Mitt i denna tid av frustration, jag pausar..
Där går du och det är svårt att hålla tankarna på pappren. Där går du, det starka sköna, och efter dig gnistrar intellektets och kreativitetens makt. Jag har lust att sakta svaja dit, böja mig över dig och röra dig lätt, viska hemligheter, lekfullt le och fånga din blick, fånga dig. Vilket slöseri av vågens kunnande detta är, att sitta här, men priset kunde bli högt om jag gjorde fel. Jag försöker istället att komma ihåg din röst och jag njuter djupt av minnet. Snart veckoslut, mer paustid, jag sänder tyst ut en längtansfylld önskan efter kommunikation, subtilt och hemligt, att röra vid varann trots distansen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar