Den galna växttanten uppdaterar igen..

Måste göra en växtuppdatering! Antagligen är jag den enda i hela världen som är sjukt intresserad av hur de växter, men här, titta! Mina eucalyptus gunnii, de har vuxit sedan sommaren och är myyycket större än de var förra året den här tiden! Alltså, egentligen borde de vara ännu större nu, men.. de lever och gör små grenskott som inte syns på bilden.

Notera den rosa lotusen på nedre bilden. I den finns mitt tredje överlevande eucalyptusskott som mådde dåligt, så jag flyttade den till ett ställe som jag trodde var bättre för den.. med förskräckliga konsekvenser. Sega är de, dock! Har den på "intensive care" i vatten vid min ljusterapilampa och den kämpar som fan!!

Jag hoppas att de kommer att fortsätta att växa och bli små träd, så att jag kan ge en till den andra galna växttanten i huset..

Mer om vänskap

Trött men kan inte sova ännu. Tog mig lite tid tillsammans med Photoshop och började känna mig bättre, gladare. Det känns bra att ha lite fritid för en stund.

Saturnus går igenom mitt 11:e hus, vänner och grupper. Nu när mycket gällande det har orsakat mig nervösa sammanbrott har mitt lugn återvänt och jag funderar på hur jag kan vara en bättre vän. Livet går i kretslopp, cykler.

Andra delar av mitt liv går i väldigt långsamma cykler, så långsamt att man ibland tror att vi har stannat. Lyckligtvis är sådant lätt fixat, lite kommunikation oljar hjulen och böjer skogens grenar åt sidan så att en framtida destination skymtar i horisonten.

Vågen om vänskap

Jag spolar fram livet till den punkt då vi säger adjö, flyttar till olika ställen på jorden och skapar nya kretsar. Jag ser framför mig hur jag lider men accepterar förlusten, för sådan är jag. Tjugo år senare möts vi någonstans och du undrar varför jag inte höll bättre kontakt "efter allting". Kanske kommer jag att svara ärligt: för att du inte brydde dig så mycket, för att jag var hängiven men inte högt värderad, för att jag visade värme och du avvisade mig alltför ofta. Så när vi står där, antagligen kommer du att klandra mig, men jag kommer att känna att det var det enda rättvisa jag kunde göra för mig själv.

Var finns jag då?

När du ser på mig blir jag starkt närvarande. Hela jag koncentreras. Jag är här mer än under någon annan stund. Man kunde säga att jag finns mer när du är med mig.

Det känns härligt men sorgset. Jag känner mig senil, jag kan inte återskapa känslan utan dig. Var finns jag då jag inte finns helt och hållet här? Varför tynar jag sakta bort ur mitt eget medvetande när du tittar bortåt, när vi inte är två i ögonblicket? Jag längtar både till dig och till att utforska vad det betyder. Jag längtar också till mig.

Internationella flickdagen 2012

Den första internationella flickdagen. Tänka sig. Flickskap, som så ofta nedvärderas (rosa är löjligt, t.ex.), har en dag för sig. Det finns en massa orsaker till varför det här är viktigt, jag har själv skrivit förut om Lucia och maktlöshet och min awesome syster har idag skrivit om den farliga flickan.

Själv blev jag inspirerad av min kämppis som fick idén att fira dagen genom klädstil. Vi är gemensamt inspirerade av det vi har hört på litteraturvetenskapliga institutionen om gurlesque, och kämppisen gjorde en superb kombo medan jag höll mig något nedtonad. Till min annars dysterfärgade klädsel satte jag till ett plasthalsband som min uberlilla syster har gjort. Det lättade upp det mörka och gjorde outfitten mer intressant. Perfekt!

Jaha.. Vissa tyckte att jag borde sätta upp den här fjantbilden idag.

Här ser man till och med halsbandet. Fint, va? <3>

Poserar som en outfit-bloggare före jag rusar till morgonstudierna.
Inspirerad av kursen Bloggriot slash feminism.

Glad flickdag, alltså! I USA är det också National Coming Out Day, så hurra för alla som stiger ut ur skåp och förtryck och sådant idag också! Man kommer ju inte ut en gång för alla, det måste göras gång på gång när man kommer till en ny grupp människor på grund av samhällets heteronormativitet, så den dagen kunde göras internationell också tycker jag. En sådan dag tycks ju behövas. Men man behöver ju inte komma ut om man inte vill och orkar förstås. Känner vissa knepiga personer som tycker om att folk gissar villt. Personligen så smälter jag in för mycket i mängden och det blir tungt i längden, jag orkar inte med det. Så man får väl göra som det passar en.

Så här är nu

Tack vare den fascinerande, aktuella och nyttiga kursen Bloggriot slash feminism har jag hittat Bettie von Fraucht, som jag finner väldigt kroppsbejakande att läsa, hurra! Satte till henne i mina länkar.

Annat om livet just nu? Tja. Älskar min arbetsplats. Sparar pengar för potentiellt hundköperi (en liten hund, tidigast om ett halvår, troligen väntar jag längre, vill ha säkerhet för hunden och klarare insikt om min situation och huruvida hund skulle passa in i den framtiden). Planerar kand. Har födelsedag snart. Har så mycket att göra att jag inte hinner spela Runescape under arbetsveckan. Etc..

Och skriver saker.

Det isar till i mig när våra blickar möts. En köldvåg av rädsla för vad jag kommer att se i dina ögon, eller den höjda hand som ögonmötet kunde ge upphov till, handen som skulle träffa min kind och göra mig röd. Jag sväljer och tittar ner i marken. Inget hände. Men jag brände mig ändå, den extrema kylan är det samma som extrem hetta, jag förblir stående en stund medan elden flammar över min kropp som trånar hårt. Du och jag.. och "ingenting" som hände.

Hur passionen för måleri börjar..

Källa: Forever Young på tumblr.

Och nej jag ville aldrig rita N'Sync, men you get the point.. :P Jag får ofta infall att jag vill måla folk jag tycker om. Och då sätter man ner tid och känsla på det och sedan plötsligt har man lärt sig nåt om måleri.

HFs gulisintagning 2012

Gulisintagning: kyssar på kinden och män som rappar med begär i blicken och söndrar glas "i misstag", konversationer med folk man inte sett på länge, fiskar som känns så som jag känner mig. Hemma redan något efter 10, tar hand om min ömtåliga kropp som inte fått sova rätt på flera dagar, tar hand om mitt gamla sinne som söker äldre sällskap, tar hand om vännernas trivsel genom att tända Meos röda lampa som ger ett vackert varmt lågmält sken för folk som kommer hem sent.

Prosaiter är härliga. Gulisarna var superbra. Och allt är ok.

Smulor

Dagar utan slut, inramade och upplagda i scheman. En kakbit åt jobb och en kakbit åt kurs och en kakbit åt medlemskapsjobb och en kakbit åt studier och.. så finns det bara smulor kvar. Tycker om, men har för lite kaka för att vara nöjd, för att kunna nå perfektion.

Och så går vi i mörker. I tystnad, där blickar bara möts under den bråkdelssekund då vinden ruskar om träden så att lite ljus slår ner, slår oss, eller bara slår mig rakt över kinden och det hettar till. Sedan faller tystnad och min blick igen.

Vinter. Denna eviga snö. Det spelar ingen roll vilken årstid det är, det hittar alltid sätt att snöa. På midsommaren satt jag i parken och det föll små kalla flingor överallt. Nu är de lätta som dun och jag jagar bort dem, schas, jag har annat att tänka på. Ska baka mer kaka. Det blir väl vår sen nångång. Tystnad behövs just nu, säger jag och känner mig ansvarsfull.