Det gjorde ont att gå. Vi kunde egentligen inte göra så mycket, men det gjorde fruktansvärt ont ändå. Att lämna dig, att vara den som gjorde mer distans mellan oss. Det var mycket lättare förut, då när du gick, då kunde jag sucka i mitt vinglass och lugnt, melankoliskt, vänta på nästa gång. Jag kan inte riktigt.. och borde inte.. men det är svårt att inte känna det man känner.
Jag drömde. Du skulle ha druckit helt för mycket och kommit runt hörnet, fått med mig upp ur stolen, dragit mig kvickt runt hörnet utom synhåll och kysst mig vått, slarvigt och berusat. Jag skulle ha gett mig, hängett mig, och följt dig vart som helst.
När jag gick hem hade jag ont i fötterna och tre svärd i hjärtat (tarot), kände mig så ledsen att jag grät utan tårar (tycker inte om att göra sånt på riktigt där ute). Det är okej, jag är lite sådan. Fiskmåne, du vet. Det gör ont men jag lider inte av det. Nu, hemma, är jag sömnig, lugn och jag tänker på dagar som kommer. Det är inte så lätt.. Jag förväntar mig inte att du är bättre på det här än jag. Dömer dig inte. Jag fortsätter att fundera och pröva. Sakta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar