Smutsigt

Just nu är jag nervös av mig. Tittar med stora ögon bakom varje hörn före jag stiger ut. Så mycket är uppe i luften, kanske jag inte hinner ta i, kanske allting bara faller *krasch* på golvet. Kanske det är okej, man får bara sopa efter och ändra planer lite. Men kanske allt i luften är en undflykt, kanske vad jag egentligen oroar mig över är ifall jag inbillar mig saker. Tänk om jag sedan får till svar: "men suck, har jag inte varit tillräckligt tydlig, försvinn!" Och vad gör jag då? Sopar mig själv från golvet, och sedan..?

Jag är tyst just nu. Uppgifter, intervju, städning, ordning. Men nånting borde göras lite senare.

And in other news..

Image from this site, portrays blacksmith Rachel David.

Grattis Meo till din blacksmithing level 99 igår!!!! 

Tisdag, hisnad, inget lugn under krisdag

Tisdag. Nervösdag. Alltförmångakurserpåendag-dag. Men denna vecka har vi ingen jämställdhetskurs, så jag har tid att andas djupt ett tag.

Man vet aldrig vart denna känsla leder. Ibland blir det för mycket och de där stenarna man tycks ha ätit blir fler och jag sjunker under tyngden och flyr, sitter stilla och läser. Ibland irriterar de inuti mig så mycket att jag bara go for it av frustration, ångest, upphetsning, glädje. Jag försöker att påminna mig om att det finns andra dagar och speciellt idag, mördartisdag, så borde jag kanske kräva mindre av mig själv förrän jag brinner upp av kraftansträngningarna.

Känner mig ohyggligt duktig. Får saker gjorda. Planerat kurser. Tittat på framtiden. Har en klar idé om vilka uniarbeten jag ska ta itu med till näst. Fyller i formulär. Ansöker om att bli tutor. Vem är jag egentligen? Jag känner mig kroppsligt hemsökt av någon annan, någon duktig som vågar och vill, allting går på automatik och före jag fattat vad som händer har jag gått med på någonting nytt igen. Där inne sitter lilla jag, den söta lilla vågen som bara vill ge och sitta i parken och blåsa såpbubblor, och tittar lugnt på. Det är en konstig känsla. Jag går framåt på impuls, inte som egen aktör. Kanske det är en del av någon omvandlingsprocess..?

Valentine's day, inte speciellt enkelt

Klicka på bilden för att se den i större format.

Det här var ungefär min process denna alla hjärtans dag. Hade idéer, men de flesta tankar var endera alltför riskabla eller sådant som skulle väcka uppmärksamhet. Litet och diskret ville jag ha det, och det lyckades ju. Är glad över att jag kunde göra nånting och även det lilla kändes som en stor risk med dödliga konsekvenser. Men jag lever vidare: so far so good?

Stress, redan?

Det stressar mig att ha för mycket att göra, att ha för många små projekt som inte hör ihop. Så istället för att ta itu med dem med kaos inuti mig målar jag en stund. Försöker hitta lugn.

Folk fungerar olika under stress. Jag bara låser mig och allting går saktare. Ska undvika sånt jobb som kräver att man tar itu med väldigt många olika sorters saker på en gång, sådant som inte går att sortera under ett tema. Det där med att kvinnor är bra på multitasking är nog en lögn. Personlighetsdrag måste det ju handla om. Eller kanske jag inte är tillräckligt kvinna.

Det gör inget om 4 av 6 projekt inte blir av. Men jag vill. Jag ska. Envis är jag. Nu, arbeta!


PS. Temat påminner mig om denna tolkning av våra kartor.. och ja, visst är jag fascinerad.
~ ~ ~
Because you are a realistic and sensitive person, deeply concerned with the immediate needs of others and well-grounded in ordinary living, you are bound to feel safe and secure with your partner's own pragmatic and sensible approach to life. The two of you have few illusions about the effort needed to build a solid relationship, and both of you are prepared to work hard for what you want from love and from life, for you are cautious souls who expect nothing for free. You are also attracted by your partner's more rational and reasoning attitude toward problems and conflicts, and the clear and lively qualities of her mind stimulate and fascinate you.
~ ~ ~
Det här är bara en aspekt, det fortsätter med annat, så som "The two of you also have the ability to laugh together" och "Your relationship tends to bring a quality of playfulness and vitality out of both you and your partner", med mera.

Obskyra känslor..

Spåkulan menar att förändringen kommer att vara till vår fördel. Kanske är det så? Känner du min bångstyriga oro, fastän jag håller den djupt nere? Den kommer ibland till ytan för att sedan sjunka igen. Prestationsångest.. Du behöver inte bekymra dig över hur du påverkar mig, det har en djupare orsak.. Jag är rädd att du går. Det handlar inte om mödan eller egot eller ens om att bli kritiserad, jag är bara rädd att du går.

Jag förstår inte varifrån känslan kommer. Jag håller känslonystanet i ena handen och drar upp trådlängd efter trådlängd från det inre.. Till slut kommer den att berätta vad som pågår. Det vakna medvetandet står ovetande och överraskat inför det omedvetna större. Jag har inte nystat klart ännu.

Det ska nog bli helt prima. Jag är bra på det här, att gå in i mörkret, djupet, och lyssna.. Jag har skorpion i mig, jag stannar inte förrän jag har nått ljuset igen, på andra sidan. Detta delvis för att jag är för envis och nyfiken för att släppa taget om ett mysterium, delvis för att jag vill vara ren och stark och inte lägga mina bördor på dig genom att vara omedveten och handla negativt. Jag är inget om inte ansvarsfull. Min heder är mig guld värd. Så fungerar jag.

Fokuserad

Gjorde några anteckningar igår under disputationen:
- Läs och research Utopia av Thomas More, kommer antagligen att vara nyttigt för mina intressen.
- Ellen Rees och bitextualitet. Tycker om teorier och termer!

och ..längtar till närhet, att känna doften av din hud, söka sanning djupt i feromonernas universum.. Nej, inte helt koncentrerad under hela tillställningen. Låter säkert klyschigt också, men det var verklighet. Kommer ihåg att (tarot)korten sade för en tid sen att det är mest sannolikt att förändring händer genom ett sorts okontrollerat mod, att i misstag göra mer, impulser som inte kontrolleras. Kanske lite så som då.. Jag försökte säga mer, fick ur mig nånting, och i slutet snabbt reflexartat svar rakt på sak. Att vara rädd men bara kasta ur sig saker. Mod utan mod, sort of..

Dagar flyger förbi..

Hade tänkt få ut oss nånstans, bort från det vanliga och dessa korta stunder, bortvända blickar och viskande väggar. Tittar i kalender, räknar dagar.. Veckoslutet blev taget, Måndag är panikdag, Tisdag är kreativ, Onsdag är prosas filmkväll som jag lovat gå på, men efter det...

Låter det utplanerat? Har inte tänkt mycket längre än dagarna. Hur och var och allt det andra är uppe i luften. Det är lättare att planera i liten grupp: feedback is everything. Snart är det nyår. Ja, alltså, inte ännu, men ni vet hur det går, man hinner inte eller får det inte organiserat, så plötsligt är det ett annat år redan.. Har ett bo av ängslighet inom mig, är fortfarande rädd för isen.

Hu vilken dag!

Mrr, otursdag och för lite kaffe! Och dörr och ljus!! Öppningar men inget!! Hann inte fundera ut nåt. NEJ. Man blir grumpy med mindre. Känner mig ängslig, rädd för att allt ska falla ihop, att jag kommer dit för sent och intresset svalnat och isen växt och det blir ingen vår! Och isbjörnarna behöver inte simma, men jag är nog nån sorts pingvin, så vad gagnar det mig..

Tror jag behöver sova. Bättre dag imoron.

Sirenen kallar..

Jag drömmer. Ögonen på texten, fokuserad, men är borta. Tänker på hur jag kunde gå dit, "Har du tid?" och vänta. Och när du tittar upp, släpper in, att släppa loss, smaka dig, dina läppar, att vara fri och ärlig, låta känslan flöda, att låta allt..

Men tänk om det skulle gå fel. Och jag inte skulle våga. Det är helt annat att stå face to face och ta steget ut i det okända.

Mystik om stulna saker

Sitter och funderar på vad jag hade på min stulna laptop. Där fanns foton, men många av dom var inte så viktiga eftersom jag har satt upp de bästa här i bloggen. Där fanns en dyrbar fil med random idéer som kommit från konstiga konversationer i bokrummet, som till exempel inspirationen att göra mime tarot kort och en bilderboksidé. Där fanns början på en dikt. Och viktiga välorganiserade bookmarks. Jag hade gjort den perfekt anpassad till mig, det känns smått bittert att starta om, speciellt efter att ha sett typen som gjorde det och fått höra föraktet för oss (vi på Arken) i hans röst.

Florence And The Machine - Seven Devils - Ceremonials Vidéo MrMusic sélectionnée dans Musique

Mystiker som man är så funderar jag på meningen bakom händelsen. Solen gick in i skorpionen då och för mig in i det andra huset som har med ägodelar, självkänsla och produktivitet att göra. Jag frågade korten samma dag förstås och frågar igen idag och svaret är det samma: jag är för passiv, väntar istället för att ta itu med skrämmande saker, måste ta tag i livet och göra mer.

Jag har arbetetat hårt hela period 1 på studierna. Brukade komma hem sent och bara krasha, sova sova sova. Så det handlar inte om att vara passiv i mitt dagliga liv. Astrologiskt sett är Saturnus just nu i samma grad som min Pluto (conjunct), det är dags att förändras eller gå under. Korten svarar på samma sätt om och om igen: lär dig mod.

Jag tycker att jag har lärt mig en hel del om mod dessa senaste år. Måste jag bli modigare? Visst. Jag kunde ha gjort något när jag såg vår tjuv, jag gick en liten bit brevid honom och gjorde inget. Jag är en våg-skorpion, både domare och polis, och jag släppte tjuven!?

Gotcha. Try harder. (Det är inte så lätt när det handlar om andra personer, man vill ju inte gå för långt och göra dom illa på nåt sätt.) Men var det nödvändigt för Universum att ta min dator? Ge den tillbaks nu! *taps foot och väntar*

Packar

Måste packa. Få allt klart. Nu. Vara redo. Hu! Istället leker jag med webcammen lite. Här är ett av flera fjanteribilder.

Frågade Spåkulan om min resa. Den säger: Var extra försiktig vid bankomaten. Hmm. Oroar mig över att inte ha någon bra säker väska när jag reser till denna superpickpocket stad. Jaha, tackar för varningen, fortsätter att oroa mig då. Försöker bestämma mig om jag ska ta med lilla eller stora kameran?

St.Petersburg, det verkar ju ganska exotiskt. Har med mig en massa kamrater, så det ska väl gå bra. Ska sätta undan sådant jag längtar efter och ta erfarenheten som den kommer. Har länge drömt om hur romantisk resan kunde vara, men det är inte en sådan trip. Ibland känns det som om jag behöver en gaffel men livet ger mig en massa skedar. Jag behöver mer än det här, hörru Universum!! (Jag har lejonet som ascendent och måne och mars i min årskarta, så tro inte att Diva, alltså jag, kommer att stå där och nöja mig med det jag har i år!)

Jaja, packa alltså.. Nu.

Den inre verkligheten

Det sprakar när din värld möter min. Så där som sprakstickor på nyår, det fräser och gnistrar. Invånarna i min stilla månskensvärld ser nervöst eller intresserat på hur kanten av min värld som möter din reagerar på kontakten och föds på nytt. Vad som helst kan uppstå, hela nya världar, det finns inga gränser vid gränsen.

Du är Något Annat, det fascinerar mig. Ibland skrämmer det mig. Då står jag stilla och väntar på att det går över. Jag tycker om för mycket för att springa bort, hjärtat skulle brista. Så det är okej och lite roligt också att vara rädd. Man väntar lite. Så går det att röra sig igen, smyga sig, eller skutta omkring i barnslig glädje, vad som passar tillfället.

Det är inte vem som helst som kan tända sprakstickor i min värld. Jag är oerhört tacksam och glad över det varje gång det händer.

Nervös konst..

Okej, man vet att det är dags att göra om sin portfolio eller websajt när tanken på att nån kanske ser den får en att kvickt ta i en penna och doodle nånting nytt. Visserligen borde man säkert arbeta under pure inspiration, men pinsamhet fungerar också. Gjorde denna doodle i hast, under en timme, känner mig mer at peace nu när jag fått nånting ur mig.. Vill ha nånting uppe på nätet som jag vågar visa, jag måste ta mig i kragen och uppdatera och, ja, våga.

Ett början på detta elände?

Ja ja, även om jag inte kunde motstå en engelsk titel så ska jag försöka skriva på svenska. Det ska ju föreställa vara mitt modersmål after all. Kan hända jag startar blogg just nu eftersom jag har för många kursuppgifter att göra (då hjälper det att springa så gott det går och göra annat), men jag har länge varit fascinerad av tanken att jag kunde skriva ur mig utan att behöva sätta allt på facebook. Ni vet, de där konstiga uppdateringarna på min facebook vägg som man inte hittar svans eller fötter på.. eller.. vad säger man på svenska nu igen?

Tyvärr får mina dikterier gå på engelska fortfarande. Det funkar bara så för det mesta. Om jag är uppfångat i ett känslosvall är det svårt att få ur sig någonting vettigt på svenska. Vad betyder det? En kall barndom utan känsloord? För mycket googlande och skype:ande på det internationella nätet? Faktumet att de flesta känsloord riktade till mig har kommit från mitt brittiska ex? Eller är det ett uttryck för min pedantiska inställning till engelskan, vilket får mig att obsessivt förbättra den vid varje tillfälle, medan svenskan har försummats? Teorier, anyone?

Valet av bloggarnamn blev Jittermouse den här gången. Visserligen kan jag vara lite high-strung ibland, men den här gången syftar jag mest på obehaget jag känner då jag skriver på svenska såhär så alla kan läsa det, samt det att jag ämnar sätta upp lite doodles och skriverier ibland och allt det som har att göra med att visa den sidan av mig gör mig oerhört obekväm. Men därför ska det göras. Sakta.