Ord! Jag som annars inte brukar tveka så mycket har konstigt mycket problem att få ut hela meningar. Blir det en vana så kunde det börja löpa det här, visst?
Tysta söta svar. En enorm kraft av härlighet som hålls tyglad. Du får mig att vilja måla. Jag vill göra mer!
Chanser är svårfångade djur. Jag kan inte gå och avbryta för att tala oväsentligheter, berätta om min dag eller fråga nåt om din. Vi behöver djungeltid, naturlig samvaro, men hur händer det nu sen när det är så här? Små vanor är mitt hoppfulla grässtrå som jag griper tag i.
Vi kunde ha hemligheter, djungeltrummor och gömda ögon mellan bananträden och fågelblomman.
Och efteråt kan vi göra smygstigar.
Men nu har vi annat. Jag väntar på Pictura möte där en HBL-fotograf ska presentera. Sedan uppsatsskrivande. Och du har ditt. En dag med något litet är bättre än alla dessa dagar av stagnation. Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar