Jag var helt nöjd. Men på natten tänkte jag djupt och allvarligt på situationen.
Soluppgång. Något missnöjt misstänksam stiger jag in och ser rött: passionsrött, blodrött, my mind is blown, föregående tankar faller bort och jag vill *ha*.
Så mjuk, mjuk, mjuk och rött. Jag vill stanna och titta. Jag vänder ansträngt på huvudet och går vidare. Vill bli kvar. Så vacker. Jag går. *Så vacker*. Min väg går förbi men inte dit.
Hemma, mycket senare, blir jag tokig på att du kan göra så där.
Här går jag och försöker vara allvarsam!
Och så kommer du och bara *wow* och *pladask*.
Just så.
Det påminde mig om hur viktigt det är att se på varandra, att alltid ibland ägna sig åt dyrkan av det sköna.
Att märka. Röra. Tycka om.
Jag tror att vi kunde vara två lyckliga bloddrickare tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar