Mer om vänskap

Trött men kan inte sova ännu. Tog mig lite tid tillsammans med Photoshop och började känna mig bättre, gladare. Det känns bra att ha lite fritid för en stund.

Saturnus går igenom mitt 11:e hus, vänner och grupper. Nu när mycket gällande det har orsakat mig nervösa sammanbrott har mitt lugn återvänt och jag funderar på hur jag kan vara en bättre vän. Livet går i kretslopp, cykler.

Andra delar av mitt liv går i väldigt långsamma cykler, så långsamt att man ibland tror att vi har stannat. Lyckligtvis är sådant lätt fixat, lite kommunikation oljar hjulen och böjer skogens grenar åt sidan så att en framtida destination skymtar i horisonten.

Vågen om vänskap

Jag spolar fram livet till den punkt då vi säger adjö, flyttar till olika ställen på jorden och skapar nya kretsar. Jag ser framför mig hur jag lider men accepterar förlusten, för sådan är jag. Tjugo år senare möts vi någonstans och du undrar varför jag inte höll bättre kontakt "efter allting". Kanske kommer jag att svara ärligt: för att du inte brydde dig så mycket, för att jag var hängiven men inte högt värderad, för att jag visade värme och du avvisade mig alltför ofta. Så när vi står där, antagligen kommer du att klandra mig, men jag kommer att känna att det var det enda rättvisa jag kunde göra för mig själv.

Subkulturhumor

Ska läsa/skriva nåt om jag, jaget som någon har funderat på alltså och skrivit om, och när boken dök upp fick jag en awesome astro-joke thing i mitt huvud som ingen skulle ha fattat, men jag tyckte det var otroligt festligt att jag får läsa jag.. vågen som man är.. med väduren (jaget) som sin motpol.

(Jag är vi. Vågen härskar över och lever i vi, du och jag som enhet, fattar inte alls det där med uberindividualism och att inte vara fler än en, ser det helt enkelt inte, går helt förbi. Nåjo.. Det var jätteroligt, tro mig!)

Dessutom satt jag och min motpol brevid varandra på kursen. Hon med ett biologiskt hjärta kring halsen, jag med ett symboliskt hjärta kring halsen, båda i samma stil. (Jag kände på mig att hon skulle ha på det, så jag satte på mitt också.) Hi-la-ri-ous! Eld och luft, den fysiska våren och den glömska hösten, impulsen och funderingen, det råa och det civiliserade, det köttsliga och det symboliska.
Orförande och vice. Kanske tutor och tutor. Plans to take over the literary world. We make a great team.

Lycka är en fågel?

Vaknar och har svårt att stiga upp: vad ska motivera mig idag? Inget speciellt fel med dagen. Okej, känner mig fortfarande sjuk, men inte för sjuk för att sitta framför datorn och ha det roligt. Kanske städa lite. Packa inför flytten. Till sist stiger jag upp bara för att jag vet att om jag inte gör det så kommer jag att drabbas av migrän. Fluktuerande sovvanor är en trigger för mig.

Sätter ihop en tre-fröers rätt för mina fåglar och sjunger "feed the birds, tuppence a bag.." och känner mig lycklig i hela kroppen. Tänker på hur det var när de var små och oerhört högljudda, pep starkt varenda sekund, och de var så stora och fluffiga att det var absurdt att tänka sig att de var yngre än deras föräldrar som flög brevid hela tiden. Det var både pain och pleasure att ha dem vid mitt fönster då. Men mest gav de glädje.

Sitter nu med kaffe och tittar ut på mitt träd, min gravgård, min sandväg. För mig är det här det vackraste stället på jorden och jag känner mig ambivalent inför flytten. Mest är jag glad över att få bo med två superfina människor, men jag kan inte längre sitta i mitt rum och njuta på samma sätt sedan. Estetiken är okej, men inte rätt, huset är åt fel håll, ljuset faller förbi. Ljus är viktigt. Jag får söka mig annanstans.

(Det är nu jag brukar ta upp att jag är ju vågen och estetiken och harmonin i min omgivning är oerhört viktig för att jag ska känna mig lycklig. Ljus. Någonstans att sitta och skriva/arbeta och titta ut på sådant som ger mig ro.)

Min känsla för estetik går nog mot pastoral romanticism, jag tänker tilllbaka på hur jag stortrivdes i England i Surrey och Somerset där det var nära till tåg och små centrum medan jag ändå vaknade upp med små bruna harar i trädgården och ljudet av kor i den stora hagen brevid.

Kor riktigt nära huset i Egham.

Nåjo, men nu bor jag i Åbo stad och jag hoppas på att jag fortfarande får mata fåglar, för jag känner djupt att nånting fattas.. Mitt liv är helt bra, ändå söker jag motivation när jag ska stiga upp. Inte ska det väl vara så här?

Tro, hopp och vår

Och så.. lugn. Tack. Det är lättare nu att gå vid fönstret och titta på hur snön sakta smälter. Det känns som om jag har varit i dvala i flera år. Jag har väntat på vår men den kom aldrig. Nu.. Jag känner doften av frisk fruktbar vind och det börjar spritta i kroppen som så länge fått vara stilla, så det kan vara svårt att bara vänta. Det kan vara svårt att tro att vår kommer på riktigt nu, senare, kanske. Efter dessa år av tro och besvikelse. Men jag väntade mycket lojalt åtminstone. Uthållighetsprov.

Jag återgår till mina kartor. Jag vet ju att där står att allting tar sin tid. Det står inte storförändring i min årskarta, så jag vet ju att det mesta av detta år har gått åt till att förtydliggöra värdegränser och pröva hur mina färdigheter håller. Jag läser nästa års karta och vet inte hur långt jag vågar dra slutsatserna. Jag ser andras kartor och ser processen, men vet inte om det kommer att gälla mig. Har jag venus i första huset på grund av en reaktion på smärta eller tack vare glädje? Jag vet inte hur det kommer att gå, men idag har jag lugn.. och lite glädje och en hel del tålamod. Och ute lyser solen och smälter sakta isen..

Sjätte huset, steg 1 av 3

Rivna kanter på tunn pappershud, ett hjärta hopvikt av rött kartong, jag viker in mig i mera papper för att stoppa mig själv från att skrika ut min ångest.

Det kryper i mig, min hud gör uppror, det behöver beröring och värme. Jag brister och söker näring från vänners kärleksfulla handlingar. Jag hungrar och behöver mer.

Solen bränner i sjätte huset: din dagliga verklighet är inte tillräcklig, jorden saknar mineraler, du stannar i växten och sakta dör medan du tror att du sträcker dig framåt mot ljus och liv. Jag visar dig vad som är fel, fixa det i steg 2..

Och jag står där rådlös. Min krabba försvann så kvickt och jag hann inte med något trots frodiga dagdrömmar med föreställda handlingar. Jag är smått sjuk och stressad och har inte styrka för att både vara ute på dagen och städa på kvällen. Stegring går illa med motionering. Hur ska jag göra..? I mitt inre ett ljudlöst skri. Djupa behov otillfredsställda.

Sjätte husets lektioner börjar

Solen har just gått in i fiskarna och jag känner mig tilltufsad i min dagliga verklighet (fiskarna = 6:e huset för vågen). Okej: städa, sov mer, ät bättre saker, gå tillbaka till att börja dagen med motion och säg inte ja till alla projekt.. Höll på och brista av stress i slutet på dagen, behöver en hel del lugn och ro.

Början på dagen var inte heller speciellt fin. Läste nåt som jag tolkade som vardagslycka: lekande barn och att få syssla där hemma och göra nåt vettigt istället för att springa över till TYS (hyresvärden här) för deras senaste påhitt och känna som om man aldrig är hemma egentligen förutom för att sova, men vad skulle det nu vara för poäng i att vara här anyway.. Att läsa om annat frambringade både glädje och en känsla av tomhet och meningslöshet.

Det är lätt att tveka när man har dagar som det här. Har suttit och försökt tolka: är det okej om jag.. , borde jag försvinna och ge fred och ro? Jag vet inte. Tänker på andra händelser och vibbar och tyckte det var positivt. Fortsätter framåt. Jag kan inte bära hela ansvaret, folk måste meddela på något sätt vad dom vill speciellt då de vill ha mer ro.

Astro.com har lagt upp en ny Zodiactopia comic strip igen. Ja de där ljuvliga krabborna.. Jag är inte lika okunnig som vattumannen i strippen, men ibland är man i mörkret när det gäller att gissa (eller vibba) sig fram till vad som pågår under skalet. Har ett "thing" för skal, dock, så det är inget klagomål, det är väldigt tilltalande, en del av attraktionen. Det har nåt att göra med vad som finns där under.. The soft center.

Saturnus tyngd

Det dova ljudet förstärktes när han stannade av och började vända om, tungt, arbetsamt. Hans ljud när han stannar är inte det samma som när han vandrar framåt: tonen är i högre skala och det öronbedövande ljudet blir svagt. Saturnus.. Jag väntar på att du ska gå framåt med mig igen. Vi går tillbaka över samma hedar, samma vindar, under en annan dag än första gången, ljuset är blekare och kraftlösare och det är ingen säsong, varken sommar eller höst. Mellanting, paus. Du tar mig tillbaka till slaktplatsen för att förstärka någon poäng. Denna vandring tar en evighet..

Vi har gått i tre år redan. Ett år kvar. Vi hade arbetat bra, började komma någonstans, nu raserar du det vi byggde. Stagnation. Hon tittar bakåt också, medan jag står en bit framför. Jag hör inte till det liv som står i den riktningen, jag är framtidsväg. Saturnus drar oss bakåt, bakåt.. "Tänk om, tänk på det, tänk igen.."

I slutet av Juni kommer den att gå framåt igen, sedan stannar den inte i Vågen längre. Nya horisonter dyker upp när Saturnus går in i skorpionen i slutet av 2012. Jag väntar på att känna mig fri. Jag väntar på goda nyheter. Jag väntar på att någonting äntligen får hända.

Barn och krabbor

Minimala människor springer genom korridorerna i Arken. De kastar två små bollar som flyger och studsar. Deras skratt ekar mellan de förskräckta vita väggarna. De är filosofernas barn. Otroligt glada. Fulla av energi. Jag blir nästan matt av att se dem springa förbi. Men vackert är det.. Byggnaden förändrar karaktär och blir.. konstigt kall. Här finns så många hörn och rummen är inte byggda för ljud. Livets ljud. Eller ociviliseringens. Det där som finns före man lär sig att sitta ner och vara tyst.

Krabban är tecknet som styr allt som har med hem, barn och familj att göra. Jag har inte så mycket krabba i mig, men det är mitt 8:de hus, vilket visar på att jag är som en krabba när det gäller att släppa folk nära och låta folk veta vad jag behöver. Krabban har skal och klor. Den går med sidan före och har en stark eremitisk sida. Det är inte så enkelt att veta vad som händer inne under krabbans skal.

Jag tycker om krabban. Jag känner en viss bångstyrig tvilling som har sin sol riktigt nära gränsen till krabban och ascendenten där också. Härlig kombination! Det bidrar till hennes karisma och gör att folk har en viss respekt för henne, för man vet aldrig när det kommer ut en rättande klo istället för oskyldigt tvillingshyss. Och jag tittar på henne med mitt skorpionsinne och tänker för mig själv: Ha! Jag känner igen det där, jag ser något av vad som finns där under, jag vill dit. Jag och krabbor, ser ni.. Vi är själsfränder av nåt slag. Jag söker djup och de kan komma med mig dit. (Men de vill ju i allmänhet inte öppna sig, så det tar sin tid.)

8:de huset är andra folks stuff. Undrar om det också gäller barn? Kanske mitt 8:de hus i krabban tyder på att jag är har en viss sannolikhet att adoptera ett barn eller två. Det är lite så som jag länge har känt mig faktiskt, men man får se hur livet blir.

Tänker. Målar.

Resultatet av dagens måleriövning.

Det värsta med att bara måla delar är att man så gärna skulle fortsätta måla ett helt porträtt. Har inte tid. Måste äta nåt och ska göra mig redo för att träffa kamrater. Sitter och funderar. Kartor är bra, men de betyder inget om man inte aktiverar sig. Jag ska aktivera mig.

"There is a magical, elusive and dreamlike quality inherent in this relationship which is likely to arouse some very strong erotic feelings..."

"But one of the things which has brought you together is a deep need in you both for change and the breaking of old ties and attitudes..." 

"Many important changes are likely to be set in motion in both of you through your attraction for each other, for there is a quality of unpredictability in your partner which both fascinates and threatens you. In her company you may experience considerable anxiety and unease around your ability to communicate your ideas to others..."

Nnnnneeejjjj.. Dammkornen vann!

Sketchade just snabbt det här. Jag ser lite ut så här just nu. Varför? För att jag bestämde mig igår för att idag skulle vara min stoooora städningsdag.

Hur mycket har jag städat?

Noll. Nada. Inte ett dammkorn har flyttats på.

Har istället gått igenom månader och månader av facebook statusar som måste rensas före jag byter till timeline layouten. Har funderat på allt som hänt, sörjt över spilld mjölk och tittat på kartor och funnit att ja - vår vertex är på vår descendant, "fated". Det visste jag väl! Det kände jag av redan första gången vi möttes. Okej, så vi skulle sätta igång en process i varandras liv. Vadå, ska vi stanna här, eller? Känner du av vad vi var förut? Det var fint, vetdu! Vah, ska jag stanna här i den här verkligheten och det här livet..? Men hej, visst borde vi göra mer, njuta, skapa nåt bra..?

Obskyra känslor..

Spåkulan menar att förändringen kommer att vara till vår fördel. Kanske är det så? Känner du min bångstyriga oro, fastän jag håller den djupt nere? Den kommer ibland till ytan för att sedan sjunka igen. Prestationsångest.. Du behöver inte bekymra dig över hur du påverkar mig, det har en djupare orsak.. Jag är rädd att du går. Det handlar inte om mödan eller egot eller ens om att bli kritiserad, jag är bara rädd att du går.

Jag förstår inte varifrån känslan kommer. Jag håller känslonystanet i ena handen och drar upp trådlängd efter trådlängd från det inre.. Till slut kommer den att berätta vad som pågår. Det vakna medvetandet står ovetande och överraskat inför det omedvetna större. Jag har inte nystat klart ännu.

Det ska nog bli helt prima. Jag är bra på det här, att gå in i mörkret, djupet, och lyssna.. Jag har skorpion i mig, jag stannar inte förrän jag har nått ljuset igen, på andra sidan. Detta delvis för att jag är för envis och nyfiken för att släppa taget om ett mysterium, delvis för att jag vill vara ren och stark och inte lägga mina bördor på dig genom att vara omedveten och handla negativt. Jag är inget om inte ansvarsfull. Min heder är mig guld värd. Så fungerar jag.

Kartläsning

Vi har blåa linjer. De sträcker sig över kartan i glädje: jag förstår dig här! Och där! Min merkurius i opposition till din måne gör att min skorpiontunga kan verka oroväckande, men skorpionens gift är egentligen ett medel för att hela och giftet används ansvarsfullt. Ansvarsfull är mitt andra namn. Och Helena. Sättet du uttrycker dig oroar min mjuka fiskmåne men ger njutningsfulla rysningar till min sol. Hela du hamnar in i mitt sjunde hus av forever kärlek medan jag står i ditt glädjehus. Den gemensamma kartan visar att vi är inga nybörjare med varandra och vårt mål är ett solskensliv, förtjusningen, fröjden.

Berätta. Vad som helst, alltihop. Jag hugger inte ner. Jag lovar med min heder på spel.

Måndagsdagbok

Hade roligt. Förberedd för presentation gick jag ut i mina skådespelarskor och njöt av publiken. Man är lite lejon ibland. (Stjärntecknet lejonet är skådespelaren, glädjen, det inre barnet.) Det var en sådan liten grej, men det är inte ofta man får stå där och ha allas andlösa uppmärksamhet. Fick till och med oväntad bonustid att leka i grupp på föreläsningen före. Eh, jag fick kreativa vibbar och ville måla nåt (see above) så något måste jag säga om det hela!

Dessutom har allt detta något att göra med annat, sådant som jag ännu försöker formulera och kan inte gå in på just nu. Det har med tystnad att göra, och personlighet, gränser, strategier. Jag mår bra, det stör mig inte, vill jag säga. Men tänker ändå om: är det okej? Någon del av mig svarar: nejvafan, måste man vara Duktig Flicka hela tiden? Va' dig själv nu!

Önskar att jag kunde ha använt min lejonkraft till annat också idag, men jag tror det fixar sig. Så länge jag har hopp och tro kan jag slänga ur mig lite vad som helst. Hoppas jag säger de rätta sakerna när jag får chansen.

PS: Så vacker, jag glömmer alltid hur vacker, önskar att jag kunde ha fått titta längre, men ville inte vara ett störande element..

Mystik om stulna saker

Sitter och funderar på vad jag hade på min stulna laptop. Där fanns foton, men många av dom var inte så viktiga eftersom jag har satt upp de bästa här i bloggen. Där fanns en dyrbar fil med random idéer som kommit från konstiga konversationer i bokrummet, som till exempel inspirationen att göra mime tarot kort och en bilderboksidé. Där fanns början på en dikt. Och viktiga välorganiserade bookmarks. Jag hade gjort den perfekt anpassad till mig, det känns smått bittert att starta om, speciellt efter att ha sett typen som gjorde det och fått höra föraktet för oss (vi på Arken) i hans röst.

Florence And The Machine - Seven Devils - Ceremonials Vidéo MrMusic sélectionnée dans Musique

Mystiker som man är så funderar jag på meningen bakom händelsen. Solen gick in i skorpionen då och för mig in i det andra huset som har med ägodelar, självkänsla och produktivitet att göra. Jag frågade korten samma dag förstås och frågar igen idag och svaret är det samma: jag är för passiv, väntar istället för att ta itu med skrämmande saker, måste ta tag i livet och göra mer.

Jag har arbetetat hårt hela period 1 på studierna. Brukade komma hem sent och bara krasha, sova sova sova. Så det handlar inte om att vara passiv i mitt dagliga liv. Astrologiskt sett är Saturnus just nu i samma grad som min Pluto (conjunct), det är dags att förändras eller gå under. Korten svarar på samma sätt om och om igen: lär dig mod.

Jag tycker att jag har lärt mig en hel del om mod dessa senaste år. Måste jag bli modigare? Visst. Jag kunde ha gjort något när jag såg vår tjuv, jag gick en liten bit brevid honom och gjorde inget. Jag är en våg-skorpion, både domare och polis, och jag släppte tjuven!?

Gotcha. Try harder. (Det är inte så lätt när det handlar om andra personer, man vill ju inte gå för långt och göra dom illa på nåt sätt.) Men var det nödvändigt för Universum att ta min dator? Ge den tillbaks nu! *taps foot och väntar*

Packar

Måste packa. Få allt klart. Nu. Vara redo. Hu! Istället leker jag med webcammen lite. Här är ett av flera fjanteribilder.

Frågade Spåkulan om min resa. Den säger: Var extra försiktig vid bankomaten. Hmm. Oroar mig över att inte ha någon bra säker väska när jag reser till denna superpickpocket stad. Jaha, tackar för varningen, fortsätter att oroa mig då. Försöker bestämma mig om jag ska ta med lilla eller stora kameran?

St.Petersburg, det verkar ju ganska exotiskt. Har med mig en massa kamrater, så det ska väl gå bra. Ska sätta undan sådant jag längtar efter och ta erfarenheten som den kommer. Har länge drömt om hur romantisk resan kunde vara, men det är inte en sådan trip. Ibland känns det som om jag behöver en gaffel men livet ger mig en massa skedar. Jag behöver mer än det här, hörru Universum!! (Jag har lejonet som ascendent och måne och mars i min årskarta, så tro inte att Diva, alltså jag, kommer att stå där och nöja mig med det jag har i år!)

Jaja, packa alltså.. Nu.

Att tala

Det är svårt ibland. Blickar talar, men man vet inte. Ska jag gå vidare, säga mer, vara stark? Hur mycket är för mycket? Jag tänker på den där försiktiga ascendenten och min skorpionsida som inte är rädd för att gå direkt in på djupet. Jag får stanna till och tänka lite, så som då, annars kommer det bara ut, ocensurerat, sanningen, och det kan vara lite för starkt. Balans. Jag vet inte vad du vill.

Förarglig tid

Jag stirrar på timglaset. Vem satte igång det? Jag hade ju sett till att det skulle få ligga där så att man inte behöver pressa fram nånting, vi skulle dala som löv och virvla i vindarna enligt säsongerna. Nu rinner sanden sakta ner, jag svär över varje korn som faller. Vem gav lov för det här? Inte jag, inte vi, nej. Uranus? Saturnus?  Korten säger: följ hjärtat, syssla med det som du älskar. Det står i kartan också, din lycka finns där. Ja ja, men så står det också att du är brilliant där du är. Någonting ska förändras och uppgraderas, men vad då? Det behöver inte vara det mest självklara svaret. Kom ihåg att du är awesome, säger de till dig. Och jag får inte vara stilla och tysta musen, säger de. Men det vet jag ju redan.

Förvirrat litet möss..

Man går omkring lite på måfå och känner sig förvirrad av alla tankar: ordna försäkring, stansa ihop pappren rätt, tent, kom ihåg att förbereda för kursen A, B och C, och njut, men glöm inte, och känn efter för man kan inte springa ifrån sådant här: vad skulle hända om stjärnan kom till jorden och sade hej, vad skulle det betyda, medan in the mean time har dagarna saliga ljusglimtar av sol med fina skor och helande röst. Och jag har fortfarande inte städat. Och så känner jag mig ledsen och ensam där nere nånstans också, och bestämmer mig för att jag definitivt inte vill bli lärare, för att se till de lilla liven varje arbetsdag och inte ha några själv, skulle jag känna smärta? Hur kom jag till att känna så här? Jag har aldrig varit sådan där som behöver familj, men sådant tycks ju förändras radikalt. Och jag har alltså jupiter i 9:nde huset i jungfrun, därför ska jag lära, men traditionell lärare blir jag nog inte. (Och så här går hjärnan på i ett hela dagarna...)

Solen i jungfrun har denna period varit relativt lugn. Som vågen så känner man trycket, det finns bättre tider. Det här är en period då man som våg blir tvungen att rota i sitt undermedvetna och titta på sina rädslor. Men det kunde vara värre.. Eller så händer nåt snart och så ser jag ut så här:

Astrologi #1

You know you're an air sign when having a fun/challenging/sparring conversation is just as much of a turn on as actual touch.

(Det blev så klumpigt att försöka översätta den tanken till svenska, så det får vara.)

Vill gärna ha mer?