Söndagens dagboksinlägg

Image from White's Nursery, which sells lovely pansies!

Just nu känns det som penséer. Lena blad inuti och en massa klara barnsliga färger som vill lita och omfamna. Jag vill tro att det kommer att gå bra, att jag möts med värme. Det går så lätt att krossa en pensé. Ett hårt handtryck så ligger kronbladen på marken.

Är vi rädda? Kan vi söka skydd i varandra? Bland lena blad. Och färger som blir klarare och klarare ju mer vi öppnas mot ljus och värme. Jag försöker bereda vägen, jag lämnar rosenblad på spindelnätet och säger nåt högt till solen då och då. Men det behövs mera. Utan att pressa, utan att behöva stora svar. Hur ska jag säga det och det där på samma gång?

Det är okej: om orden är direkta och ärliga, om saker måste sägas. Jag är inte kritisk eller sådan som kan skada utan tanke. Då faller mina kronblad ner med mina hårda ord, jag vill hellre bo i värmen med dig. Jag ska försöka hitta sätt att säga.. utan krav. Låt oss mötas, låt mig visa värme.