Verklighet

Och där går du. Du sade nånting och min hjärna bryggde ett par svar som en gammal kaffekokare - när det var kokat var du långt borta. Det var inte mitt fel. När du tittade hit hände en explosion av ljus. Jag fattar inte att andra inte verkade märka det, jag kommer ihåg det så tydligt - du i dörren, ljuset starkare än solen där ute. Dina ord var sötma, honung, lenhet, fyrverkeri. Det enda jag kunde tänka då var "wow". Är jag helt galen? Jamen så var det ju. Inget konstigt med det.