Kanske borde fortsätta med detaljarbete och fixa vissa ojämnheter, men klockan börjar bli midnatt, calling it a day.
~ ~ ~
Sweet hermit.. Jag känner impulsen att bara ta din hand och dra dig med mig bortåt från alla gränser mot både tal och tystnad, vi har en rytm när vi kan andas dra in syre djupt. Kommer du ihåg när vi talade första gången på nätet och det var så roligt knäppt fantastiskt? Ord. Har vi inga fler sätt? Har vi bara väggar och pinande tystnad med många öron i rummen, ögon som undrar, en tung ljudlöshet som bryts hårt som is fastän vi skulle viska. Har vi inga ursäkter till hej eller hemliga stigar? Jag sitter alltid och funderar, försöker trotsa hård självkritik och göra mer.. Det här är svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar