Staden tystnar. Parken stillas, grenarna lägger sig till ro, kvarnen stannar, fjärilarna går upp i rök. Ljuset drar sig undan, staden mörknar. Jag vandrar barfota tillbaka hem och förundras över hur ont det gör, det trodde jag inte. Jag visste ju på förhand, vissa saker kan man räkna ut, man behöver bara vänta på tidpunkten och så händer den och så.. och så... blir allt stilla. Staden tystnar, ljuset drar sig undan. Jag går i dvala.
Jag vill inte gå i dvala.
Inte gå i dvala, det är ju sommar! Åbo är så fint på sommarn, speciellt just det lugn som sänker sig efter att studerandena har åkt hem (hehe). Och dansgolven är plötsligt tomma, fritt fram att dansa på.
SvaraRaderainte blir det nån dvala. däremot mycket vin och häng, långa diskussioner och liv.
SvaraRaderaFår se hur det blir.. :) Ibland finns det inget tommare än sommaren. Det spelar ingen roll hur soligt och fint det än är, ibland känns det ingenstans.
SvaraRadera