Fina, fina bilderböcker

Jag går på en visuella studier / litteraturvetenskap kurs om bilderbokens estetik.

Det är en kurs som får en att vilja måla.

Eller åtminstone klotta medan man lyssnar.

Det är inte ett tecken på att jag inte är uppmärksam.

Ofta kommer jag bättre ihåg vad som har sagts på föreläsningarna när jag har anteckningar + klotter. Bara att se bilderna gör att vissa delar av vad som har sagts kommer tillbaka i minnet.

Kursen får en också att vilja köpa bilderböcker.

* * *

En del av en större bild i boken Snäll.

Gro Dahles Snäll är en bilderbok som jag blev riktigt förtjust i. Tycker om måleristilen, det där mjuka med de starka kanterna. Den oöversträngda färgskalan. Bilderna är gjorda på ett stilfullt sätt, man ser att personen kan rita riktigt på riktigt, vilket man inte kan säga om alla bilderböcker just nu. Den är vacker och har en intressant berättelse om en snäll flicka, vilket jag kan relatera till. Är dock smått oroad över slutet - blev hon likadan som alla andra? När folk menar att jag ska anpassa mig till majoritetstemperamentet brukar jag vara bångstyrig och säga "nääe, nu orkar jag inte med er".

* * *

Granpa och i bakgrunden andra kursböcker.

Så har vi John Burninghams Granpa som flera verkade ha lite problem med. En del tyckte att den var ful, andra fattade inte historien. Ja, den var lite ful på vissa ställen, men jag tyckte om de flesta av bilderna, kanske för att den naivistiska stilen passar till texten som är väldigt speciell. Texten och bilden på varje uppslag verkar ofta berätta olika historier, som om man ser en dialog från en viss dag och sedan ser en bild från en annan. Texten är kort och väcker associationer istället för att den skulle utförligt berätta. Berättelsen är ljuvlig. Den handlar om en mor/farförälder och hans barnbarn. Idyll.

* * *

Blodig bilderbok.

Vissa bilderböcker kan vara kontroversiella, så som denna. Kan man..? av Petter Lidbeck och illustrerad av Lisen Adbåge. Härligt grotesk! Skulle antagligen ha tyckt mycket om den som barn. Berättelsen handlar om hur huvudpersonen går omkring och testar på allt möjligt farligt som slutar olyckligt, så som att mata pirajor och locka håret med en borrmaskin. Sidorna varierar turvist mellan frågeställningen "kan man..?" med det påföljande svaret "Nej, det kan man inte" på varje beklagansvärd fundering som flickan försöker sig på. Exemplen innehåller vissa mer realistiskt pedagogiska frågeställningar som skulle ha varit relevant för mig som barn, exempelvis "kan man gå ut i gatan utan att se sig för?" eller det där om man kan skjuta en pil rakt upp i luften och vänta på att den kommer ner. Tja, mina pilar flög nog aldrig såpass rakt att de skulle ha träffat mig även om jag hade gjort så.. Humoristisk bok, förskräcklig och underhållande. Rubbar på förväntningar.

* * *

Till sist vill jag nämna en Ulf Stark bok illustrerad av Anna Höglund: Min syster är en ängel. Boken vann Augustpriset 1996. Visst, verket behandlar döden och hur det är att älska någon som inte finns där, men ärligt talat så var det när han klädde sig till sin syster som fick mig att fastna för berättelsen. Ja, det var ett fint sätt att bearbeta att systern inte fanns där, men dessutom får man se hur omvärlden reagerar på "könsbytet" samt hur han känner sig i peruken och den röda klänningen. Han tar själv inga problem över det hela, det var hur naturligt som helst att klä upp sig till flicka. Något störande är det att han konstaterar i slutet att han inte behöver göra det igen. Det är på sätt och vis som om Stark måste understryka att pojken nog återgår till de konventionella könsgränserna. Antagligen är poängen att han har bearbetat systerns död, men historien skulle ha mått bättre utan konstaterandet.

* * *

Fridolin och frukost?

Jaha. Framför mig sitter Frida och frestar med frukostbröd. Frida kan koka ägg på ett mästerfullt sätt och sätter dem på bröd med avokado. Dags att sluta skriva och skaffa mig lite kvällsfrukost också!

Kultyyr, livet är en fest, yo!

Jaja, först går man på Picturas vernissage på onsdagen och njuter av deras goda mat, vin och helt otroliga bilder..

Dåligt foto på superbra foton. Gå se dem i Arkens aula.

Nästa dag såå fin kvinnodagskoncert på Sibeliusmuseumet.. Först förelästes det om historiens kvinnokompositörer och sen var det koncert. Det kändes som om den första sångaren väckte alla mina celler till liv igen, det var helande och mycket njutbart.

Föreläsare från Turun Yliopisto och en helande sångerska.

Och idag Prosa - Muusa - Prometheus möte om samarbetad fest! Exciting!! The power of literature unite as ONE!

..och avslutningsvis idag katt vs fejs fest hos två fiskar som fyller år omkring nu.

Katt i kamoflerande ljus. Kattöron från Leasstudio.

Kommer att sitta hela veckoslutet i Arken och förbereda inför kurser och läsa på tent. Kanske man klarar sig igenom ytterligare ett veckoslut utan fritid tack vare dessa andra uppiggande händelser.

Splittring

Får nyheter och blir arg. Så arg att man mår illa. Vem vill vi ha? Den som fick ros, den som vi älskar, den som är karismatisk och rolig och modern och relevant. Vi sitter vid bordet och fräser. Sedan suckar vi uppgivet: om det inte lyssnas inom kretsen, varför skulle vår röst göra en skillnad? Tänker på tomheten. Om ljus försvinner och vi är kvar med bara en som har dörren öppen. Hemmet som splittras, värmen som sakta tynar ut, kurser som blir färre och torrare. Kampen om konsten som pågår medan vår entusiasm dör bort.

Det här handlar inte om realism och måttlighet, jag skriver om reaktioner och känslor. Jag och andra hoppas på att vi får behålla vår ros genom andra sätt framåt. Det öppna universitetet ska få feedback: vi vill ha kurser som inspirerar!

Jag också mina egna agendor. Jag vill se rosor blomma på bästa sätt, det är viktigt att rosor äger glädjeskratt och lever i ljus ljus ljus! En ljus verklighet. Man får bara hoppas att det inkluderar oss (mig).

Kalle Anka och den föråldrade kvinnosynen

Rädda barnen från Kalle Anka? Jag kommer ihåg hur förargad jag var över hur de karaktärer som jag annars identifierade mig med - Knatte, Fnatte och Tjatte - betedde sig mot flickscouterna och Kajsas systerdöttrar. Deras hån och iscensättandet av dumma könsroller. Det var löjligt och fel, tyckte jag, och jag kände mig avvisad och utstött ur den gemenskap jag ofta kände med de tre små pojkankorna. Men i nästa berättelse var det förlåtet, jag kunde vara Tjattig igen. Jag minns inte hur gammal jag var, men någonstans där mellan lågstadiet och högstadiet.

Jag kommenterade på Lady Dahmers inlägg så här:
Jag är nog med i gruppen som läste det som liten och har ändå vuxit upp till en normbrytande feminist. Jag vet inte hur det är med de riktigt små, men när jag var där kring 12 så var jag nog medveten om att Kalle Anka lekte med stereotyper och speglade olika sorters roller, inte tog jag det som en sanning om hur jag ska vara eller som en beskrivning av "normal verklighet". Underskatta inte barnen.


Visst blir vi socialiserade som små och lär oss roller, men jag tycker att tricket är att lära ut så många roller som möjligt och frihet och förmåga att välja själv. Vissa personer är väldigt Kajsa-Ankiga, andra är Tjattiga, det är inte rättvist att neka folk att spela "traditionell kvinnlighet" med pink om de tycker att det är roligt, det viktiga är att vi får välja och att samhället inte skuldbelägger personer för den roll de väljer. Det är frihet. Det är jämlikhet.

Så länge det finns andra rollmodeller omkring flickbarnen så kan de väl inte växa upp och tro att de ska bli Kajsor. I dagens samhälle ser vi många starka kvinnor som alternativ till den mjukare versionen, är det ens möjligt att växa upp till en 50-tals husfru mera? Det blir inte heller bättre av att vi byter ut 50-tals husfrun mot en G.I. Jane, då sitter vi fortfarande fast i samma gängor.

Jag hör till dem som tycker att om vi vill ha ett annorlunda samhälle måste vi börja med vår verklighet, inte med konsten. Konsten anpassar sig till samhället. Det är svårt att säga vad barn förstår och lägger vikt på, det viktiga är att vi ger dem verktyg att bearbeta och behandla sin verklighet. Att vissa personer är noga med att vara smala och vackra, tja, det är deras börda, deras normer, det är inte alls självklart att barnen lär sig från tidningen eller fiktionen att det är så man ska vara. Jag skulle hellre sätta skulden på verkligheten som ger tyngd och värde åt denna fantasi.

Sånt som man gör på veckoslutet istället för att städa..

1. Favoritbok i barndomen?

Narnia. Jag och syrran samlade på bokserien.

2. Vad läser du just nu?

Kurslitteratur, bibbaböcker (se nedan), Tiger av Mian Lodalen.

3. Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?

-

4. Dålig bokvana?

Börjar läsa, hittar annat som fascinerar, återvänder inte för att läsa färdigt.

5. Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?

Ett par böcker om att skriva, Skämmartecknet av Lene Kaaberbøl.

6. Har du en läsplatta?

Ja. <3

7. Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?

Slalom all the way, baby. Det är sällan som en bok äter upp mig helt och hållet.

8. Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?

Nej.

9. Sämsta boken du läst i år?

Tyckte inte om Tomas Indal av Mikael Lybeck. Tidsandan, handlingen, karaktärerna, språket.. Inget av dessa intresserade mig.

10. Bästa boken du läst i år?
Svårt att komma ihåg vad jag läst.. Tyckte mycket om Cirkeln (M.Strandberg, S. Bergmark Elfgren). Diktsamlingen Husfrid av Sonja Åkesson fasnade jag för förra månaden. Janson's History of Art var ljuvlig också, den läser folk i konstvetenskap.

11. Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
När jag har tid så kan jag börja läsa nästan vad som helst av ren och skär nyfikenhet.

12. Vilken är din läsebekvämlighetszon?

Barnböcker (text + illustrationer = <3), ungdomsböcker (inte hetero pojkböcker) oftast med magi/mystik eller LGBTIQ, lesbisk romantisk erotik, diktsamlingar som berör, böcker med vetenskapliga teorier inom humanistiska ämnen eller kvinnovetenskap / gender studies.

13. Kan du läsa på bussen?

NEJ. *spyr*

14. Vilken är din favoritplats att läsa på?

Spelar mindre roll, är ju inne i boken. Vad jag får vara tillräckligt i fred och platsen inte är för vacker (för då vill jag måla)..

15. Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?

Om den är ny, ta hand om den så gott det går utan att vara crazy about it. Lämna den tillbaka efter ett år för efter det glömmer jag att den är ute på vift.

16. Viker du hundöron i dina böcker?

Nej!

17. Skriver du någonsin i bokens marginaler?
Nej. Jag vill inte komma ihåg vilka dumma tankar jag hade, får ångest, är självkritisk. Dessutom får jag det inte att se snyggt ut, får estetik-ångest. Är fascinerad av folk som skriver och streckar under i sina böcker, tycker det ser fint ut..

18. I studierelaterade böcker då?
Nej.. Det kunde störa folk?

19. Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?

Engelska, helt klart. Undantaget är poesi, då helst på svenska.

20. Vad får dig att älska en bok?

Temat och språket tror jag..

21. Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?

Direkt eller via bloggen? Här räcker det att jag har tyckt om den. Direkt åt någon annan, då ska det nog vara relevant till deras personlighet/tycke/vad de sysslar med just nu.. eller om boken var riktigt bra.

22. Favoritgenre?

Fantasy i olika former (speciellt crossover/allåldersböcker), modernistisk poesi, illustrerade barnböcker (med ordentlig berättelse, inte alltför låg åldersinriktning)..

23. Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?

Skräck.

24. Favoritbiografi?

Räknas David Lynch Catching the Big Fish?

25. Har du någonsin läst en självhjälpsbok?

Åh, många. Tänkte i yngre år söka in till psykologin, men det medicinska passar mig inte alls (och egentligen är det inte det som är min huvudsakliga passion). Fascinerad av människor och helande. Har dessutom new age bakgrund och inom den genren räknas nästan varje bok som självhjälp.

26. Vilken bok i din bokhylla är du mest stolt över?

Lord of the Rings trilogin i välanvänd jättetjock pocketformat. Bryr mig inte så mycket om att ha gamla böcker eftersom jag inte idealiserar någon från historien just nu, men det är min dröm att senare ha en gammal vacker version av Alice in Wonderland.

Kreativa kurser och sen kurser från helvetet..

Försöker limma fast en bild på en hal mapp, med gesso. Note to self: börja med att måla gesso på mappen, no doubt fungerar det mycket bättre. Men jag har hörnet i press nu (se bild ovan), hoppas det håller.

Hade stora planer för vampyr-portfolion också då när vi hade den kursen, men livet gav mig några skarpa sparkar då, så det var riktigt tillräckligt att bara få portfolion gjord. Tar igen förlorad tid i den här kursen istället.. Har det roligt, helt enkelt.

Den hösten gjorde mig till en kämpe för humana kurser som tar i beaktande att livet händer åt studerande också, man kan inte räkna med att allt vi behöver hantera är stress och pengalöshet och sådant som går att förebygga med studenthälsan. Kurser som går många månader i streck och kastar käpp i hjulet för fortsatta studier är ett rent helvete. För mig gick faran över och vår långa kurs i litteraturhistoria gick riktigt bra. Men det kunde ha blivit väldigt annorlunda.

Nåja, men tillbaka till det roliga..! Jag ska fortsätta lägga ut gesso och hoppas på att det här fungerar, för jag är väldigt otålig att få börja sätta ihop alla delar nu! (Det fattas visserligen ännu några skriverier, men det ordnar sig.)

Fokuserad

Gjorde några anteckningar igår under disputationen:
- Läs och research Utopia av Thomas More, kommer antagligen att vara nyttigt för mina intressen.
- Ellen Rees och bitextualitet. Tycker om teorier och termer!

och ..längtar till närhet, att känna doften av din hud, söka sanning djupt i feromonernas universum.. Nej, inte helt koncentrerad under hela tillställningen. Låter säkert klyschigt också, men det var verklighet. Kommer ihåg att (tarot)korten sade för en tid sen att det är mest sannolikt att förändring händer genom ett sorts okontrollerat mod, att i misstag göra mer, impulser som inte kontrolleras. Kanske lite så som då.. Jag försökte säga mer, fick ur mig nånting, och i slutet snabbt reflexartat svar rakt på sak. Att vara rädd men bara kasta ur sig saker. Mod utan mod, sort of..

Sketchar och tänker och somnar..

Sketchar i Photoshop medan jag funderar över steg och sätt. Känner mig positiv. Jättetrött. Har inte sovit tillräckligt/ordentligt under veckan. Imorgon tidig väckning för att höra på litteraturvetenskapligt intressant disputation.

Korten menar att jag borde måla mer, öva och bli bättre, och minska skräpet i mitt liv. Har mycket skräp, ska försöka kasta ut mer sånt under veckoslutet.

Köpte en utblommad Cattleya för några dagar sedan (till nedsatt pris av 5 eur), ska försöka få den att trivas och blomma. Det är roligt att få se hur blommorna ser ut sedan! Det är som att köpa en överraskning åt sig själv. Men först måste jag få den att trivas, alltså..

Stämningen på ÅAs litteraturvetenskap..

Bilderna är från denna tumblr.

Bitter. Vi hade vampyrkurs och barnlitteraturteori, häxkurs är på kommande. Vad får vi nästa år? Senaste ord om det: inte mycket. Och efter det: humanistflum på högsta nivå när många ämnen försöker dela kurser. Tur att man hann få grunderna i litteraturvetenskap före det nya systemet. Bättre att ha pengar än kvalitet är det nya mottot vid Åbo Akademi.

Fruktsamma intryck

(Plan #2, failed. Det ser kanske passivt ut, men jag är nog up to no good.)

En lärare vi hade idag associerade jag starkt till körsbär, jag såg körsbärsträd i lätt solljus framför mig när jag betraktade henne. Det var intressant. Känner att en annan lärare är som blommande äppelträd, hon är sommar, hon har sprudlande energi. Och så finns den där som är som kanel, stark och mystisk och varm, och som den klarblåa öppna himlen med några få alldeles vita moln.

Har hört mera nyheter om vilken framtid planeras för humanistiska fakulteten. Min reaktion är för arg, jag hittar inga ord att uttrycka det. Inga mer moln, få frukter, vad ska vi göra?

En utsugande humanistjävel, en börda för samhället!

Det ska vara lönsamt.

Det är vi, men på lång sikt. Ni märker inte att vi är borta förrän det inte finns experter att konsultera. Då står ni där med Solveig von Schoultzs diktsamling och skulle vilja säga något om vårt finlandssvenska kulturarv, men av de "konstpersoner" som finns att ta till har endast en riktigt liten del haft tillfälle att fördjupa sig i en av de minst uppskattade litteraturformerna idag: diktkonsten. Och någon vann nobelpriset i litteratur. Jaha, vem vet någonting om författaren och kan ge kommentarer till YLE? Anyone..?

Men det är okej, vi har ju annat att köpa och göra livet roligt med. Vi förlorar kultur och historia, vi förstår inte längre lika mycket och ser inte lika många infallsvinklar, men det är okej. Det är bara nuet som räknas. Och pengarna. Dom räknas extra noga.

"Nedskärningarna kommer ganska snabbt att märkas i klassrum, på tidningsredaktioner och på radiokanaler. Det är här som våra studenter placerar sig, så det här är en sak som kommer att beröra hela Svenskfinland." Så säger Mia Österlund i YLE intervju. Jag säger så här: vi är inte Steve Jobs, vi skänker inte miljoner till universitetet, men vi är er vardag. Hur vill ni att er vardag ska se ut i framtiden?

I ett samhälle där allting ska vara lönsamt hade jag naivt levt i hopp om att åtminstone universitetet värnar om de högre värdena, det där med kunskap och kvalitet, kulturarv och kulturliv. Eftersom vi inte är tillräckligt framgångsrika skjuts vi i foten och förväntas springa fortare. Alternativt slås ämnen ihop och vi förlorar djup och kunskap i processen. Är ÅA i ekonomisk kris eller handlar detta om att ge in för populära värderingar om livets lönsamhet? Vad är det ÅA värderar egentligen?

Läs också: Fridas inlägg om kulturämnenas lönsamhet.

Och Satus inlägg om demonteringen av litteraturvetenskapen.

To queer or not to queer?

Funderar på flickkursen: vad ska jag skriva för vampyrdelen och hur ska helheten bli och se ut? Ibland hjälper det att måla medan man funderar, det här är en visuell representation för hur jag känner om vampyrflickan just nu. Kanske hon berättar åt mig vad jag ska skriva om, lite senare, just nu är hon tyst.. (Det finns mycket att skriva om, så jag försöker känna mig framåt till vad mitt one and only topic är den här gången.)

Det finns mycket att säga om vampyrer och det queera, men är det bra att jag skriver om sådant jag kan mycket om eller borde jag öva på andra perspektiv?

Sonja Åkesson: Husfrid

Kent Fernström läser Vara vit mans slav.

Efter att jag fördjupat mig i Sonja Åkessons diktsamling Husfrid för en kursavslutning känner jag att jag inte kan lämna henne utan att skriva något litet först. Det var hon som skrev Äktenskapsfrågan, eller Vara vit mans slav som den också kallas. Jag gillar sättet Kent Fernström läser dikten, tycker det passar så. (Se video ovan.)

Kvinnodikter, kvinnoupplevelser, kvinnospråk.. Åkesson skriver så bra från kvinnans position, det går att relatera till vad hon säger fastän diktsamlingen utgavs 1963, för nästan 50 år sedan. Fortfarande kämpar vi med samma könsbundna reglerande traditioner och söker sätt att bara vara oss själva. Enn Kokk säger litet om hur dikten gjorde intryck på den tiden, i en tid "som fortfarande till stor del var hemmafruarnas tid", och jag försöker föreställa mig hur det kunde ha varit men har egentligen ingen aning. Det var före min tid. Mycket har förändrats, det är som om vi monterat ner huset men strukturen står ännu kvar.

Läste i Nordisk kvinnolitteraturhistoria (4:de delen) om hur hon använde sig av ett kvinnospråk: enligt undersökningar talar män och kvinnor olika, kvinnor använder fler adjektiv så som "härlig" och pratar mer inom privatlivet än i offentligheten. Det är viktigt att man gör saker på "kvinnosätt", eftersom sådant har ofta blivit nedvärderat i historien. Nordisk kvinnolitteraturhistoria är förresten rysligt intressant läsning, rekommenderas för varje litteraturhistorieintresserad person.

Det finns någonting oerhört tilldragande i Åkessons vardagspoesi, kanske för att den innehåller ironi och kritik, men jag gillar också bildspråket och hur dess teman behandlas. Och så gillar jag naturligtvis sådana dikter som låter mig analysera meningen av ett fat och komma fram till att.. tja, här är dikten först.

Fatet.

Hjärtans gärna ramlar fatet i sjön. Fatet kan segla, är en hejare på att dyka, att ta sig fram, såväl som till lands som till vatten. Fatet är som en fågel, fastän flatt. Det glänser som olja glänste förr i Turkiet. Det tror att det glänser så. Det hoppar och dyker, ropar till alla det möter. Det ger sig upp mot himlen, under molnen, det glänser bland molnen. Ett sjuflytande-flygande fat. Snart landar det i grantoppen, fnittrar och vinkar däruppe, blänker som ett skatbo. Fatet är som en fågel som är ett fågel-bo. Som är en båt utan last eller frakt. Som sitter på grantopparna på vågtopparna och skrattar så det skakar. Som bråkar som ett barn när det inte får som det vill. Ett ganska bortskämt fat. Men glatt. Ett solskensfat, egentligen. Men flatt. Ett fat.

..Ja? Det finns belägg för att dra parareller från fatet till ett livsglatt barn, ett flickebarn tycker jag, inte bara för att Åkesson skriver mycket från ett kvinnoperspektiv, men också för att fatet fnittrar (vilket kunde vara en ung pojke också, men:), fatet kunde vara en yngre variant av kvinnosymbolen skålen. Både fat och skål serverar mat (traditionell kvinnoroll) och är hemobjekt. Kommer barnfatet att växa upp till en kvinnoskål? I denna tolkning skriver Åkesson om både frihet och bundenhet på samma gång. Fatet är fritt och inget verkar hindra dess glädjefulla liv, men det är ett fat, det har en form och en roll som den är bunden till.

Jag slutar här och tillägger att jag blev lite hooked på hennes dikter och överväger att köpa boken Vara vit mans slav : och helt andra dikter i urval av Jenny Tunedal. Det står att boken innehåller kommentarer och efterord, jag är väldigt nyfiken!

Studerar?

Trollig och mestadels naturell på insten på en lördag. Sitter här med Frida och ska skriva om hur Dostojevskij använder sig av storstadsmiljön i sin roman (den romanen av the big D). Hittills har vi varit extremt produktiva (*host*), men det är i högsta grad mysigt att sitta här med kaffe och parlera. Solen kommer sakta in genom fönstret, lyser upp blad och stolar, och vi är hungriga och ska hämta mat från Subway. Efteråt ska jag tackla Dostojevskij och ha helt ledig dag imorgon, det blir fruktansvärt tungt om man studerar dag efter dag utan paus.

Jag har inte läst hela Brott och straff. Planerar nog att göra det.. någongång. För att jag är litteraturvetare och det hör till och kanske man missar något otroligt om man inte läser den. Men inte idag.

PS: Här finns 3 andra littvet-relaterade personer på Arken på en lördag. Vi är lite sådana.

Mysig lörd.. fredag!

Vissa av oss samlades i det familjära hörnet i Arken idag. Det kändes som lördag, tomt, där fanns bara vi som arbetade på med dikter, alla andra var ute på vift. (Having fun, hopefully?)

Vi satte lite Essence of Mumin i vårt kaffe och hittade alla trokéer och daktyler i en vacker dikt som kunde handla om sorgsen kärlek; "skall jag dig glömma, du, som gav purpur, vårbris och toner åt livet engång!" (K.A. Tavaststjerna) Tyckte mycket om den, även om jag hellre skulle läsa den som en frågeställning istället för ett påstående. Jag är nog inte alls kvick att glömma, helt tvärtom.

Sedan blev det överraskning!! Och Malin hade egen bulla med också! Tidigt födelsedagskalas alltså. Fick en väldigt, väldigt thoughtful gift som kombinerar minnen och glädjen över att få dricka riktigt gott kaffe! <3 Happyhappyhappy!

Daktylerna warped our minds så mycket att efter en stund blev vi och tittade på S & M, Madonna och annat roligt. Har läst en musikvetenskaplig analys av Madonna-videon, skulle vara roligt att läsa mer om sådant!

Eventually så fick vi call it a day och Malin reste åt sitt håll medan Frida och jag shoppade för viktiga saker så som ficklampor och knappar. (Ändå kom jag hem med annat också? Oj?) Solen gick ner..

..och jag fick en pretenious art shot av Frida på vägen hem, jee!

Filmveckoslut: Midnight in Paris / Bumblefuck, USA / Mary Lou

Såg en massa film på veckoslutet. Skulle gärna ha sett mer av Vinokinos utbud, men jag lever på studentbudget, så lite får man kompromissa.

* * *

Gick först på vanlig bio med Frida och såg Midnight in Paris. Romantisk komedi i Paris (av Woody Allen), det låter kanske horribelt, men den var ganska innovativ, rolig och fin. Det blev klart redan i början av filmen att huvudpersonen Gil och hans fästmö Inez är inget att hurra för. Hon visar förakt för honom (och är annoying). Han har valt det säkra före hjärtats väg men börjar vakna upp för att han vill göra annat med sitt liv än tjäna lätta pengar och ha en fin men opassande fru. Good for you! Så börjar det roliga: han hittar ett sätt att resa till den tidsperiod som han tycker är den bästa tiden i Paris och han träffar en mängd konstnärer och författare och det är väldigt roligt, och härligt! För en litteraturvetare med konstvetenskap som biämne var detta himmelskt!

Positivt: Gil växer genom filmen. Det andra förhållandet illustrerar hur viktigt det är att hitta ett  förhållande som passar även när man är helad från vissa issues, för ibland attraheras man på grund av vissa sår och helar den ena sitt sår så kan det splittra relationen.

Negativt: Gil har några vissa Woody Allen drag som kunde ha tonats ner litet speciellt i början. Inez blev en karikatyr istället för person - var det nödvändigt att vara så övertydlig gällande allt hon gjorde?

Se trailern här.

* * *

Bumblefuck, USA heter en av Vinokino-filmerna jag lyckades se detta år. Alexa reser från Amsterdam till nåt ställe i USA där hennes vän Matt har gjort självmord. Hon kommer dit och börjar filma en dokumentär om hur det är att vara gay i staden. Hon är självständig, mer den tysta sorten, och gör crazy things som att klättra in genom en persons fönster trots att personen sagt att den är upptagen idag. Hon hyr ett rum av nån typ som ser ut att tycka om henne lite för mycket. Hon har sex med nån annan typ, men faller för konstnären Jennifer och freak förstås out över att hon (Alexa) har känslor och blah.. Det har inget att göra med att det är gay-känslor, hon är bara lite omogen eller oerfaren. Det var en vacker film. Slice of life. Dock inte en som jag kommer att minnas länge. Det intressantaste tyckte jag var dokumentären hon gjorde, det som folk berättade.

Positivt: Väldigt skrämmande våldtäktsscen. Realistiska porträtt av människor utan påtvingad dialog. Presenten i slutet ruled, det var omtänksamt och ljuvligt. Jennifer var en intressant karaktär och hade mer sense, så det blev någon sorts balans.

Negativt: Kall självupptagen huvudperson som kanske eller kanske inte blev något bättre i slutet.

Se trailern här.

* * *

Mary Lou. Tyckte den var väldigt tragisk, men gjord på ett spännande sätt med sångnummer à la Glee och psykologisk plotline. Den är en serie i 4 episoder, gjord för tv, som vi såg i ett på Vinokino-tillfället. Handlar om en pojke Meir vars härliga mamma plötsligt packar sina väskor och lämnar honom och pappan. Meir försöker förstå och klara av händelsen genom att söka ledtrådar och hitta på historier om vad som hade hänt henne. Han växer upp med Shuli, en flicka med en egen tragisk familjebakgrund. Sedan dyker den hotta Gabriel upp och både Meir och Shuli faller för honom. Gabriel blir ihop med Shuli och är homofobisk mot Meir, men bakom fobin döljer sig rädlsan för hans egna begär. Relationsdramatik följer.

Positivt: Att Meir och andra klär sig till kvinna framställs inte som ett problem, även om en del karaktärer har problem med det. En relation där det finns lite över 10 års skillnad mellan partnerna framställs inte som ett problem, snarare är det det vettigare, hälsosammare valet och en helt normal kärleksrelation. Filmen var så rörande att vid vissa ställen kunde jag höra en man som satt på min rad snyfta. Många olika porträtt, olika typs människor. Tog upp temat om våld emot folk som inte klär sig enligt normen. Karaktärerna och händelserna var för det mesta mångdimensionella. Meir växer och når självinsikt, filmen leder någonstans och berättar en hel historia.

Negativt: Kunde vara längre, mer detaljerad, för där hände så mycket och vissa saker blev bara ytligt behandlade. Det är lite luddigt om Meir fattar hur han påverkade sin vän så att det ledde till hans död. Vissa sånger var kanske lite för långa, men det kanske beror på min smak.

Se den inhemska (israeliska) trailern här.

* * *

Dearest Butler

Tillbaka till vad vi ska läsa för kursen litteraturteori. Har länge tänkt läsa Judith Butler istället för att bara läsa om henne, hon är ju genial, men oj, det är inte alldeles lätt text att komma igenom. Har börjat på kapitel 1 och försöker fundera ut om hon talar om konstruerad kategori "kvinna" bara i ett politiskt sammanhang (hur det används/skapas där), eller om hon menar det helt allmänt; att det inte är vi/samhället som skapar "kvinnor" utan det är politiken/systemet som gör det. Jag räknar med att hitta nån sorts smart förklaring på det hela på internet senare...

Unga kvinnor och bröd i sjukyran

Little Women är en awfully lång bok. Det var roligt i början, men bara 3 kapitel in så väntar jag på att den ska gå framåt.. mycket framåt.. nära slutet framåt. Lyssnar på den på Librivox, tycker inte att läsaren lyckats bra, men den var snabbast att hitta. Är sjuk, you see, och ligger och vilar hela tiden, orkar inte hålla i en bok eller fokusera på text, så audiobok är bäst.

Jag tror att vid något ställe slutade karaktärerna verka som riktiga människor och därför tappade jag intresset. Eller så clash:ar jag så väldigt med deras idéer om hur kvinnor ska vara att jag är för irriterad för att kunna se dem som personer istället för dogma. Är förstås väldigt förtjust i Jo, men jag vet hur det slutar, goodbye lesbian dream, vilket får mig att känna någon sorts förbittring varje gång jag delight i det hon gör.

Funderar på hur man sätter "små/unga" och "kvinnor" ihop. Och vilken sorts barn/ungdomssyn boken speglar, de talar ju hela tiden om hur de ska/måste vara. Och på något sätt slipper man aldrig ifrån det historiska perspektivet, så jag önskar att jag hade en mer detaljerad idé om kvinnosynen under författaren Louisa May Alcotts tid.

---

On a different note.. Bakade snabbt bröd. Har tappat min aptit men känner hunger, så det lönar sig kanske inte att koka mat, men bröd kan man äta lite i gången och eget bröd är väldigt mättande. Har en massa fina frön i dem. Använder basreceptet:
4 dl vatten
en torrjäst påse
2 msk olja
1 tsk salt
..och så kastar man i olika sorters mjöl, flingor, kryddor tills det ser bra ut. In i ugnen på ca: 200 grader C tills de verkar vara färdiga.

Har tent på torsdag. Måste bli frisk. Dessutom börjar kursen diktens dimensioner, förhoppningsvis inte med en massa uppgifter. Väldigt mycket arbete i period 1..

Arkenkylan och S:t Petersburg

Trots filt och stor kopp te fryser jag ännu. Trött, sömnig, behöver sova mer eller bättre. Struntar fullständigt i att ta Petersburgskursen på allvar. Massor arbete. Orkar inte. Har för många andra kurser och tenthelveten att förbereda. Den väcker inga starka passioner, det är inte kursens fel, jag känner mig helt enkelt inte tillräckligt dragen till ämnet. Det är intressant och ok, men jag har inte tid för kurser som inte inspirerar på riktigt. Planerade in den bara för att vara mer förberedd inför resan i oktober. Följ hjärtat. Så ska man leva så mycket som möjligt. Och hjärtat säger nej. Ska gå på föreläsningarna ändå och se om jag lär mig nåt..

Så många människor här på uni just nu. Man kan inte enkelt gå till ställen och dra lines som "åh vad jag fryser, jag behöver nån att värma upp mig..?" Etc, etc, etc. Har fantiserat ihop flera olika konversationer kring det här redan. Får nöja mig med tankar idag.

Sitter på föreläsningen just nu. Gör anteckningar elektroniskt. Snabbast så. Tycker om sådant som handlar om mycket äldre tider, kungadömen och hovintriger, antika tider och liknande. Ska lyssna nu..