Man går omkring lite på måfå och känner sig förvirrad av alla tankar: ordna försäkring, stansa ihop pappren rätt, tent, kom ihåg att förbereda för kursen A, B och C, och njut, men glöm inte, och känn efter för man kan inte springa ifrån sådant här: vad skulle hända om stjärnan kom till jorden och sade hej, vad skulle det betyda, medan in the mean time har dagarna saliga ljusglimtar av sol med fina skor och helande röst. Och jag har fortfarande inte städat. Och så känner jag mig ledsen och ensam där nere nånstans också, och bestämmer mig för att jag definitivt inte vill bli lärare, för att se till de lilla liven varje arbetsdag och inte ha några själv, skulle jag känna smärta? Hur kom jag till att känna så här? Jag har aldrig varit sådan där som behöver familj, men sådant tycks ju förändras radikalt. Och jag har alltså jupiter i 9:nde huset i jungfrun, därför ska jag lära, men traditionell lärare blir jag nog inte. (Och så här går hjärnan på i ett hela dagarna...)
Solen i jungfrun har denna period varit relativt lugn. Som vågen så känner man trycket, det finns bättre tider. Det här är en period då man som våg blir tvungen att rota i sitt undermedvetna och titta på sina rädslor. Men det kunde vara värre.. Eller så händer nåt snart och så ser jag ut så här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar