Internationella flickdagen 2012

Den första internationella flickdagen. Tänka sig. Flickskap, som så ofta nedvärderas (rosa är löjligt, t.ex.), har en dag för sig. Det finns en massa orsaker till varför det här är viktigt, jag har själv skrivit förut om Lucia och maktlöshet och min awesome syster har idag skrivit om den farliga flickan.

Själv blev jag inspirerad av min kämppis som fick idén att fira dagen genom klädstil. Vi är gemensamt inspirerade av det vi har hört på litteraturvetenskapliga institutionen om gurlesque, och kämppisen gjorde en superb kombo medan jag höll mig något nedtonad. Till min annars dysterfärgade klädsel satte jag till ett plasthalsband som min uberlilla syster har gjort. Det lättade upp det mörka och gjorde outfitten mer intressant. Perfekt!

Jaha.. Vissa tyckte att jag borde sätta upp den här fjantbilden idag.

Här ser man till och med halsbandet. Fint, va? <3>

Poserar som en outfit-bloggare före jag rusar till morgonstudierna.
Inspirerad av kursen Bloggriot slash feminism.

Glad flickdag, alltså! I USA är det också National Coming Out Day, så hurra för alla som stiger ut ur skåp och förtryck och sådant idag också! Man kommer ju inte ut en gång för alla, det måste göras gång på gång när man kommer till en ny grupp människor på grund av samhällets heteronormativitet, så den dagen kunde göras internationell också tycker jag. En sådan dag tycks ju behövas. Men man behöver ju inte komma ut om man inte vill och orkar förstås. Känner vissa knepiga personer som tycker om att folk gissar villt. Personligen så smälter jag in för mycket i mängden och det blir tungt i längden, jag orkar inte med det. Så man får väl göra som det passar en.

Lycka är en fågel?

Vaknar och har svårt att stiga upp: vad ska motivera mig idag? Inget speciellt fel med dagen. Okej, känner mig fortfarande sjuk, men inte för sjuk för att sitta framför datorn och ha det roligt. Kanske städa lite. Packa inför flytten. Till sist stiger jag upp bara för att jag vet att om jag inte gör det så kommer jag att drabbas av migrän. Fluktuerande sovvanor är en trigger för mig.

Sätter ihop en tre-fröers rätt för mina fåglar och sjunger "feed the birds, tuppence a bag.." och känner mig lycklig i hela kroppen. Tänker på hur det var när de var små och oerhört högljudda, pep starkt varenda sekund, och de var så stora och fluffiga att det var absurdt att tänka sig att de var yngre än deras föräldrar som flög brevid hela tiden. Det var både pain och pleasure att ha dem vid mitt fönster då. Men mest gav de glädje.

Sitter nu med kaffe och tittar ut på mitt träd, min gravgård, min sandväg. För mig är det här det vackraste stället på jorden och jag känner mig ambivalent inför flytten. Mest är jag glad över att få bo med två superfina människor, men jag kan inte längre sitta i mitt rum och njuta på samma sätt sedan. Estetiken är okej, men inte rätt, huset är åt fel håll, ljuset faller förbi. Ljus är viktigt. Jag får söka mig annanstans.

(Det är nu jag brukar ta upp att jag är ju vågen och estetiken och harmonin i min omgivning är oerhört viktig för att jag ska känna mig lycklig. Ljus. Någonstans att sitta och skriva/arbeta och titta ut på sådant som ger mig ro.)

Min känsla för estetik går nog mot pastoral romanticism, jag tänker tilllbaka på hur jag stortrivdes i England i Surrey och Somerset där det var nära till tåg och små centrum medan jag ändå vaknade upp med små bruna harar i trädgården och ljudet av kor i den stora hagen brevid.

Kor riktigt nära huset i Egham.

Nåjo, men nu bor jag i Åbo stad och jag hoppas på att jag fortfarande får mata fåglar, för jag känner djupt att nånting fattas.. Mitt liv är helt bra, ändå söker jag motivation när jag ska stiga upp. Inte ska det väl vara så här?

Full moon madness

(Kvickt gjord, hade inte så himla mycket tid idag.)

~ ~ ~
Sötare än söt när hon svarar tyst och försvinner, oemotståndligt. Men när är deadline? Jag känner på mig att nu saktar vi in, universum varvar ner, någonting annat ska hända. Ängelkorten säger ja: paus. Jag förstår inte varför och undrar om vi har tid för det här eller bara sitter i köket medan vardagsrummet brinner.
~ ~ ~
Inget klick. Facebook står kall och oberörd. Jag behåller mina meningar, leker med dem inne i magen, de hoppar upp och stöter till hjärtat. Mår lite illa ibland av hur mycket det rör sig. Jag går utanför, bakom gränser, tittar in på dem som leker offentligt. Jag tycker om det där, jag tycker om detta också.. Jag säger oftast ingenting. Det känns inte meningsfullt och önskvärt att försöka med det längre.
~ ~ ~
Kollapsar på sängen. Ful rund skiva stör mig, glor från himlen, full är den. Ligger stilla men går av och an: kanske jag inbillar mig, kanske inget är sant, vad är sanning, vad ska jag göra..

Jittermouse loves!!

Image by DianePhotos, go see more now! <3

Hittade rått-bilder! SÅ inspirerad (att måla)! Bilden ovan tar jag lite som ett självporträtt av mitt mus-jag just nu i juletider. Har länge funderat på att skaffa råttor, men har inte riktigt tid eller möjlighet just nu. One day, maybe..?

Är det en dålig idé att kombinera dem med mitt andra favoritdjur katten, eller skulle de leva tillsammans i fred? Värt att pröva! Om jag måste välja: katt. Om jag bor med någon: jag är väldigt flexibel och tycker om nästan alla djur, tänkte nästan köpa tarantula en gång, så djurpreferenser ordnar sig nog.

Packar

Måste packa. Få allt klart. Nu. Vara redo. Hu! Istället leker jag med webcammen lite. Här är ett av flera fjanteribilder.

Frågade Spåkulan om min resa. Den säger: Var extra försiktig vid bankomaten. Hmm. Oroar mig över att inte ha någon bra säker väska när jag reser till denna superpickpocket stad. Jaha, tackar för varningen, fortsätter att oroa mig då. Försöker bestämma mig om jag ska ta med lilla eller stora kameran?

St.Petersburg, det verkar ju ganska exotiskt. Har med mig en massa kamrater, så det ska väl gå bra. Ska sätta undan sådant jag längtar efter och ta erfarenheten som den kommer. Har länge drömt om hur romantisk resan kunde vara, men det är inte en sådan trip. Ibland känns det som om jag behöver en gaffel men livet ger mig en massa skedar. Jag behöver mer än det här, hörru Universum!! (Jag har lejonet som ascendent och måne och mars i min årskarta, så tro inte att Diva, alltså jag, kommer att stå där och nöja mig med det jag har i år!)

Jaja, packa alltså.. Nu.

Mysig lörd.. fredag!

Vissa av oss samlades i det familjära hörnet i Arken idag. Det kändes som lördag, tomt, där fanns bara vi som arbetade på med dikter, alla andra var ute på vift. (Having fun, hopefully?)

Vi satte lite Essence of Mumin i vårt kaffe och hittade alla trokéer och daktyler i en vacker dikt som kunde handla om sorgsen kärlek; "skall jag dig glömma, du, som gav purpur, vårbris och toner åt livet engång!" (K.A. Tavaststjerna) Tyckte mycket om den, även om jag hellre skulle läsa den som en frågeställning istället för ett påstående. Jag är nog inte alls kvick att glömma, helt tvärtom.

Sedan blev det överraskning!! Och Malin hade egen bulla med också! Tidigt födelsedagskalas alltså. Fick en väldigt, väldigt thoughtful gift som kombinerar minnen och glädjen över att få dricka riktigt gott kaffe! <3 Happyhappyhappy!

