Bild från svt.se.
Jag tittar på SVTs julkalender Tjuvarnas jul. Roligt, det händer mycket, berättelsen är varm och spännande. Den är precis sådan som jag vill att en julkalender ska vara.
Speciellt intressant är det att se deras idéer om familj, etik, fattigdom, kärlek, heder, makt och klass samt utförandet av olika former av könsroller, könsöverskridningar. Dessutom är det roligt att lyssna till deras användning av lustiga ord och att beundra kostymerna.
Man kan inte undgå att märka Dickens-känslan i berättelsen. I början var jag rädd för att berättelsen skulle gå för mycket i historiska fotspår och inte lyckas med att vara en unik story, men efter 10 avsnitt har den oron gått över. Nu återstår det att se vad de tänker göra med problemet fattigdom samt om flickan Charlie återgår till att ha ett flicknamn när julen kommer.
Tjuvberättelsen tog tag i mig genom familjetemat. "Lyckans ost", tänkte jag, "som får en unge bara så där." Började fundera på potentiella framtidsplaner, sånt man gör sedan när det passar in i livet. Det slutade med att jag sökte upp information om IVM och funderade på vad som skulle vara ideallösningen för ett lesbiskt par. Ja, julen är en familjecentrerad fest och tjuvarnas jul är så gosig att man blir väl lite påverkad. Okej, mycket påverkad..
Rekommenderar den varmt, trots att jag smått bävar för det sannolika slutet där ihopsättningen av kärnfamiljen kompletterar idyllen. Men kärlek är ju fint också, så vi får se hur det görs..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar