Disputation, djuriskt, difference

Gick på Monica Ålgars doktorsdisputation igår. (Hon är skorpion och bara ett år yngre än mig, det kändes väldigt annorlunda att se på en disputation som var så "nära" mig på flera sätt.) Hon disputerade inom psykologin med Shapes and Sizes – Body Image, Body Dissatisfaction and Disordered Eating in Relation to Gender and Gender Identity.


Det kom en hel del statistik som visade på att kroppsmissnöje inte är bara de unga kvinnornas sak och jag hurrade (tyst i mitt sinne) när det kom fram att hon hade undersökt transpersoner och kommit fram till att könskorrigering kan göra en del av dem lyckligare. Det verkar ju ganska logiskt och det brukar behövas undersökningar för att få till stånd vettiga lagar.

Upplevde den smått oroväckande effekten av att ju mera de talade om kroppsmissnöje desto obekvämare blev jag i min kropp, precis som i hennes exempel om hur kvinnor kunde bli mer osäkra efter att ha sett en massa timglasformade vaser. En liten tid in i disputationen satt jag samtidigt och funderade på hur jag kunde effektivera fettförbränning i min vardag, typ genom att satsa mer energi när jag går i trappor, buttcrunches, och till slut gjorde jag mini-magmuskelcrunches medan jag lyssnade. Osäker? Jag brukar kunna visa mittfinger till samhällets normer till en viss del. Antagligen är jag på något plan oroad om att vara otillräcklig för någon annan, ens bara lite. Äh, dumheter alltså, men det är lite så, man försöker vara lite påfågel och skaka fjädrarna för uppmärksamhet för man vill, vill, vill så gärna att de ska bli ens egen.

Source: CriEnglish.com

Sedan sade Ålgars ordet evolution och jag ryggade tillbaka. Kroppslighet är viktig, åh ja, har diskuterat detta fram och tillbaka i kvinnovetenskapliga kurser i flera varv, men jag tycker illa om att förklara mänskligt beteende i biologiska termer (beyond the very basics, alltså). Teorierna baserade på evolutionstänkande tenderar att tycka att allting har med överlevnad och fortplanting att göra, vilket i och för sig är ett intressant narrativ, men eftersom psykologin ämnar att göra livet bättre för verkliga människor så är jag mindre road när jag personligen tycker att de gräver i fel jord. Jag har inte själv läst Ålgars avhandling så jag kan inte kommentera hur hon använder evolutionsteorin, det kanske var en helt bra bas även om jag ryser för att dra analytiska slutsatser om beteende från sådant. Om vi ska tycka om Barbie och Ken enligt symmetri- och evolutionsidén så har nog någonting gått väldigt fel inom psykologins forskningsfält. Har de tillräckligt många queer personer som fattar att forska i annorlundahet och förstår att tolka inom andra ramar än de normativa?  Jag känner mig något lugnad av att de åtminstone har Ålgars som gör arbete där, enligt vad hon skriver i kolumnerna så ger hon intrycket av att vara en smart, djuptänkande person som har kapacitet att se saker.