilla men går av och an: kanske jag inbillar mig, kanske inget är sant, vad är sanning, vad ska jag göra..

Målar i tystnad

Jag ska bara måla för en liten stund.

...

*tittar upp* VA!? Är klockan över midnatt!??

Är fortfarande inte nöjd med hur det ser ut, men någonstans måste man sätta punkt.

Hittar inte ord för mer idag. Allt är som vanligt. Vi fortsätter imorgon.

God natt.

Tänker. Målar.

Resultatet av dagens måleriövning.

Det värsta med att bara måla delar är att man så gärna skulle fortsätta måla ett helt porträtt. Har inte tid. Måste äta nåt och ska göra mig redo för att träffa kamrater. Sitter och funderar. Kartor är bra, men de betyder inget om man inte aktiverar sig. Jag ska aktivera mig.

"There is a magical, elusive and dreamlike quality inherent in this relationship which is likely to arouse some very strong erotic feelings..."

"But one of the things which has brought you together is a deep need in you both for change and the breaking of old ties and attitudes..." 

"Many important changes are likely to be set in motion in both of you through your attraction for each other, for there is a quality of unpredictability in your partner which both fascinates and threatens you. In her company you may experience considerable anxiety and unease around your ability to communicate your ideas to others..."

Stress, redan?

Det stressar mig att ha för mycket att göra, att ha för många små projekt som inte hör ihop. Så istället för att ta itu med dem med kaos inuti mig målar jag en stund. Försöker hitta lugn.

Folk fungerar olika under stress. Jag bara låser mig och allting går saktare. Ska undvika sånt jobb som kräver att man tar itu med väldigt många olika sorters saker på en gång, sådant som inte går att sortera under ett tema. Det där med att kvinnor är bra på multitasking är nog en lögn. Personlighetsdrag måste det ju handla om. Eller kanske jag inte är tillräckligt kvinna.

Det gör inget om 4 av 6 projekt inte blir av. Men jag vill. Jag ska. Envis är jag. Nu, arbeta!


PS. Temat påminner mig om denna tolkning av våra kartor.. och ja, visst är jag fascinerad.
~ ~ ~
Because you are a realistic and sensitive person, deeply concerned with the immediate needs of others and well-grounded in ordinary living, you are bound to feel safe and secure with your partner's own pragmatic and sensible approach to life. The two of you have few illusions about the effort needed to build a solid relationship, and both of you are prepared to work hard for what you want from love and from life, for you are cautious souls who expect nothing for free. You are also attracted by your partner's more rational and reasoning attitude toward problems and conflicts, and the clear and lively qualities of her mind stimulate and fascinate you.
~ ~ ~
Det här är bara en aspekt, det fortsätter med annat, så som "The two of you also have the ability to laugh together" och "Your relationship tends to bring a quality of playfulness and vitality out of both you and your partner", med mera.

Nnnnneeejjjj.. Dammkornen vann!

Sketchade just snabbt det här. Jag ser lite ut så här just nu. Varför? För att jag bestämde mig igår för att idag skulle vara min stoooora städningsdag.

Hur mycket har jag städat?

Noll. Nada. Inte ett dammkorn har flyttats på.

Har istället gått igenom månader och månader av facebook statusar som måste rensas före jag byter till timeline layouten. Har funderat på allt som hänt, sörjt över spilld mjölk och tittat på kartor och funnit att ja - vår vertex är på vår descendant, "fated". Det visste jag väl! Det kände jag av redan första gången vi möttes. Okej, så vi skulle sätta igång en process i varandras liv. Vadå, ska vi stanna här, eller? Känner du av vad vi var förut? Det var fint, vetdu! Vah, ska jag stanna här i den här verkligheten och det här livet..? Men hej, visst borde vi göra mer, njuta, skapa nåt bra..?

Kreativa kurser och sen kurser från helvetet..

Försöker limma fast en bild på en hal mapp, med gesso. Note to self: börja med att måla gesso på mappen, no doubt fungerar det mycket bättre. Men jag har hörnet i press nu (se bild ovan), hoppas det håller.

Hade stora planer för vampyr-portfolion också då när vi hade den kursen, men livet gav mig några skarpa sparkar då, så det var riktigt tillräckligt att bara få portfolion gjord. Tar igen förlorad tid i den här kursen istället.. Har det roligt, helt enkelt.

Den hösten gjorde mig till en kämpe för humana kurser som tar i beaktande att livet händer åt studerande också, man kan inte räkna med att allt vi behöver hantera är stress och pengalöshet och sådant som går att förebygga med studenthälsan. Kurser som går många månader i streck och kastar käpp i hjulet för fortsatta studier är ett rent helvete. För mig gick faran över och vår långa kurs i litteraturhistoria gick riktigt bra. Men det kunde ha blivit väldigt annorlunda.

Nåja, men tillbaka till det roliga..! Jag ska fortsätta lägga ut gesso och hoppas på att det här fungerar, för jag är väldigt otålig att få börja sätta ihop alla delar nu! (Det fattas visserligen ännu några skriverier, men det ordnar sig.)