Rivna kanter på tunn pappershud, ett hjärta hopvikt av rött kartong, jag viker in mig i mera papper för att stoppa mig själv från att skrika ut min ångest.
Det kryper i mig, min hud gör uppror, det behöver beröring och värme. Jag brister och söker näring från vänners kärleksfulla handlingar. Jag hungrar och behöver mer.
Solen bränner i sjätte huset: din dagliga verklighet är inte tillräcklig, jorden saknar mineraler, du stannar i växten och sakta dör medan du tror att du sträcker dig framåt mot ljus och liv. Jag visar dig vad som är fel, fixa det i steg 2..
Och jag står där rådlös. Min krabba försvann så kvickt och jag hann inte med något trots frodiga dagdrömmar med föreställda handlingar. Jag är smått sjuk och stressad och har inte styrka för att både vara ute på dagen och städa på kvällen. Stegring går illa med motionering. Hur ska jag göra..? I mitt inre ett ljudlöst skri. Djupa behov otillfredsställda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar