Sådant man plötsligt känner på en mörk dammig stadsväg..

När jag gick hem kände jag plötsligt den doft jag associerar med dig. Det var högst oväntat, omgivningen var ful och bilar rusade förbi. Mörkt och småvått från snön var det också. Sedan fanns du, där och inte där. Jag kände hur rädslan för allt det som vi måste pröva på blandades med den starka längtan som doften betyder för mig. Den där berusningen jag kan få av dig är räddningen, det eggar mig mot framtid trots att allting verkar så stort och som så mycket att ta in. Vampyriskt driver det mig framåt, men det är förstås inte bara blodlust, hjärtat slår för sin sak också. Varifrån doften kom fattar jag inte.. Plötslig hallucination? Man är väl lite benägen för konstiga erfarenheter.