tisdag 6 mars 2012
Inre strider
Jag vill tro att orsaken till att du inte ser på mig så ofta, att du inte möter mina ögon lika hungrigt som jag söker din blick, beror på att du vet att jag kommer att se rakt in i dig och se allt. Jag vill tro att orsaken till din tystnad ligger i att jag kommer att fånga dina ord, hålla dem i bur och kräva mer. Jag tar min dumma avundsjuka och gräver ner den i parken utanför medan jag sitter här och skriver på min uppsats. Stirrar på träden, stirrar på skärmen. Försöker glömma fantasin om att dra in din kroppsdoft i mina lungor, in i mitt jag, min livsenergi. Jag skulle luta mig framåt som en vampyr och hitta det sårbara blottade stället där din nacke går ner mot nyckelben och andra ben och jag.. ja, väntas nu, har en uppsatsdeadline att skriva på, ju.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
vet du vad Jennifer, du hör nog hemma på 1800-talet. Förstå mig nu inte fel, men dina texter har ju alla romantikens drag: kärlek och längtan, natur, skräckromantik... It's perfect! Och vad innehållet gäller så finns det en stor chans att du har rätt, för du har en förmåga att nästan se genom alla, du ser sånt där som man kanske inte ens själv är medveten om :) hoppas man kommer över rädslan inför det.
SvaraRaderaXD Haha, litteraturhistorisk analys, jag gillar!! :D Good point, too. Sounds good. X) Och åh, det gjorde mig så glad att läsa det där. :D <3 <3 No doubt har situationen i fråga sina komplexities, men jag har hopp, är bara lite frustrerad över att jag inte själv kommer på nån bra action to take som inte skulle vara jäääätteriskabellll.. nåjo. Nu går he brra eventually. :P
Radera