Vi håller tillbaka sommaren

Jag känner doft av sommaren dröja som parfym när du går förbi och är på vippen att sluka dig hel som vaniljglass på en het dag. Om man har chans att blomma, varför då vänta på vårens knoppar som sakta sakta slår ut? Det gör ont när knoppar brister? Det är konventionernas fel att jag tvekar. Min heta längtan bunden i traditioner, jag väntar på öppningar i mönstret, en chans att bryta igenom.

Kanske det är fel. Ska man leva på det här sättet, utan att våga släppa loss det viktiga där inne? (Herregud man är ju värsta modernisten.) Jag vill leva bättre. Att ta steget ut och falla utan att veta om hon tar emot en där nere eller om ben och hjärtat brister. Men om det vore så enkelt skulle jag ju göra det redan. Kanske man kan öva på det, lite och lite varje dag, tills en dag nånting kokar över och det inte går att hålla tillbaka längre..

Jag vill inte att du ska behöva göra så mycket om du inte vill. Jag är Don Quixote och har mars i skytten. Kapacitet finns.

Du är inspiration. Gick omkring och nynnade på den här sången idag.. Vår lugna dag med hetta under ytan.