Hemma

För en stund glömde jag. Jag satt på föreläsning och tänkte på hur skönt det ska bli att gå hem efter denna långa dag. Och för ögonblicket kändes det helt naturligt och självklart att jag skulle gå den där vägen dit, upp för trappor, till dig, till oss. Det var min vardag, min enkla lycka, dit ledde min känsla av "hem".

Men det varade bara en stund. Plötsligt kom jag ihåg igen. Försökte att inte känna mig besviken. Ja just det ja..