Kretslopp. Livet befinner sig i en lång tidig morgon, kanten på solskivan syns i horisonten men tiden är inte vad den normalt är, jag sitter i meditation och tittar ut över landskapet som fått färg och föds i slow motion.
Vad är det vi föds till? Korten säger: vänta, vänta.. De befinner sig i samma tidszon som landskapet, de berättar om vad som kläcks och krälar, var vingar fladdrar, men inget om vad som egentligen föds där ute. Vad blir vår värld? Tillsammans? Eller lämnar en tredjedel av djuren, rötterna och färgkombinationerna landet och tar alla sina ägg med sig? De rör sig omkring i mullen medan de bestämmer sig om de ska stanna eller gå.
Jag kan bara vänta och titta förundrat in i den bristande morgonen och alla färger som släpps ut en och en, lite i taget. Det är för sent att stoppa pånyttfödelsen, mitt liv i förändring. Jag ser potentialet för en kraftig, frodig, Gaia-genomsyrad värld med brillianta färger, helande värme och inspirerande ljus. Men rötterna söker sina vägar ännu, knoppar utvecklas.. Jag vet inte ännu vad jag föds till.
Berget jag sitter på är stadigt. Jag tar djupa andetag och väntar på att processen ska nå sitt slutskede. Det händer inte idag, inte om några veckor, inte snart. Jag gör mig redo för att ta emot både avsked och återkomst med samma nåd. Jag har inget annat val än att dö och födas på nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar