Sitter länge, skriver svar, vemod över studieslut men värme brinner för ljusen i granen, snart måste man lära sig att ta det lugnt för en tid..
Det vackra rör sig i korridorer med en röst som jag aldrig blir mätt på, snart paus med det också, julen och dess långa tystnad, snö faller sakta över våran vår..
Fantasier om andra liv flyger inne i mig, jag reser bort jag bygger hus jag har en trädgård med en massa katter, jag målar målar målar och älskar ljus..
Med några leenden och ett skratt kanske nån av oss får ett fnatt och säger till, säger mer, säger allt, och vi kan börja på nåt nytt, du och jag, söta knytt..
Eller med hemligheternas kraft söka mystisk kunskap i mörkrets skydd, tala i tungor tala sant, eller öppet någon annanstans..
Du är så mjuk! Värme!
Önskar att du tog tag i mig, dra mig in och håll mig hårt, tveka inte, jag önskar så, men jag vet hur det är svårt, jag skulle somna in i glädjevärld av enkel närhet..
Jag väntar..
Plötsligt: verklighetens verkligheter sparkar till i benet, packa städa köpa saker, vilka blommor överlever, resa hem till gamla knutar, gamla sätt och ljus i gran...
(Än en dag av studier kvar, böcker och den fina soffan, varm bulgurvetesallad i Arkens mathörn, VR väntar mig på kvällen.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar