Det som hände med dagens studier..

Source: http://asteriski.tumblr.com/post/6338229130

Ellen <3

Fan ta kristdemokraterna

Har svårt att säga nånting annat utan att det skulle bli ett väldigt ociviliserat språk. Det finns säkert en speciell ring i Dantes helvete reserverat åt folk som låter troll och spöken avskräcka dom från att ge adoptionsrättigheter åt homopar. Helt vanliga människor är vi, det finns redan studier som visar att det går riktigt bra för barnen och det finns barn som är vuxna nu som kan säga själv hur det var. Inget annat än självisk trångsynthet är det att ignorera verkligheten och tro på fördomar.

Det finns barn som behöver hem. Det finns personer som längtar efter barn på ett annat sätt än folk som kan bara kan skaffa dom eller det händer av misstag. Tala med nån som inte kan få barn så vet ni hur önskan kan intensifieras. Om man måste slåss som fan för att få ett barn så visst tyder det på att man är seriös med det här med föräldraskap.

Dessutom behövs den här lagen för att ge större säkerhet åt de barn som har bara en förälder. Man kan adoptera som singel person, och visst, man kan "registrera sig" (visst låter det romantiskt? :P), men eftersom man inte räknas som familj så är det minus en massa viktiga rättigheter och förmåner. Ni har barnets bästa i tankarna? Ja just så..

Jag blir så arg av sådant här.

Fan vad vi är efter här i Finland.

Är folk inte rädda för idén att vi ska alla vara lika för att barnen ska kunna växa upp "normala"? White picket fence and all. Varför inte gå så långt som att kedja modern vid köket igen? Jaha, det är att gå för långt? Man behöver inte vara rädd för diversitet. Fan vad vi är tråkiga. Och folk klagar på pride också, såklart, för här i Finland har vi inte färgglada fester. Usch.

Samaa sukupuolta olevat parit eivät saa adoptio-oikeutta
http://www.iltalehti.fi/uutiset/2011061713912553_uu.shtml

SETAs respons: http://www.seta.fi/uutiset.php?aid=17624

Lycklig vardag

Tänkte på dig. Tänkte på att ha armarna omkring dig och göra dig lycklig, att stiga upp tidigt på morgonen för att se till att du har allt vad du behöver, kaffe, tänkte på hur gärna jag skulle lyssna på allt random du kunde tänka dig att tala om och hur jag skulle njuta. Tänkte på hur lyckosamma de är som har dig där nu. Det tänkte jag på igår. Det gör jag också idag.

Hund som ett litet får!!

Source: http://longlivepuppies.com/

Bedlington Terrier

JA!! Vill ha!! Får och hund i ett, kunde det bli bättre!? Skulle gärna ha getter också, men Malin säger att de hoppar bra, vilket gör att man borde ha ordentliga staket (kan vara svårt att få att se fint ut) eller så rymmer de och äter alla mina älskade blommor.. ja, och så borde man ha en hage.. och en gård.. och inte en etta på 3:je våningen. *SUCK*

Mening och uttryck

Jag tittade på foton idag och funderade på att jag vill drunkna i dina ögon. För en tid sedan ville jag utbrista "du är vacker som en ängel", för det var verkligen någonting änglalikt som hände. Asch dessa uttjatade uttryck, det blir så platt sedan när man har den erfarenheten men orden är redan tillintetgjorda av miljontals filmer. Det förvånar mig ständigt att dessa uttryck inte bara är ord och påhitt. Att drunkna i någons ögon är ganska så bokstavligt hur det känns. Men det betyder ju inte att man borde använda trötta uttryck. Ack om man skulle ha stor poetisk skicklighet..

Och ljus!

Varje gång du har varit där vill jag bara skrika ut: "Se så vacker hon är!! Titta, världen! Böj er som blomstjälkar mot solen, där är hon!" Det tar en enorm energi att hålla dessa reaktioner inom mig. Jag lever ständigt i denna tystnad.

Socker

En sockerfri dag och genast känns det i kroppen. Begäret. En längtan man skuffar åt sidan för det rationellas skull. Man tänker på hur det ska bli när dagar är veckor och veckor samlas i en pöl till månader. Varför ska det gå så mycket tid åt hela tiden? Kan vi inte bli kvar här en stund? I vårens idyll. Solsken och böcker. Ån som stilla smakar tidlöshet. Och det söta, mjuka, härliga du. Jag äter choklad och dricker cider i solen. Sockerbegär, what can I say..

Fototillfällen

Vacker natt, eller hur? Jag tycker om att bo i Åbo och skulle gärna nattvandra i stan for the fun of it lite oftare. Men ack, man måste välja sina kvällar.. Vappennatten är inte en fotokväll, inte vad det gäller att fånga stadens magi. (Kolla in rosket.)

Intressant att man måste ta en stor mängd foton på folk för att få ett som ser ut "som de är" och fungerar någorlunda vettigt som porträtt (stilistiskt sätt). Om man är en utbildad fotograf, blir det lättare då? Eller borde man ha en sådan där kamera som tar flera bilder varje gång man trycker, för det är så hopplöst - en bråkdelssekund för sent och någonting är fel? Folk brukar dessutom inte tycka om kameror, och jag vet precis varför, men om man tar många för att få några bra, det gör väl det bättre..? Right..? Kanske inte, obehag är obehag.

Att leka kön

Kvinna, kvinlighet, trams om långt böljande hår och skor som man inte kan springa i. Njae, inte så intresserad, inte sådär seriöst, det är svårt att ta det på allvar. Inuti känner jag mig ganska androgyn med kvinnlig betoning, vilken roll jag drar är sedan en annan story..

Allmänt tycker jag om relativt söta kläder och klänningar och så, men blir det för flickigt börjar jag må illa. Det känns som att ljuga istället för att leka, för att det kommer för nära samhällets generella idé om vad en kvinna är och folk fattar inte att när de ser min roll (performance) så är det inte på riktigt, inte på allvar. Då vill man bara springa. Jag är då ingen sådan kvinna! Queer, individualitet, frihet!

Likaså blir jag upprörd och orolig när allting följer de konventionella reglerna alltför mycket. Män i kostymer och kvinnor i långa klänningar så långt ögat kan se - något sådant kan inte vara naturligt!? Om de annars skulle gå omkring och bryta normer så skulle det vara hilarious att göra någonting sådant. Men när det binära som redan finns där varje dag sätts på full volym, då blir det närmast en skräckfest. Jag önskar mig en värld med fler pojkar i klänningar och fler flickor med pojkstil.

Men det är enkelt att sitta här och begära saker. Oftast är jag själv så mjuk att jag tycker att den roll som representerar mig bäst de flesta dagar är någonting feminint. Med att "göra mig till kvinna" vill jag signalera en viss böjlighet, lenhet, lugn och allt möjligt annat som är förknippat med konceptet feminin. Det hindrar inte att jag kan känna mig androgyn istället för kvinna eller slå över till ytterst feminin man. Rollen jag visar upp är ändå oftast den samma: kläder och stil som går mot det feminina.

Tog bild idag av vad det innebär att leka kön. Vissa personer ser riktigt flickiga ut hela tiden och behöver inte framhäva det. Jag går sällan ut utan att framhäva min roll, tycker att jag inte är tillräckligt tydlig utan mejk och jag vill att folk ska kunna se vem jag är, även om det är bara en liten del av det hela.

Före och efter rollframhävning. Kanske ni fattar vad jag menar. Å andra sidan kan man inte se objektivt på sig själv, så vad ni ser vet jag inte. Hursomhelst kan det vara riktigt roligt att leka kön, även om dikotomin kvinna-man inte känns speciellt relevant eller på riktigt (förutom då andra tycker att det är naturligt och på allvar och ojämlikhet förekommer). Konstnärstok som man är så har jag en make-up kit som har 88 färger så att jag kan välja enligt hur jag känner mig den dagen. Den stil jag framhäver är främst ett uttryck för min personlighet, inte nödvändigtvis hur jag uppfattar min könsidentitet den stunden eller vilken könsroll jag tänker hålla mig till. Screw the rules.

Jag drar gränsen vid obekväma skor. Att lida för kvinnlighet medan män går omkring i ordentliga skor, aldrig i livet!