Daktylerna warped our minds så mycket att efter en stund blev vi och tittade på S & M, Madonna och annat roligt. Har läst en musikvetenskaplig analys av Madonna-videon, skulle vara roligt att läsa mer om sådant!

Eventually så fick vi call it a day och Malin reste åt sitt håll medan Frida och jag shoppade för viktiga saker så som ficklampor och knappar. (Ändå kom jag hem med annat också? Oj?) Solen gick ner..

..och jag fick en pretenious art shot av Frida på vägen hem, jee!

Mitt Åbo idag i bilder

---

---

---

PS: Det borde inte finnas mellanrum mellan bildparen, det ser inte bra ut, men hur jag än edit HTML koderna får jag inget att fungera. Har nån några smarta förslag?

PPS: Röker inte, var bara fascinerad röken (som inte syns på fotot), färgerna, konsistensen, skrovligheten, det platta och det tredimensionella.

PPPS: Chokladkakan var jättegod. :) Nu tillbaka till studierna.

Höstens spår i sommarland

Jag kommer att sakna det gröna när senhösten kommer i brunt och vintern smyger på. Det var en mycket vacker dag idag, hade tänkt gå ut och vandra, men flunssan hänger kvar och bara att gå till matbutiken kändes tillräckligt. Ska äta god mat, spela Runescape, läsa om dikter och ta det lugnt, inomhus.

The morns are meeker than they were,

The nuts are getting brown;

The berry's cheek is plumper,
The rose is out of town.

The maple wears a gayer scarf,

The field a scarlet gown.

Lest I should be old-fashioned,
I'll put a trinket on.

- Emily Dickinson

Söndag i bilder

De där jättefåglarna med suicide bombers balanserande på dom ligger fortfarande hotfullt i Aura å. Se hur de stirrar på förbipasseranden. Jag gick på andra sidan för säkerhets skull och träffade..

..syrran, som var på besök i Åbo, och hon kom med bribes! En finfin orkidé som jag tycker så om! Är inte helt säker på varför jag får bribes, det är svårt att inte ana ugglor i mossen.

På platsen (vid stadsbibban) fanns ett litet torg, typ, med en gubbe som såg ut att laga sina lersaker på stället. Ja, Åbo är ju kulturstad, ju..?

Var förtjust i ugglorna och de där lerduvorna som lät som riktiga duvor. Tydligen är Åbos djur en duva eller nåt liknande.. eller så föll jag för nåt försäljningstrick. (Köpte dock inget, var hungrig, fokuserade på mitt mål: maten.)

Gör folk normalt så här? Tycker inte att jag ser andra sitta ner vid sitt bord och ta fram kameran när maten kommer. Men hur kan man låta bli? Jag ska börja titta efter riktigt noga, kanske jag bara har missat det..

Jag försöker se normal ut trots fotandet, men det lyckades inte. God mat. Brunch. Lätt och härlig. Glömde vad stället hette.. det är där mellan ån och torget, efter Blanko, som hade lång kö.

Så här såg det ut där åtminstone. Skulle ha väntat tills den där random människan hade stigit ur min shot, men han pynjade där så länge.

Efteråt. Folk står och pratar vid en pratbubbla av alternativ kultur. Råkade stöta på en gammal kamrat från gymnasiet också, men blev så överraskad att jag glömde ta bilder, d'oh!

Vi gick till kyrkan (för att titta på den) medan vi väntade på syrrans kamrat med bilen och råkade nästan joina en konfirmation som hade avslutats. Vi infiltrerade gruppen väl, de var finlandssvenska, vi talade lite med en gumma. Jag fotade marängtaket..

..och den bild av Jesus som ser ut att vara från en musikal.

Efter dessa timmar av tal och skratt så begav syrran sig hemåt, och jag fotade min nya blomma fanatiskt. Joy! X)

Nattens konst

Det var alltså konstens natt i Åbo igår. I must admit, jag kände mig på dåligt humör den kvällen eftersom jag önskade efter mer än vad jag hade, så jag hade tänkt skippa alltihop, men sedan lade jag märke till att vattenutställningen på Wäinö Aaltonen museumet går mot sitt slut, och det kunde jag ju inte missa! Sprang iväg och hann på en guidning. Njöt av utställningen, även om inte allting föll i mitt tycke. Där fanns verkligen fina fotografiska verk, intressanta ljud/videoverk.. Ett metalliskt verk som ska föreställa vatten stannade speciellt i minnet. Och de tre idylliska fotona med fotografens döttrar på bryggan. Dessutom fanns där ångestfyllda vatten-apocalyptiska verk. Och politiska verk om Östersjön. Jag rekommenderar att check it out före den slutar, sista dagen är 21.8, på söndag alltså.

Det här är inte museumet, inte heller vattenutställningen, tyckte bara det såg så fint ut när jag rusade förbi det till nästa evenemang, som började 8 minuter efter att guidningen hade slutat på WAM. Springa, springa..

Försökte alltså hinna i tid till Music of the Spheres, jag kom precis i tid, men hela åbanken var ju smockfull av folk. Hittade dock en passlig plats att stå, såg riktigt tillräckligt..

Den sista suddiga bilden är alltså typen som spelade flöjten, han satt i en mindre bubbla. De andra bilderna är av akrobaten. Det var nog helt roligt att se på, helt okej. Musiken var lite konstig? Visuellt var det fint. Tror jag tyckte bäst om att ta foton..

Gick sedan via Galleri Titanik som hade någon gräslig utställning uppe. Jag antar att det är meningen att det skulle vara så. Det var väldigt grovt.

Begav mig hem via värsta Stephen King vägen. Spooky upplyst dimma! Kom dock hem utan vampyrmärken på nacken eller rispor från varulvar. Vet inte om jag ska vara lycklig över det eller besviken. ;P

Kulturevenemang i Åbo

Sitter och funderar på vad allt man borde se nu medan Åbo är kulturstad. Cirque Dracula låter helt fascinerande, vill gå på den. Har tittat på direktsända myror (och funderade över om det var meningsfullt, växte upp på landet, har betraktat hur många myrstackar och myrstigar som helst ju?). Gick på Tom of Finland utställningen för flera månader sedan, vilket var intressant som kulturfenomen, stilval och dess plats i historien. Alice i Underlandet modern fotokonst  utställningen upplevde jag som givande, inspirerande, tankeställande och på vissa ställen skrämmande. Kommer fortfarande starkt ihåg vissa verk och skulle gärna gå på nytt, men vet inte om jag vill kasta mina studieslantar på nånting jag redan sett. Planerar att gå på WAM's vattenutställning, men vill ha någon med mig, för modern konst blir mest roligt när man har någon med sig att analysera verken med (for fun, inte seriöst eller pretentiöst).

Råkade se i DN en artikel om en stor gul gosekanin på Stortorget i Örebro. Lite så som de säger i artikeln känns det med vissa kulturevenemang här i Åbo också. En intressant idé, visst gör det att man tänker på skalan och storlek i staden och hur vi har vissa platser för vissa saker och dylikt, men åh det ser inte så värst snyggt ut i längden. Roligt de första gångerna man ser det men senare börjar man sucka varje gång man går förbi. Så som de där konstiga måsarna, vissa med människofigurer som står på dem, i Aura Å just nu. Tycker om de stora fåglarna, men inte de där figurerna som ser ut att vara suicide bombers. Och hela saken är fult i längden, jag tycker mer om naturidyll. Ja suck.

Men hur som helst. Roligt med kulturevenemang. Roligt att staden bryr sig om sådant. Hoppas det håller i och att kultur av olika slag, inte bara "högkultur" eller det mest moderna, stöds och tas hand om. "Alternativ" kultur  ska synas och också det där med att det finns inte en "människa" utan vi är av olika bakgrund, etnicitet, sexualitet, etc, för annars blir det lätt så att allting riktas till en standardmänniska som är vit, medelklass, hetero, etc.

Fototillfällen

Vacker natt, eller hur? Jag tycker om att bo i Åbo och skulle gärna nattvandra i stan for the fun of it lite oftare. Men ack, man måste välja sina kvällar.. Vappennatten är inte en fotokväll, inte vad det gäller att fånga stadens magi. (Kolla in rosket.)

Intressant att man måste ta en stor mängd foton på folk för att få ett som ser ut "som de är" och fungerar någorlunda vettigt som porträtt (stilistiskt sätt). Om man är en utbildad fotograf, blir det lättare då? Eller borde man ha en sådan där kamera som tar flera bilder varje gång man trycker, för det är så hopplöst - en bråkdelssekund för sent och någonting är fel? Folk brukar dessutom inte tycka om kameror, och jag vet precis varför, men om man tar många för att få några bra, det gör väl det bättre..? Right..? Kanske inte, obehag är obehag.

Kreativa möjligheter!

Ska fortsätta vara flitig studerande om en stund, men först måste jag gå på en art-spree här på nätet.

Fick mejl från Pictura (i vilket jag har medlemskap) om att rösta på bidragen inom tema-serien "tid". Tyckte om bidragen, var helt imponerad av vissa. Sitter nu och drömmer om att vara uber fotograf någongång i framtiden. Jag tror det handlar om ett sorts konstnärskomplex det där med att vilja fånga ögonblicket, den där stunden som bara finns nu. Vissa andra nöjer sig med att erfara stunden, vissa vill se till att den aldrig kan fly. Man kan fånga den med ord eller bild, man kan måla den. Det känns som en jakt på fenix-fågeln, man vet att den kommer att brinna och förgås men så vacker är den att man kan inte sluta vilja äga den, fängslad som man är av den. Så man griper kameran.. eller penseln.. eller börjar skriva.

Har märkt att Konstika ordnar en utställning med temat urbant liv. Å ena sidan brinner jag för att vara med i någonting sådant, å andra sidan är jag i själen en landsbo, vad in i sjutton vet jag om urbant liv? Visst bor jag i staden, men genom mitt fönster skådas en härlig sandväg med träd och kullar och, öm, gravstenar. (Och ett hotell.) Och ja, den härliga lönnen med alla fåglarna på morgonen! Jag bor så att jag ser natur när jag tittar ut, för någonstans inom mig bor en cowgirl som inte riktigt trivs med att vara alltför långt från naturen. Har stor passion för trädgårdsarbete. Å andra sidan är jag lat och gillar inte att sköta ett lanthus i hela dess komplexitet och veta allt om rörmokeri, m.m. och det känns oroväckande att behöva förlita sig på bil för att komma till ställen. Jag trivs ypperligt var jag bor - en smak av lande men inte mer än 15 minuter ifrån kulturhuvudstadens blinkande ljus. Hmm, kanske man kunde hitta på ett urbant konstverk ändå.. Å andra sidan målar jag endast träd och mera träd. Ja suck. Är man ett bland-djur så är man.

Och så Prosa. Härliga Prosa vill ha ett nytt halarmärke till sin collection. Jag tror det där med att hitta det perfekta citatet är någonting som någon annan är väldigt mycket bättre på. Jag förväntar mig smarta bidrag och ett jätte coolt nytt märke i framtiden. Personligen är jag mer inriktad på visuell presentation och bildkonst, har inte riktigt ett minne som kommer ihåg otroliga citat som skulle vara så coola att ha på sin halare. (Öh, förhoppningsvis indikerar detta inte att jag studerar fel ämne.) Får plötsligt lojalitets-angst, borde jag ha börjat med Prosa för maximal advertising? Go Prosa!